Fågelspan i dimman
Med ett sjungande, flaxande och plaskande lättar några knölsvanar från vattnet under oss. Så nära, helt osynliga för oss i dimman där vi står på klintkanten vid Hallshuks fyr på nordvästra Gotland.
Foto: Foto: Mona Staflin
Det är första gången jag är på fågelskådning och de andra i sällskapet, mer eller mindre inbitna fågelskådare från Gotlands Ornitologiska förening Bläcku, beklagar att dimman vägrar lätta. Men vi har trevligt ändå och fåglar kan observeras på andra sätt än med synen.
-Om vi är tysta i fem minuter så tror jag att vi skulle kunna räkna in i alla fall tjugo arter, säger Per Smitterberg som varit med i Bläcku sedan starten och hållit i åtskilliga exkursioner under årens lopp.
Hela gruppen står alldeles stilla och lyssnar intensivt ut i dimman.
Varje gång någon lyckas identifiera en fågel säger de det högt. Själv känner jag igen kråka, trana, fasan och skrattmås.
Klumpigt graciös
Sakta tunnas dimman ut så pass att vi kan urskilja ett tjugotal knölsvanar i vattnet nedanför fyren. Ibland lättar några stycken för att flaxande springa sig igång och flyga några tiotal meter för att sedan landa igen. Det är märkligt hur de stora fåglarna är både klumpiga och graciösa på samma gång.
Jag hör ett knorrande någonstans ifrån och får veta av Josef Andersson som, tillsammans med Ola Wizén, är värd för dagen att det kommer från svanarna som ligger på vattnet och vilar.
Klippor är alltid bra tillhåll för fågelskådning eftersom klipporna är det första fåglarna som kommer inflygande från havet ser. Därefter viker de ofta av och följer kusten på sin väg norrut eller kanske österut.
Kikar på byn
När vi tröttnat på dimman och tycker att vi lyssnat av de fåglar som finns omkring oss bestämmer Ola och Josef att vi ger oss ner till den lilla byn nedanför berget. Tubkikarna packas in i bilarna eftersom de är tunga att bära med, bara Ola tar med sig sin så att vi kan turas om att titta om det skulle dyka upp något spännande.
Sakta tar vi oss ner mellan husen, bort mot några åkrar. Någon ser en rödhake på vägen och alla stannar upp en stund. Mitt i fyrvägskorsningen får någon se en bergfink, tydligen en intressant observation för hela gruppen stannar mitt på vägen och tar upp sina kikare som hänger runt allas halsar.
Väl framme vid åkrarna får vi se gott om sånglärka som sjunger högt uppe i det blå. Hit når inte dimman men alldeles bakom ryggen på oss är det fortfarande tjockt.
Hempling, taltrast, björktrast, dubbeltrast, en ensam liten sidensvans och beckasin får vi se. Högt över trädtopparna på andra sidan åkrarna ser vi också tre sparvhökar sväva på uppvindarna. Och naturligtvis får vi både se och höra flera par av tofsvipa - eller bläcku som de heter på gotländska.
Gotlands Ornitologiska förening, Bläcku, anordnar flera exkursioner under våren. Utflykterna är gratis och vem som helst är välkommen att följa med.
Mer info: blacku.se.
Mer info: blacku.se.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!