Eva ger dem gärna sin hjälpande hand

Vi överraskar Eva Gomander med blomsteruppvaktning i hemmet på Brunnsgatan i Visby. Vi har vid telefonkontakt sagt att vi vill träffa henne för att få veta mer om Kvinnojouren Amandas verksamhet. Det är sant, men det är inte hela sanningen. Vi vill också gratulera till titeln "Månadens gotlänning".
Detta med kvinnojouren är något som ligger Eva mycket varmt om hjärtat. Det är ingen tvekan om att engagemanget i denna verksamhet är en mycket betydelsefull del i hennes liv. Det tar mycket tid.
Men man får så mycket tillbaka och man får så många kontakter, säger Eva Gomander.
Med från början
För hennes del började engagemanget år 1984 när det var på tal att en kvinnojour skulle starta på Gotland. Hon blev tillfrågad om hon ville vara med och svaret var tveklöst ja. Till att börja med handlade det om att söka pengar och lägenhet och dra igång verksamheten, som syftar till att hjälpa kvinnor som blivit utsatta. Det de blivit utsatta för är oftast misshandel och den som misshandlat är oftast den man kvinnan valt att leva tillsammans med.
Ofta är det nedtryckta och knäckta kvinnor som jouren får ta hand om.
Det är inte många som går efter första slaget, säger Eva Gomander.
Hon tycker att behovet av kvinnojourens verksamhet går lite i vågor. Men hon tycker att kvinnomisshandeln är mycket utbredd med tanke på att Gotland är en liten ö.
Det råder ingen tvekan om att alkohol och droger är en faktor som mycket ofta bidrar till att våldet föds. Eva Gomander menar att det bara är en del av misshandeln av kvinnor som kommer till kvinnojourens kännedom.
Den vanliga bilden är att det är kvinnor som efter lång tid av upprepad misshandel kommer till kvinnojouren. Och många av dem som kommit dit avstår från att polisanmäla det inträffade. Mörkertalet när det gäller kvinnomisshandel är stort.
Alkohol har varit förhärskande, nu blir andra droger alltmer vanliga som utlösande faktor för våldet.
Det är skrämmande, säger Eva Gomander. Bara i år har vi fått ta hand om tre tjejer på 17-18 år som levt tillsammans med missbrukare.
Kvinnojouren Amanda är i grunden en ideell förening med 42 medlemmar. De som jobbar aktivt med verksamheten är 11 kvinnor som ingår i jourgruppen. Det skulle kunna vara fler.
Kvälls- och nattetid finns det alltid två ur jourgruppen som är beredda att ställa upp och ta hand om och hjälpa utsatta kvinnor. Det blir oftast utryckningar nattetid. Och det kan bli utryckningar till vilken del av Gotland som helst.
Vi är inga manshatare, som så många tror, säger Eva Gomander.
Och så avslöjar hon hur det går till hemma hos henne när det ringer mitt i natten. Då är det maken Sune som svarar och som pratar en stund med den uppringande. Eva tar över när hon vaknat ordentligt!
Jourkvinnornas män är viktiga för att jouren skall fungera.
452 samtal
Samtalen kommer oftast till kvinnojouren via polisen eller sjukvårdsupplysningen, som har tillgång till jourens tjänstgöringslistor.
I fjol fick vi ta emot 452 samtal, berättar Eva Gomander.
Hon poängterar att samarbetet med polisen är gott. När det kommer nya polisaspiranter får de ganska omgående träffa representanter för kvinnojouren, som får möjlighet att ge "jouren ett ansikte".
Ord som jour och tjänstgöringslistor kanske kan leda till tanken att de som är med i jourgruppen tjänar bra med pengar. Inget kan vara mer fel. Det här handlar om en ideell verksamhet.
Min stora dröm är att vi skulle kunna anställa en person på halvtid, säger Eva Gomander
Kvinnojouren har ett kommunalt anslag på 110 000 kronor - det höjdes faktiskt med 10 000 senaste gången - samt en del mindre inkomster från andra håll, men det är inte mer än att det räcker till lägenhetshyra och telefon.
Hemlig adress
En av de viktigaste idéerna med kvinnojouren är att erbjuda den utsatta kvinnan ett skyddat boende.
Vi hyr en fyrarummare där vi kan ta emot två kvinnor och hennes barn samtidigt, berättar Eva Gomander.
Jag ömmar speciellt för barnen, tillägger hon.
Var denna lägenhet finns är hemligt. Kvinnojouren är för övrigt inne på sin tredje lägenhet nu. Kvinnorna som bor där måste få känna sig trygga. De får bo där som längst i två veckor, men i dessa bostadsbristens dagar är det svårt att hitta en ny lägenhet på kort tid och ingen sparkas ut efter två veckor.
Eva Gomander kan med sitt långvariga engagemang berätta en del om hur det gått sedan för de kvinnor som en gång kommit till kvinnojourens boende.
För många av kvinnorna har det gått bra. De har rest sig och fått ett nytt och bättre liv. Men påfallande många har gått in i ett nytt förhållande med ny misshandel. Detta är givetvis svårförklarligt, men en sanning är det i alla fall att så sker.
Kvinnojouren behövs - tyvärr. Det finna inga tecken som tyder på att behovet av den minskar; det är snarare tvärtom.
I sina närmaste framtidsplaner har kvinnojouren Amanda att genomföra en studiecirkel, som kan leda till att man får fram nya kompetenta medlemmar av jourgruppen. Det finns också planer på att starta en stödgrupp för personer som utsatts för incest och sexuella övergrepp.

I juryn ingick: Winnie Löfqvist, Anita Körner von Kern, Hans Hemlin, Calle Ahlström, Rolf K.Nilsson, Jan Olsson och Petra Ahdrian.