Eva Hållsten hos afghanska flyktingar i Tyskland, som tidigare bodde i Burgsvik.
GT har tidigare rapporterat om Eva Hållstens cykeltur till Frankrike, med syftet att elda på debatten om de svenska utvisningarna av afghanska flyktingar, men även att samla in pengar.
– Jag är inte dummare än att jag förstår att det här inte påverkar flyktingarnas situation. Det handlar mer om att sprida ett budskap, om allt det positiva kring de här människorna. De har flytt sitt hemland och kommit till Sverige för att skapa ett nytt liv, som alla andra. Bara det är svårt att förstå hur en människa kan klara av. Att sedan göra samma resa igen, alltså de som skickats tillbaks till Afghanistan, är obegripligt.
Eva Hållsten tycker att de få afghaner eller andra flyktingar, som begår brott eller inte sköter sig, får oproportionerligt stort utrymme i debatten kring migration – något som hon tycker att media har en stor roll i.
– De allra flesta som kommit till Sverige eller andra delar av Europa är folk som kämpar för att få ett vanligt liv, och som lyckats att hålla sig på rätt sida av samhället. Det är otroligt att de klarar detta, med tanke på hur tufft det är i dag.
På sin resa till Frankrike som även gått genom bland annat Tyskland, Belgien och Nederländerna, har hon mött hundratals av de här människorna. Sett med egna ögon hur de har det. För många är situationen tuff. Men det hon kommer att minnas är den öppenhet och vänlighet som hon trots allt mötts av.
– Alla har mött upp mig med öppna dörrar. Jag har fått vara i deras hem även när de inte själva varit hemma, blivit erbjuden att låna bilen.
Eva Hållsten, framme i Paris.
Särskilt mycket bilåkande har det dock inte blivit under resans gång. Och trots att Eva Hållsten trampat flera hundra mil på sin cykel, skulle hon gärna fortsätta några till, säger hon när GT möter upp henne vid hamnen i ett regnigt Visby.
Eva Hållsten är åter på gotländsk mark efter en två månader lång cykeltur till mellersta och norra Europa. ”Jag hade kunnat fortsätta hur länge som helst, men det handlar ju inte om själva cyklandet”, säger hon om sin cykelkampanj för afghanska flyktingar.
– Nu handlar det ju inte om cykling, egentligen. Men det har varit min avkoppling. Jag är en sån som annars jobbar ihjäl mig när jag är hemma. När jag suttit på cykeln har jag inte behövt prata med någon, inte ens i mina lurar – som jag för övrigt tog med mig en dubbel uppsättning av eftersom jag trodde jag skulle tappa bort ett par. Men till och med de är med mig hem igen, säger hon innan det är hög tid att hoppa in i bilen bredvid sambon Tomas för de sista milen hem till Öja.