Ett liv med atomsopor inpÄ knutarna
Resans avslutning blev dramatisk; efter en timmes bussfÀrd pÄ Kolahalvön i norra Ryssland, kom de första stÀnken av snöblandat regn och ytterligare en timme senare, var bussen pÄ vÀg att köra fast i snön pÄ den knaggliga huvudvÀgen mellan Murmansk och norska grÀnsen. Enda fördelen var att vÀgen nu var mjuk, tack vare snön, och bussens framfart dÀmpad pÄ denna erbarmliga vÀg, mer lÀmpad som testbana för stötdÀmpartillverkare. Vi hann till flygplatsen i norska Kirkenes och möttes av beskedet att flyget frÄn Oslo inte kunde landa pÄ grund av ovÀdret. Det var den 14 maj och till och med inbyggarna i Kirkenes huttrade och muttrade om vÀrsta snöstormen i maj pÄ mÄnga, mÄnga Är. Trösten bestod i att det exakt en vecka tidigare, varit lika extremt vÀder fast Ät andra hÄllet: +22 grader vid ishavskusten i maj Àr man inte bortskÀmd med hÀr uppe! skriver GA:s Robert Gahnfelt efter att nyligen ha besökt vÀrldens kÀrnreaktortÀtaste plats: Kolahalvön i Rysslands nordvÀstra hörn. HÀr finns 240 reaktorer, de flesta pÄ militÀra fartyg. I centralorten Murmansk finns en stor display i centrum som visar temperatur, tid - och strÄlning!
Vid Storskog möts Norge och Ryssland och dÀr börjar en kontroll som aldrig tycks ta slut. Fyra spÀrrar med bom och passkontroller mÄste passeras under en strÀcka pÄ nÄgra mil innan grÀnsskyddet upphör.
VÀgen till Kolahalvöns centralort och administrativa centrum, Murmansk med cirka 400 000 invÄnare, Àr en usel, nödtorftigt lappad och lagad asfaltvÀg. Kanske god enligt rysk standard, men vidrig att fÀrdas pÄ timme efter timme. Det har förekommit kritik mot de djupa, mÄnga groparna pÄ vÀgen vid Stenkusten pÄ nordvÀstra Gotland, mellan BlÀse och Ar. TÀnk dig den vÀgen, tio meter bred, 22 mil lÄng och bilden kanske klarnar över en resupplevelse som gÄr utanpÄ det mesta.
Under resan passeras ett par samhÀllen varav nÄgra Àr rena militÀrbaser. En stor ort har inte ens en namnskylt. Var Àr vi? PÄ Kolahalvön finns flera samhÀllen som saknar namn, slutna stÀder som benÀmns med en bokstavskod och som Àr som stora militÀrbaser, och superhemliga.
Vi gör ett stopp i en av vÀrldens mest förorenade stÀder, Nikel, som fÄtt sitt namn av den rika förekomsten av just mineralen nickel.
SmÀltverket genomgÄr nu en kraftig upprustning med syfte att minska de ofattbara utslÀppen av försurande svaveldioxid, stoft och tungmetaller. För nÄgra Är sedan slÀppte fabriken ut 400 000 ton svaveldioxid per Är, lika mycket som frÄn alla skorstenar i hela Skandinavien. Resultatet av decennier av miljösynder syns tydligt: milsvida omrÄden Àr helt förödda. HÀr finns bara döda: trÀd och buskar, mossor, lavar - all vÀxtlighet Àr borta och berget gÄr i dagen. 320 kvadratmil mark har pÄverkats, sÄvÀl pÄ norsk som rysk sida av grÀnsen. Hur de 8 000 invÄnarna mÄr kan man bara gissa nÀr omgivningen Àr sÄ svÄrt förgiftad.
I dag Àr utslÀppen nere pÄ 150 000 ton, vilket ÀndÄ Àr högt över vad naturen tÄl. Men med pengar frÄn vÀst ska utslÀppen reduceras kraftigt och frÄn dem som reser förbi hÀr dÄ och dÄ, berÀttas att det faktiskt börjat spira lite grönt i utkanterna av Nikel. Norska staten satsar 300 miljoner pÄ reningen. FörstÄeligt med tanke pÄ att Nikel ligger bara nÄgra mil frÄn Norge. Totalt ska hÀr investeras 96 miljoner dollar i nya ugnar och filter.
Under resan till Murmansk passerar vi vÀgen mot Andrejevabukten, en plats dÀr flera av de stora atomubÄtarna huggits upp. PÄ Sovjettiden brydde man sig inte. StrÄlning syns inte. Ingen annan plats i Europa har sÄ höga halter radioaktiv strÄlning som Andrejevabukten, dÀr enorma mÀngder radioaktivt avfall lagras.
HÀr finns 22 000 enheter anvÀnt kÀrnbrÀnsle frÄn cirka 100 ubÄtar, 5 000 kubikmeter flytande radioaktivt avfall, 9 000 ton fast avfall och tvÄ miljoner jordmassor som Àr förorenade med radioaktivitet.
Vi hade planerat ett besök dÀr, men fick avslag av ryska myndigheterna. Kanske lika bra. StrÄlningen frÄn atomavfallet i bukten, motsvarar strÄlningen frÄn 5 000 Hiroshimabomber. Reaktordelarna försvaras i dag i slutna behÄllare i vÀntan pÄ slutförvaring och pÄ utlÀndskt kapital. Norge trycker pÄ: Andrejevabukten ligger farlig nÀra norskt territorium.
Atomhotet finns ocksÄ till sjöss, frÄn de stora atomdrivna ubÄtarna, servicefartygen och isbrytarna.
- Det vore fundamental ödelÀggelse för mÀnniskor och miljö om vi fick ett Tjernobyl till havs, sÀger Per-Einar FiskebÀck, projektledare vid Fylkesmannen i Finnmark.
Olyckor och mindre dramatiska, smygande utslÀpp av radioaktivitet kan utgöra bÄde ett abrupt hot mot befolkningen i Arktis, men ocksÄ pÄ sikt hota de ekonomiskt viktiga fiskförekomsterna. LikasÄ skulle omfattande utslÀpp av radioaktiva Àmnen utgöra ett allvarligt hot mot pÄgÄende exploatering (och planerad sÄdan) av olja och gas under havsytan.
- Hoten kommer bÄde frÄn militÀra och civila installationer. Kolahalvön har ett stort kÀrnkraftverk, stort nog att förse hela Oslo med elektricitet, berÀttar Per-Einar FiskebÀck, som Àr en mycket respekterad expert Àven pÄ ryska sidan av grÀnsen.
- Men kraftverket klarar inte IAEA:s krav. Ryssarna sÀger att dom har nödströmaggregat för att klara kylningen. Men vet vi att de fungerar vid ett haveri..?
LÀngs den ryska arktiska kusten, frÄn Barents hav och österut, finns hundratals fyrar som drivs med strontium 90 som energikÀlla. StrÄlningen Àr fruktansvÀrt stark. Nyligen stal nÄgra ryssar vad man trodde var vÀrdefull metall frÄn en sÄdan fyr. Man skruvade bort batterierna. Stölden och tjuvarna avslöjades sedan mÀnnen tagits in akut pÄ ett sjukhus.
- TvÄ dog av skadorna. Ett sÄdant batteri innehÄller tre gÄnger sÄ mycket strontium 90 Àn vad som föll över hela Norge efter Tjernobyl, fortsÀtter Per-Einar FiskebÀck.
Nu ersÀtts de av solcellsdrivna fyrljus!
Och vi kör alltsÄ förbi utan att svÀnga av mot Andrejevabukten. Det kÀnns bra.
Resan till Murmansk gÄr utan problem. 22 mil i ödemark, mil efter mil utan en mÀnniska. Mossar, sjöar, kullar och berg med snöklÀdda toppar. Vi fÀrdas i total ödemark med full tÀckning pÄ mobiltelefonerna! En tacksamhetens tanke till rysk militÀr; utan dess nÀrvaro pÄ Kola, ingen telekontakt!
à tta mil frÄn Murmansk: obligatoriskt stopp vid minnesmÀrket frÄn segern över tyskarna i andra vÀrldskriget. PÄ slÀtten dog mellan 30 och 50 tusen soldater. Man hittar fortfarande benrester i terrÀngen. Den 9 maj, dagarna innan vi passerar, har tusentals ryssar varit hÀr för att fira segern och minnas de stupade. Tusentals nejlikor ligger strödda över omrÄdet.
Vi rullar in i Murmansk pÄ kvÀllen, eller om det Àr natt. Det Àr bara nÄgra dagar till midnattssolen gör entré pÄ himlavalvet och ljuset Àr stÀndigt nÀrvarande i vÀrldens största stad ovan polcirkeln.
Ett besök i hamnen blir inte som ett vanligt hamnbesök. Murmansks hamn Àr Rysslands största isfria hamn, federationens fjÀrde i storlek och strÀcker sig över Ätskilliga kilometer. Förr dominerades fartygstrafiken av fisket. Men bÄtarna lossar i dag sina fÄngster i bland annat Norge eftersom det Àr mindre byrÄkrati dÀr. En fiskebÄt som fyllt brÀnsle utomlands, mÄste betala dieselskatt sÄ fort den lÀgger till i rysk hamn. Och Àr den reparerad utomlands, tillkommer skatt pÄ reservdelarna! Det var nog förklaringen till att det dagarna tidigare, lÄg minst 30 stora trÄlare i norska Kirkenes.
Direktören för Murmansk största fiskberedningsföretag, Murmansk fish combinat (en gÄng vÀrldens största fiskfabrik) Àr i dag chef för en fabrik utan rÄvara. Man fÄr bara fisk sporadiskt, berÀttar Mikhail Zub. NÀr man fÄr in torsk saltas och torkas den till klipfisk (bacalau) och sÀlj som exklusiv mat till Portugal, Spanien och Storbritannien. Fabriken kan processa 70 000 ton fisk per Är. I dag tvingas man köra pÄ ynka sju procent av kapaciteten vilket betyder jobb för 300 personer mot 4 000 nÀr hjulen snurrar för fullt.
- Jag tror at det Àr olika maffiagrupper som styr fisket i Ryssland, sÀger direktör Zub och sticker gÀrna ut hakan i landets politiska debatt.
Han har talat i duman i Moskva och försöker fÄ Putin att agera för att Àndra fiskerilagarna, men inget tycks ske. Han vet att han utmanar ödet med sitt tal om maffian.
- Jag Àr beredd att dö, sÀger Michail Zub, direktör i en gigantisk fiskfabrik utan fisk.
I hamnen pÄgÄr stÀndig rörelse. En bit ut i viken ligger den flytande oljeterminalen "Berge Pioneer". En supertanker pÄ 300 000 ton.
- Vi tar emot olja frÄn de ryska oljefÀlten öster om Arckhangelsk. Oljan förs i smÄ bÄtar till bÄtar pÄ 30 000 ton som tar oljan hit berÀttar chefen vid terminalen, Ivan Ignatov.
Det tar 25 timmar att fylla upp en 100 000-tonnare med olja som sedan gÄr till Rotterdam.
- Hittills har vi fyllt över 70 stora tankfartyg frÄn terminalen. Planerna Àr att vi ska ta emot och skicka vidare fyra miljoner ton olja i Är, men vi klarar att
SĂ„ jobbar vi med nyheter