"Ett misslyckat liv kostar lika mycket som ett Jas-plan"

"De glömda barnen" arrangerades under lördagen på Warfsholm av organisationen Hela människan samt studieförbunden Sensus och Bilda i samarbete med kommunens folkhälsoteam, Visby stift och Gotlands idrottsförbund.
Utgångspunkten var att 10-20 procent av alla barn, eller två till fyra i varje skolklass, växer upp i familjer med missbruks- eller våldsproblem och att bara en liten del av dessa barn får hjälp.
På Gotland finns utifrån denna bedömning minst 1 000 barn och ungdomar som behöver andra vuxnas stöd och omsorg när föräldrarna inte förmår.
Målet med studiedagen var att ge deltagarna kunskap i hur man som ledare kan vara detta stöd till de glömda barnen.
Ett 80-tal ideellt arbetande barn- och ungdomsledare från de inbjudna, alla föreningar/församlingar på Gotland, hade hörsammat inbjudan.
Vi hoppas att ett nätverk ska bildas, menade en av arrangörerna, stiftsdiakonen Inger Hägg.
Medverkade gjorde Anders Carlberg, grundare och ledare för Fryshuset, Elisabeth Hagborg, en av pionjärerna i utvecklingen av pedagogiska metoder för barn i utsatta situationer, Greger Walve, projektledare för De glömda barnen, Annica Jonsson, kommunens alkohol- och drogrådgivning samt Åsa Fagerlund, kommunens barn- och familjeenhet. Moderator var Tommy Wahlgren.
Anders Carlberg föreläste under rubriken "Vara vettig vuxen". Han gav exempel på verksamheten Lugna gatan inom Fryshusprojektet.
Lugna gatan värvar de som har problem.

<span class=MR>Efterlyser fler storfamiljer</span>
Anders Carlberg konstaterade att i dag bor en tredjedel av landets ungdomar i de tre storstäderna och en tredjedel i städer med över 75 000 invånare.
Två tredjedelar bor således på platser som föräldrarna ofta inte kommer ifrån och är osäkra vad som gäller omkring. Det är samma läge som när folk flyttade från bruksorterna under tidigt 1900-tal.
Då uppstod ett missbruk och en brottslighet vi inte sett motsvarigheten till men vi är kanske på väg dit. Man gick från storfamiljen i bruksorten med släkt etc. till kärnfamiljen.
Kärnfamiljen är hjälplös. Där sysslar man i bästa fall med att idiotälska varandra. Storfamiljer med fler vuxna behövs. Hur hade det gått för Emil med en sådan idiotfarsa om inte Alfred funnits.
Och dessa behövda vuxna finns, menar Anders Carlberg.
Vi har 600 000 friska pensionärer som studerar hambo och tyska. Det är dags att de börjar göra nytta. När jag fyller 65 tänker jag PRO-vägra.
I dag har vi en enorm generationsklyfta, vi behöver en hel stam. Slå ihop på Gotland och skapa en gemensam stam, manade Anders Carlberg.