Ett skolexempel på gammaldags bröllop

I Öja skola rustas det alltså till bröllop.
Det är i första hand eleverna i femman och sexan och deras lärare Birgit Nyberg och Ingrid Jakobsson som jobbar med detta projekt. Men många andra i närmaste omgivningen blir indragna i den här stora satsningen.
Förslaget om att dra igång det hela kommer från eleverna själva. Man gjorde ett studiebesök på Bottarvegårdens museum i Vamlingbo, där det för närvarande pågår ett Leader + projekt som syftar till att på många olika sätt öka aktiviteten kring museigården.
Frågan ställdes: På vilket sätt kan man använda muséet i undervisningen. Det var då någon kom på snilleblixten att man skulle kunna ordna ett gammaldags bröllop där.
På den vägen är det, som det brukar heta.

Erlandsson som förlaga
Man har läst på och intervjuat seniorer på Sudergården hittills. Som förlaga för bröllopet och bröllopssederna använder man en berättelse av Bungemuseets skapare Theodor Erlandsson, som i en av sina böcker med titeln "En döende kultur" noggrant redogjorde för ett bröllop. Det är ingen tvekan om att Öja-projektet kommer att för en tid blåsa nytt liv i just den här delen av den döende kulturen.
I går ägde alltså frieriet rum. Det skedde i form av en rad tablåer i klassrummet där utvalda elever hade sina givna roller. En del var på förhand givet, annat spånades fram efterhand.

Faddrar vid dop
Först fick man se hur de unga tu träffades. Det var i samband med ett barndop där de båda fungerade som faddrar. Thomas från Audungs, som i verkligheten heter Gustaf Lövbacker och bor vid Gervalds i Vamlingbo, och Gartru, som heter Madelene Nilsson och bor vid Tume i samma socken, blev lite smått förtjusta i varandra.
Det var tur att det var så för fortsättningen visar att äktenskapet i ganska hög grad var en affärsuppgörelse mellan två företag, två gårdar. Den gård som skall ta emot den unga bruden får en noggrann granskning av främst brudens fader. Bruden själv är med men inte så intresserad av silver och linne.
Det är Thomas jag vill ha, säger hon.

Friargröten avnjuts
Det är först nu i dagarna som de unga aktörerna gett sig in i spelet och de gör det med stort intresse och det märks att de tycker att det är roligt. De kallpratar artigt om vädret innan de kommer fram till det egentliga ärendet, precis som vilka vuxna som helst.
Det är lite svårt att anamma de gamla sederna med att man slår i hand och hälsar ordentligt och att man bockar och niger. Och ord som "okej" och "jättegott" och liknande rensar man inte så lätt bort ur språket.
Det hela slutar med att unge Thomas får ett ja från bruden och ett godkännande från föräldrarna (spelade av Jakob Smitterberg och Olivia Hansén). Tillsammans avnjuter de friargröten (fast det visade sig gå lika bra med soppa från bespisningen)
Med gröten slutade frieriet, men det blir alltså en naturlig fortsättning.

Alla får roller
De övriga i klassen - som inte var i elden i går - kommer att få sina givna uppdrag vid det bröllop som skall följa. Det är det som nu närmast skall planeras och det är ju en satsning som heter duga.
Den 23 maj äger bröllopsfesten rum vid Bottarve.
Då skall vi sitta inne i salen och äta, säger den blivande brudgummen och myser.
Hela skolan kommer att vara med och det är inte någon särskilt djärv gissning att föräldrar och andra anhöriga kommer att återfinnas i vimlet utanför eftersom alla inte kan få plats inne i manbyggningen.
Vid det laget lär också Öja-eleverna ha inhämtat många kunskaper och färdigheter som man inte kan läsa sig till i någon bok. För det är ju det som är huvudsyftet med hela det här bröllopet.