Familjärt nätverk för indiska barn

Det säger adoptivmamman Madeleine Paulsson från Varberg. Hon är en av initiativtagarna till vad som nu blivit ett stadigt familjenätverk med årliga träffar runt om i Sverige.
Det är snart fyra år sedan hon adopterade Olivia, 4, från ett barnhem i Calcutta. Nu har hon också Ebba, 3.
De, liksom de flesta andra barnen på träffen, föddes på ett hem för ogifta mödrar och kom till barnhemmet utan uppgift om deras biologiska ursprung.
När Olivia kom till Sverige via FFIA, Familjeföreningen för internationell adoption, insåg Madeleine att det inte fanns så många indiska barn i samma ålder i Sverige.
Jag tänkte att det vore roligt med en träff, så de får möta barn som kommer från en liknande situation. Ju äldre de blir, desto viktigare kommer de nog att tycka att det är.
Med FFIA:s hjälp kontaktade hon övriga adoptivföräldrar med barn födda från -98 och framåt. Responsen blev enbart positiv och år 2000 hölls den första träffen. Sedan har det fortsatt varje år och i helgen möttes de alltså i Åminne, 10 familjer med 16 barn i åldrarna 1-5. Nu har även familjer som gått via Adoptionscentrum kommit med.
<span class=MR>"Bara pratar och spelar kubb"</span>
Något program följer de inte, utan de "bara pratar, skrattar och spelar kubb" som Madeleine uttrycker det med ett skratt.
Jag har verkligen fått nya vänner genom det här nätverket. Alla vet hur det är att inte kunna få egna biologiska barn och hur adoptionsprocessen går till.
Huvudsyftet med träffarna är dock att ge barnen ett nätverk av kamrater i liknande situation. De flesta är fortfarande väldigt unga men frågorna börjar komma, säger Madeleine.
Varför har du blå ögon? Har jag legat i din mage? Då får man förklara att de har legat i sin indiska mammas mage. Olivia har förstått hur det fungerar och jag tror hon kommer att uppleva det som värdefullt med de här andra barnen. Det återstår att se om de vill åka på de här träffarna när de kommer upp i tonåren, men om inte annat så får väl vi föräldrar fortsätta att träffas! säger hon och skrattar.
Simon Stadig kom till Sverige i juli 2000. Då var han 4,5 månader gammal och vägde fem kilo, berättar mamma Camilla medan hon ser till att han blir torr och får kläder på kroppen. Simon har nämligen trotsat regnet och badat i poolen.
Just nu väntar Camilla och maken Bengt på ett syskon till Simon. Han eller hon kommer från Delhi, men det är också allt de vet.
Vi hoppas på en flicka, men det får man inte bestämma. Vi vet inte när barnet kommer; det kan bli snart och det kan dröja två år.
<span class=MR>Anmäler sitt intresse</span>
Adoptionsprocessen går i regel till så att man anmäler sitt intresse och väntar tills ett barn som bedöms lämpligt dyker upp. Då kontaktar FFIA föräldrarna och meddelar om det blir en pojke eller en flicka.
Därefter får man en bild på barnet och en hälsodeklaration. Sedan får man vänta igen i några månader, tills man får besked om att barnet är klart för adoption.
Antingen kan man resa till Indien och själv hämta barnet, eller så eskorteras det till Sverige. Själva adoptionen kostar ungefär 80000-90000 kronor.
Av det får man tillbaka 40000 kronor i adoptionsbidrag, då en svensk tingsrätt officiellt fastslagit att man är barnets föräldrar.
Irene Tafvelin och Åsa Levin är gotländska adoptivmammor de har Karin, 3,5 respektive Clara, 2,5 och Emma, 5 och båda är de aktiva i Adoptionscentrum på Gotland.
De flesta indier på Gotland är i tonåren, så det känns jätteroligt och viktigt att få vara med på de här träffarna! säger Irene.

Fotnot: Läs mer om adoption på http://adoptionscentrum.se eller www.ffia.se
Badpojke. "Simon är gruppens lilla busfrö!" säger mamma Camilla Stadig. Knappt hann han komma upp ur poolen och få kläder på sig, innan han klev in i duschen med kläderna på!
Adoptivfamiljer. I helgen träffades tio familjer från hela Sverige i Åminne. Alla har de adopterat barn från Indien och de årliga träffarna ser de främst som ett viktigt nätverk för barnen. "Vi har fantastiskt roligt tillsammans!" säger Madeleine Paulsson från Varberg (bakom barnvagnen till höger på bilden).Foto: ROLF JÖNSSON