Hon har bakat en supergod äppelkaka som serveras med vaniljsås. Barnen hälsar artigt men sedan lockar datorerna igen och vid fikabordet får vi familjens historia. Om uppbrottet från släkt och vänner i den polska staden Torún, 15 mil söder om Gdansk, om flytten till Sverige och Gotland. Och om hur det är att byta land, språk och traditioner.
Det är Pawel, som varit längst i Sverige och som kan svenska bäst av föräldrarna, som berättar om hur han hittade en annons om ett ledigt jobb på Atheneskolan i Visby.
- Man sökte en person som kunde arbeta som fäkttränare, idrottslärare och som kunde undervisa i teaterfäktning. Och eftersom jag hade rätt ålder och även i övrigt hade alla kvalifikationer man sökte, så bestämde vi efter en diskussion i familjen att jag skulle söka jobbet. Vi sa att det skulle vara kul att testa.
Han fick jobbet för sju år sedan. Ewa och Pawel hade då sonen Bartlomiej som var två år. Men någon tvekan om att flytta hade de inte.
Mancewicz är en tight familj i dag, men var det redan då. Att flytta var inget svårt beslut.
Pawel flyttade först.
- Jag hade aldrig varit Sverige ens. Anställningsintervjun hölls hemma i Torún. Rektor Gerhard Österlin åkte ner och träffade mig. Första gången jag ens hörde svenska språket talas, var faktiskt ombord på färjan till Sverige!
Ewa beskriver beslutet som ett carte blanche, ett oskrivet blad som väntade på att fyllas med innehåll. Hon och Pawel hade rest mycket tidigare och såg inga svårigheter med att bryta upp från föräldrar och vänner och det invanda livet i Polen.
- Man ska bo där man trivs, säger Pawel. För mig handlade det inte om platsen, utan främst om fäktning och att anta nya utmaningar
- Vi ville båda utvecklas, säger Ewa som i dag arbetar på Solbergabadet som badvakt och simlärare. Jobb som hon faktiskt hade hemma i Torún också.
- Och så undervisar jag tre polska barn i deras hemspråk, berättar hon.
Ewa säger att det med dagens teknik inte är svårt alls att hålla kontakt med anhöriga och kompisar.
Man pratar billigt i telefon via datorn och så finns förstås sms och e-post. Att flyga kostar inte så mycket om man skulle vilja eller behöva resa till Polen.
Avståndet till de nära och kära känns aldrig som ett problem för familjen.
- När vi bodde i Polen var vi inte så nära släkten. Under fem år bodde vi i Katowice som ligger 50 mil från Torún.
Har de några tankar på att en dag återvända till ursprunget?
- Nej, säger Pawel och får medhåll av Ewa när han säger att det skulle vara ett stort svek mot barnen att ge upp tillvaron på Gotland och flytta till en för dem, helt främmande miljö.
- Vi diskuterar inte ens att en dag resa tillbaka.
Har de aldrig slagits av kulturkrockar i vardagen?
- Jag förstod att du skulle ställa den frågan, säger Pawel, men utan att svara direkt noterar han att - nej, han har lätt att anpassa sig och han drar sig för att generalisera och dra snabba slutsatser efter att ha mött olika personer. Alla är vi individer, menar han. Man kan inte jämföra och prata om kulturella skillnader.
Men det finns en skillnad.
- I Polen är man ofta mer direkt i sitt sätt att utrycka sig. Svenskarna är betydligt lugnare.
Maten då, ni äter förstås polsk mat?
Men nej. Ewa som svarar för matlagningen, har köpt svenska kokböcker och lagar svensk mat.
- Det är klart att jag också lagar mat på polskt sätt. Och så saknar jag det polska brödet som ofta är lite hårdare, lite mörkare.
Men nu har hon lärt sig att baka surdegslimpor med mycket polsk känsla och smak!
Hemma i Mästerby är det polska språket som gäller. Mamma och pappa Mancewicz tycker att det är viktigt att barnen inte tappar sina polska kunskaper. Familjen lever ett mycket tight liv när de väl träffas. Pawel har sin undervisning, ibland på kvällstid. Och så är han tränare för svenska ungdomslandslaget i fäktning vilket kräver många resor.
Ewa har arbetstid på både kvällar och helger. Så när familjen är samlad, är det just familjeliv som gäller. Fritidsproblem saknas inte, men inte heller något behov av att göra en massa saker utanför den vita villan. Men visst blir det umgänge med gotländska vänner. Mer sällan träffar de andra polacker, men det händer.
Deras uppfattning om Gotland och gotlänningarna är idel positiv.
- Jag uppskattar verkligen gotlänningarnas vänlighet och den tillit de visat oss, säger Ewa och håller inte alls med om, som det sägs i bland, att gotlänningarna är avvaktande mot främlingar och att det tar tid innan man öppnar sina hem.
- Nej, det stämmer inte. Det är inget som vi mött i alla fall.
För att hålla sig à jour med vad som händer på ön och i riket är tidningsläsande och radiolyssnande en viktig del av vardagen - och ett sätt att uppdatera språkkunskaperna. Det sistnämnda kan man också praktisera genom att som Ewa, cykla mellan Mästerby och Visby flera gånger i veckan och då lyssna på en svensk ljudbok i hörlurarna.
- Just nu lyssnar jag på Linda Olssons bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger.
Familjens hem är en skön blandning av gammalt och nytt. Samtidigt speglar just detta en "anpassning" till en nutida svensk köp- och säljkultur vars motsvarighet inte finns i Polen: loppisen.
- Den där, säger Pawel och pekar på en radio modell äldre, har vi köpt på loppis. Det är jättekul att gå på loppis och titta efter udda saker!
Semesterresan i sommar då, var går den?
- Vi ska åka till Polen...
