Många nyfikna kommer släpande på kassar och lådor med prylar, antikviteter, arvegods och loppisfynd. Ut på gatan kliver Lasse och Göran Bergström, tyvärr inte särskilt mycket rikare, efter att ha fått sina föremål värderade av experterna.
– Ingenting! Kanske 500 kronor styck trodde de, säger Göran Bergström om sina tavlor, medan Lasse berättar att hans klocka knappast var något att lämna efter sig till arvingarna.
Betydligt bättre besked hade värderingsmannen Margareta Lundström till Lennart Lindgren.
– Det är inte så ofta jag ser en sån här skulptur: Ulrica Hydman Vallien, och jag sätter den till ett värde på 25 000 till 30 000 kronor.
Kollegan Bertil Carlsson menar att inflyttade med sommarhus på ön kan ha haft med sig dyrbarheter, som ibland hamnat på loppis. Axel Klint har ögon just för det.
– Jag köpte den på loppis, för en tia, säger han medan Bertil Carlsson närgånget kikar på den ovala silverram med målning av kända konstnären Madeleine Pyk:
– Underbart! Storleken, signerad, och målad just för den här ramen!
Prislappen stannar på strax under tusenlappen, sett till inköpspriset tveklöst ett av de bästa fynden under värderingen.
Konst är ofta föremål för förfalskningar. Yvonne Gabrielsson väntar med vad hon hoppas är en äkta vara, signerad Stig "Slas" Claesson.
– Jag har ärvt den efter min mamma. Jag gissar 500 kronor. Nej det är för lågt, 2 500, säger hon innan konstexperten Victoria Svederberg tar fram luppen för att granska signaturen.
Hon förklarar att teckningen är äkta vara, men att prislappen ändå stannar på 1 500 kronor.
Vid ett bord sitter Sune och Gunvor Österdahl med ett tygstycke innehållande en silverkanna och tillhörande skålar, som de en gång fått i gåva.
– Bo Sanderud, 1954. Det är hans gesällarbete och den är förgylld inuti, säger Margareta Lundström och håller för troligt att föremålen vid en auktion skulle ropas för upp mot 8 000 kronor.
Det blir nu inte fallet.
– Vi behåller det, säger Gunvor Österdahl och avslöjar att värderingen landade precis mitt emellan vad hon och Sune själva hade gissat.
Betydligt högre gissar och tror sig Torgny "Togga" Samuelsson veta att hans madonnaskulptur i trä är värd.
– Den är från 1450-talet och jag har köpt den på nätauktion. 30 000 kronor hoppas jag den är värd, egentligen borde den vara värd mer, säger han medan Bertil Carlsson fotograferar madonnan för att en expert på området ska få granska bilderna.
Samma öde möts Anders Molin av, han fick åka hem med vetskapen att hans klockor kan vara värda mycket stora summor – men inte exakt hur mycket.
Margareta Lundström tar bilder av äldre armbandsur från kända märken, Tissot, Omega och Certina.
– Jag vågar inte sätta ett värde, vår expert på klockor får göra det, säger hon och håller upp en äkta Rolex, den första modellen med visning av datum, och håller för troligt att den är allra dyrast.
In genom dörren kommer Magnus Lydahl med något som verkligen ser ut att ha köpts på loppis: En gammal trälåda, och en oansenlig låda i kartong.
– Det är en Märklin ångmaskin från 1950-talet. Och en hel låda med Märklin-tåg, jag har rälsen hemma. Farsan hade en god vän som aldrig fick en son. Så fick jag dem, säger han.
När Bukowskis sålde en liknande ångmaskin gick den för 12 000 kronor, men Magnus tänker inte sälja. Att få sina gamla grejer värderade tycker han känns kul.
– Folk i allmänhet har säkert saker man inte vet vad de är värda.