De flesta som får diagnosen bröstcancer är 60 år eller äldre, men många av de drabbade får diagnosen under den mest aktiva fasen i livet, då man redan har svårt att hinna med både barn och karriär, vänner och intressen.
Nu har Bröstcancerföreningen Rosa på Gotland startat en undergrupp för de yngre kvinnorna. Någon exakt åldersgräns har inte formulerats, men gruppen "Mitt i livet" riktar sig till de kvinnor som fortfarande jobbar.
– Om man får bröstcancer när man är 25-30 år är det ju helt andra frågor som aktualiseras än om man får sjukdomen när man är 70, resonerar Dina Nyman och Camilla Munthe som har tagit initiativ till "Mitt i livet".
Sjukdomen slår ofta allvarligare mot de unga. Prognosen kan vara sämre, men svårigheterna kan också handla om att sjukdomen påverkar ens möjligheter att bli förälder eller att man redan är mamma till små barn.
Dina Nyman fick sin bröstcancerdiagnos veckan innan 47-årsdagen. Camilla Munthe hade fyllt 52. Ingen av dem hade småbarn, men båda minns hur sjukdomsbeskedet vände upp och ned på allt.
De var båda fulla av energi, vältränade och aktiva, men när cellgifterna och strålningen var över var de väldigt medtagna. Nyss hade de orkat allt. Nu var de tvungna att hushålla med krafterna och göra noggranna val.
– Jag har varit tvungen att också välja bort sådant som egentligen berikar mitt liv, konstaterar Camilla.
Behandlingen av bröstcancer ser mycket olika ut, därför drabbas kvinnor på olika sätt. Men både Dina och Camilla har haft det tufft och trots att det har gått 3-4 år sedan de fick sina diagnoser så kämpar de fortfarande med sviterna efter behandlingen.
– Jag har mått som en sliten 80-åring och det är ju inte så kul när man inte ens har fyllt 50, säger Dina Nyman.
– Och jag, som har ett eget företag, kan fortfarande inte jobba mer än 25 procent. Det gör det tufft att få ihop ekonomin, men det gör mig också orolig för hur jag ska kunna bygga upp min pension, berättar Camilla Munthe
Till det kommer förändringarna i det sociala livet. Med sorg kan båda konstatera att det har krympt. Orken räcker inte till, helt enkelt.
"Mitt i livet" är en sluten grupp på Facebook med ett 20-tal medlemmar, men också ett gäng som nu försöker att ses ett par gånger per termin. I våras träffades de två gånger. Det blev opretentiösa möten med promenad och cafébesök, men Dina Nyman och Camilla Munthe tycker att det har varit berikande att få träffa andra kvinnor som delar samma erfarenheter och fullt ut förstår vad de andra i gruppen går igenom.
Att få cancer i 50-årsåldern innebär för många att man blir den första i vänkretsen som drabbas av en svår sjukdom. Vänner kan visa stor omtanke, men ändå ha svårt att inse vidden av den trötthet som följer i sjukdomens spår. Eller att allt inte kan bli som förr, trots att behandlingen är över.
– En yngre tjej berättade om hur svårt det är när kompisarna inte alls förstår, säger Dina.
Camilla Munthe och Dina Nyman hoppas att gruppen "Mitt i livet" ska få fler att hitta till Bröstcancerföreningen Rosa och den rehabilitering och det stöd som erbjuds där, men de hoppas också att gruppen ska ge en möjlighet för kvinnor att ge varandra tips och råd.
– Det finns en klokhet bland oss som har varit med om det här. Den vill jag dela med mig av, säger Dina Nyman.