Johnny Munkhammar hade precis inlett semestern i Grekland med sin familj. Det var hans 35-årsdag och han satt i en taxi på väg till en bankomat när telefonen plötsligt ringde. Cancerbeskedet var brutalt. Två minuter tidigare hade han inte ett hälsoproblem i världen. Nu fick han höra att läkarna valde mellan två olika prognoser. Som bäst hade han strax under 50 procents chans att överleva.
- Det blev en bisarr semestervecka. Jag kände mig extremt utlämnad, minns Johnny.
Lång meritlista
Han har valt ut en solig bänk med utsikt över Almedalsvimlet. Trots att han varit ifrån Gotland i halva sitt liv så kallar han sig fortfarande för gotlänning. Det är här föräldrarna och släkten finns. Den här gången är han tillbaka på ön för att bland annat delta i ett vårdseminarium under Almedalsveckan.
- Det är skönt att komma hit till ön. Det är avkopplande.
Listan över vad Johnny Munkhammar har gjort sedan flytten från ön 1993 kan göras lång. Han har varit företagare, författare, debattör, konsult, ledarskribent, riksdagskandidat och senare riksdagsledamot, forskningschef och nu senast även barnboksförfattare. Han har även gjort många utlandsresor, senast till Sydkorea i våras där han pratade om hur man driver framgångsrika tankesmedjor.
Pessimism får inte plats
Han gillar att ha saker på gång. "Det blir så enformigt annars", som han uttrycker det. Johnny har dock fått slå av på takten lite. Han fick rätt diagnos 2009. Det var en ovanlig cancerform, adenoidcystisk cancer, som satt sig i en körtel på halsen och spridit sig till en nerv i käken och in i huvudet. Ett helt år av undersökningar hade passerat. Ändå hade han själv envist legat på för att få ett svar. Nu gör sjukdomen honom trött, det blir inte lika mycket resande. Han har problem med andningen och kan inte gå så långt utan att bli andfådd. Kroppen är trött, men ögonen är pigga. Man måste hålla humöret uppe. Han får mycket positiva signaler och uppmuntran från omgivningen. Behandlingen är tyngande, det är en ständig kamp. Men någon pessimism får inte plats.
- Man måste vara optimistisk, annars går det inte. Dessutom finns det forskning som är tydlig med att optimister klarar sig bättre.
Har ditt driv även hjälpt dig genom sjukdomen på något sätt?
- Det har haft stor påverkan. Jag är ju van att argumentera och har nu både erfarenhet och insikt i hur vården fungerar. Det finns problem med tillgänglighet i vården. Sedan måste man vara optimistisk. Forskningen går framåt hela tiden, och jag brukar säga "kör på, testa allt". På ett sätt hade det varit bättre om jag blev sjuk om 10 år. Då hade forskningen och vården kommit längre, ler Johnny.
Brinner för samhällsfrågor
Han har alltid varit intresserad av samhällsfrågor, det var så han en gång hamnade på tankesmedjan Timbro.
- Då tänkte jag att politik var tramsigt. Men sedan insåg jag att beslutsfattarna inte hör vad man säger alla gånger. Då fick jag ta den vägen.
Sedan 2010 är han riksdagsledamot, han sitter i riksdagen för moderaterna, sitter i skatteutskottet och ingår i ett flertal arbetsgrupper. Sakfrågorna, som att sänka skatten för vanligt folk, öppna gränserna mot omvärlden och reformera välfärden, har blivit hans hjärtefrågor.
Tar en dag i taget
Till hösten fortsätter arbetet inför nästa mandatperiod. Han skriver lite, och uppdaterar sig med Facebook och Twitter varje dag. Tar en dag i taget. Men helst vill han inte planera in så mycket. Det är tråkigt att behöva tacka nej för att man inte orkar, menar han.
På vilket sätt har du förändrats under de här tre åren?
- Jag har en större förståelse, både för vården och för människor som lider av sjukdomar. Jag har också blivit bättre på att prioritera min tid. Bandet till familjen har blivit ännu starkare. De kör på, och så fort jag orkar och har tid så gör vi helgutflykter, kanske går på nån fin restaurang. Det blir lite "carpe diem", fånga dagen. Många uttryck blir verkliga.
Riksdagen tar aldrig helt ledigt. Inte cancern heller. Men i sommar hoppas Johnny att det finns både tid och ork till något han gärna sysselsätter sig med:
- Segla!