Tiina Kumpula jobbar på länsstyrelsen med att bland annat sprida kunskap om skadan med invasiva växter. Här berättar hon för medlemmar i kolonilottsföreningen Spadmurklan.
Att en växt är invasiv innebär att den har kommit till en ny plats med mänsklig hjälp och konkurrerar ut de inhemska arterna vilket rubbar den biologiska balansen.
EU har en lista på 41 växtarter som inte får planteras eller odlas. Några av dessa växter finns på Gotland. Det är gudaträd, jätteloka och jättebalsamin, varav den senare är nästan utrotad medan sidenört och gul skunkkalla är borta.
– Vi har koll på dessa, säger Tiina Kumpula, som är naturvårdshandläggare på Gotlands länsstyrelse.
Hon har under flera år arbetat med att kartlägga och även bekämpa växter som riskerar att sprida sig och utrota delar av den gotländska floran.
Förutom EU-listan finns en nationell lista samt ”orosarter” på Gotland. Den nationella listan upptar de växter som Naturvårdsverket vill att regeringen ska förbjuda.
– Listan är lämnad till regeringen och det kan komma beslut under 2024.
Flera av dessa finns på Gotland där det dessutom finns specifika växter som trivs extra bra i den gotländska jordmånen.
– Jag har flera ”orosarter”, säger Tiina Kumpula.
Hon räknar upp pipört, skogsklematis, liguster, isop och berberis och ger exempel på några fler.
– Armeniskt björnbär är en växt som kan vara nästan omöjlig att bli av med när den etablerat sig. Ingen annan art klarar att överleva i de snåren. Den har spridit sig i naturen och växer vilt.
Armeniskt björnbär är väldigt svårt att utrota med sina kraftiga taggiga grenar.
Gotlands jordmån är kalkrik vilket passar vissa växter bättre. Risken är att de tar över alvarmarker och strandområden.
– Vresrosen är ett sådant exempel. Den breder ut sig och skuggar bort all annan växtlighet. Då blir det inga andra arter kvar.
Vresrosens nypon som kommer på hösten hjälper växten att sprida sig med frö.
Spärroxbär fungerar likadant.
Flera av växterna som planterats i trädgårdar är uppskattade för att de är så lättodlade.
– Det är just det som är problemet. De växer och sprider sig snabbt, säger Tiina Kumpula.
Tacksamt – till en början men sedan kommer bekymret. De tar över.
Skogsklematis är en sådan som bland annat spridit sig i Bruceboreservatet. Den växer sig kraftig med tjocka stammar och bildar täta mattor som kväver träd och buskar med mera.
– Först blir man glad när växten täcker staketet, sen blir den för kraftig och man tappar kontrollen.
Pipört är en annan fin växt med flera små rosa blommor i klasar.
– Den klarar att växa i sten och grus och trivs himla bra där också, säger Tiina Kumpula.
Enligt rapporter från Bläse ska den helt ha tagit över ett område med sina rosa blommor där ett hav av blåeld en gång bredde ut sig. Längs Visby innerstads gator har den också lyckats etablera sig.
Har man invasiva växter i sin trädgård behöver man fundera på vad man ska göra. Parkslide hör till de växter som är svåra att bli av med. Drar man upp den med rötterna går de av och sprider nya buskar i stället, precis som björnbär.
– När det gäller parkslide kan man överväga att inte göra något om den inte sprider sig. Gräv inte. Det finns ingen bra metod men jag tror det kommer, är Tiina Kumpulas råd.
Tiina Kumpula jobbar på länsstyrelsen med att bland annat sprida kunskap om skadan med invasiva växter. Här berättar hon för medlemmar i kolonilottsföreningen Spadmurklan.
Hur man bekämpar invasiva växter varierar. Att ta bort blommorna innan de går i frö är en metod och andra går att dra upp med rötterna. Naturvårdsverket har utförliga instruktioner på vad man kan göra, både mekaniskt, kemiskt och biologiskt.
– Tänk på att invasiva växter måste transporteras i förslutna plastpåsar och lämnas till återvinningscentralen i Visby som har en särskild container för detta.
Tina Kumpula ger några fler råd:
– Ge inte bort lättodlade växter utan att veta hur de fungerar. Och köp helst inte ängsfrö med okänt ursprung. Gå ut i naturen och plocka från inhemska växter i stället.