Ett liv i en akt

Det är fortfarande mycket att förbereda inför premiären och Conny Vakares mobil går varm. Trots debut som pjäsförfattare och första gången själv på scen verkar han inte vara nervös. - Det låter stort att debutera som pjäsförfattare men jag har haft en del interna spelningar i Stockholm med pjäsen så det kommer att gå bra, säger han och kliar sig i den svarta skäggstubben. Vakares vargtimmar började ta form för nästan fyra år sedan och bottnar i Connys uppväxt, yrkesliv och kontakt med sin alkoholiserade pappa. Den består av fragment av minnen som pjäsens ensamma karaktär erhåller, och blir ett bakfullt filosoferande om livets många paradoxer och vägskäl. Som gammal elitgymnast, träslöjdslärare, möbelsnickare och nu skådespelare har Conny stått i valets korsning många gånger och likheten till pjäsens huvudkaraktär är slående. - Det är jag och mina ord, men tolkningen är fri. Jag vill inte skriva publiken på näsan utan pjäsen ska vara lite förvirrande, man ska inte veta om jag är privat eller om jag spelar. Men det var nära att det inte blev någon pjäs. Conny ledsnade på projektet och det tog månader innan han gav sig an det igen, då peppad av Annika Silkeberg som även regisserat föreställningen. Men nu strax innan premiären känns allt bara bra. Och att det blev just på Romateatern är för Conny Vakare en självklarhet. Han har medverkat i Shakespeare-uppsättningar här sedan 2002 och känner sig som hemma. Han har även hus nära Ljugarn och en stark känsla för Gotland. I Abbotens hus, där pjäsen sätts upp, har han dock inte varit i sedan ankomsten till ön för några dagar sedan. När vi kommer dit håller dagens vikingaaktiviteter för barn på att plockas fram och Conny går genast fram och frågar var scenen ska stå. När han fått svar plockar han fram sina scenkläder och börjar byta om. Conny växte upp under svåra förhållanden i Göteborg utan varken varmvatten eller vattenklosett och ingen i hans släkt hade någonsin tidigare hållit på med teater. Fragment från uppväxten dyker upp i pjäsen, precis som kopplingen till hans alkoholiserade far. På scen kommer Conny bland annat ha med sig ett par termosar som rekvisita där några innehåller starkare saker än kaffe. Han plockar fram värmeflaskorna ur en låda och lossas ta en klunk ur ena. Genast faller han in i sin roll och sitt grubblande alterego och vikingaaktiviteterna som pågår runt omkring honom existerar för stunden inte. Den 30 juni är det premiär och då får publiken se en före detta skådis, som skolat om sig till målare, sitta och fundera över sitt liv. - Jag tror många kommer att känna igen sig i rollen just för de krav han har på sig. Vi pressas hela tiden av samhället. Alla måste fylla sin kvot i stället för att ta till vara på det man vill och kan.Han tittar ut över det mörka rummet och funderar på hur det kommer att se ut under föreställningarna. - Jag tänker mig det hela som en soppteater, fast folk kommer nog att dricka öl här i stället för att äta soppa.

Ett liv i en akt

En positiv pjäs med mycket svärta. Så beskriver Conny Vakare sin egenskrivna enmansföreställning Vakares vargtimmar som spelas i Abbotens hus på Roma Kungsgård.