- Män vill inte prata om det för man tycker att det är genant, men varför ska vi tycka det, frågar sig 66-årige Bertil Almberg i Väskinde, en av över 500 gotlänningar som fått prostatacancer under 2000-talet.
Bertil Almberg är kontaktperson för Gotlands prostatacancerförening, som lyder under Prostatacancerförbundet. När GT kom i kontakt med Bertil och frågade om det möjligen kunde finnas någon som drabbats av prostatacancer som kunde tänka sig att ställa upp och berätta i tidningen om sin sjukdom och sina erfarenheter, kom svaret snabbt:
- Ja, det skulle väl vara jag, då.
För Bertil Almberg själv har inga problem att prata om den prostatacancer han drabbades av för tre år sedan, inte om behandlingen och inte heller om biverkningarna.
- Man får problem med att hålla tätt, även analt faktiskt, och man får potensproblem. Men det är biverkningar av en sjukdom och av den behandling som krävs. Och varför ska man skämmas över sådana saker, frågar han sig när GT hälsar på honom i hans hem i Väskinde.
Det är dock inte lika självklart för alla. Prostatacancer är den enskilt vanligaste cancerformen och den utan konkurrens vanligaste bland män. Men det pratas det sällan om.
Sex veckors behandling
För Bertil Almbergs del började problemen i liten skala under 2006. Han anade oråd då toalettbesöken blev allt tätare.
- Jag hade gjort PSA-tester några gånger och hade lätt förhöjda värden, berättar han.
Ett förhöjt PSA-värde kan vara tecken på prostatacancer, men behöver inte vara det. I Bertil Almbergs fall var det dock just så. 2007 slogs det fast att det handlade om prostatacancer, men först 2009 hade cancern nått ett sådant stadium att det var läge att behandla den.
- Jag var beredd på det, så att få diagnosen var ändå inte så farligt, säger han själv om känslan efter beskedet.
Prostatacancer kan behandlas på flera sätt, och för Bertil Almberg behövde man aldrig ta till operation. I stället fick gotlänningen strålning, fem dagar i veckan under sex veckor.
Han fick tillbringa alla vardagar i Stockholm, eftersom strålbehandlingen genomförs på Radiumhemmet vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, och åkte hem till Gotland över helgerna.
- Jag planerade så mycket, jag skulle gå på museer och en massa annat, minns Bertil Almberg.
Blev trött och ledsen
Men det blev inte mycket till fritidssysselsättningar för hans del under veckorna i huvudstaden.
- Man blir så trött av strålbehandlingen, den slår ut allt. Jag var jättetrött, och samtidigt ledsen, berättar han.
En av Bertil Almbergs döttrar bor i Stockholm, så lite sällskap hade han och en del aktiviteter utanför hotellrummets fyra väggar blev det förstås också.
- En gång gick vi på Hovet och såg en hockeymatch mellan HV71 och Djurgården. Det var förstås en upplevelse, minns han.
Första veckan gick mest åt till vila, men under resterande veckor höll han igång lite mer. Som den folkdansare han är sedan många år - han är också ordförande för Gotlands folkdansare, paraplyorganisationen över de tre folkdansgillen som finns på ön - har han bra kontakt även med folkdansgillen i Stockholm.
- Så några kvällar var jag faktiskt iväg och dansade med dem. Det var nog räddningen, på sätt och vis, resonerar han.
Men behandlingen tog hårdare än vad Bertil Almberg hade förväntat sig. Han visste att det var påfrestande för kroppen, men han hade inte räknat med att drabbas av en trötthet i den omfattning som faktiskt blev fallet.
- Jag trodde inte att jag skulle bli så trött. Eller så besviken som jag också kände mig, säger han.
"Vissa backar, blir livrädda"
Strålbehandlingen gick bra och cancern slogs ut. Men biverkningarna sitter i. Sviktande potens och svårigheter att hålla tätt, "kisseriproblem" som han säger, är det värsta.
Det är just biverkningarna som gör att få pratar om prostatacancer, tror Bertil Almberg.
- Potensproblem skäms många för, och kisseriproblem vill vi killar inte prata om.
Bertil Almberg tycker dock att man måste prata om prostatacancer, på samma sätt som om alla andra cancerformer.
- Jag är öppen med det och har alltid varit. Men man märker hur tabu det är fortfarande; ibland när man säger att man haft cancer så märker man på vissa personer hur de blir livrädda och backar en halvmeter bara de hör ordet, berättar han.
Bertil Almberg lever i dag ett normalt liv. Han behöver inte gå på toaletten lika ofta nu som förr, och den sviktande potensen går att lösa med tabletter.
- Jag tänker inte mycket på det längre. Man kan leva ett normalt liv när man upptäcker cancern i tid, säger Bertil Almberg.