Familjen äntligen återförenad på ön
Större delen av deras familjer har dödats i hemlandet. Men sedan knappt en månad bor Claudien och Jeanine och deras fyra barn tillsammans i Visby.Nu kämpar de för att Claudiens yngre bröder ska komma undan striderna i Burundi.
TRIVS. Dottern Lysa har, liksom syskonen, funnit sig till väl rätta på Gotland.
Foto: Petra Jonsson
Då, 13 augusti klockan 18:30, landade på Visby flygplats det plan som återförenade honom med hans hustru Jeanine och deras barn: Lysa, 3 år, Jodel, 4, samt adoptivbarnen Imez, 8, och Mugisha, 9, som är Claudiens systerbarn.
En fantastisk dag
- Jag grät och var så lycklig när de kom hit. Det var en fantastisk dag, säger Claudien och ler.
GT besöker familjen i hemmet i Visby. På ytan verkar de lyckliga, inom sig bär de värre fasor än de flesta kan föreställa sig.
Claudiens far och mor, plus tre systrar och en bror är alla döda. Liksom Jeanines mor, far, tre bröder och två systrar. Alla har dödats i de politiska motsättningarna i hemlandet.
Striderna har pågått i årtionden och står mellan befolkningens majoritet hutu, cirka 85 procent av invånarna, och minoriteten tutsi.
Striderna eskalerade 1993, när landets president mördades. Claudien minns händelsen med fasa.
- Dagen efter började man bränna ner skolor, sjukhus... två av mina bröder dödades i skolan, mina föräldrar dödades när de arbetade ute på fälten. Jag var 13 år och visste förstås ingenting om presidentmordet, varför vill de döda mig? undrar han och slår ut med armarna.
Hot och trakasserier
Claudien har länge arbetat för en organisation som kämpar för att de skyldiga till massmorden i landet ska ställas inför rätta, och både han och hans familj har utsatts för hot och trakasserier.
Hans syster och hennes man mördades för ett par år sedan, och eftersom även föräldrarna är döda har såväl systerns båda barn Imez och Mugisha, som Claudiens småbröder har växt upp med Claudien som sin pappa.
- De är som mina barn, och jag känner ångest, smärta, över att tvingas lämna mina bröder kvar i Burundi, säger han.
Lyckades fly
Striderna förvärrades och hoten mot familjen blev större. Claudien tvingades fly ut ur landet 2006, och sedan i fjol bor han på Gotland med permanent uppehållstillstånd. Men han fruktar fortfarande för sitt liv och vill inte framträda med mer än förnamn.
- Jag vet inte om burundierna i Sverige är mina vänner, resonerar han.
Känner stor oro
Hustrun och barnen bodde kvar, men efter utdragna tillståndsansökningar kunde även de ansluta i augusti i år. Nu jobbar man för att också få Claudiens småbröder ut ur landet.
- När jag tänker på att de är kvar där... det är svårt. Jag känner stor oro för att de också ska dödas, säger han.
Kan bara hoppas
Under hösten förväntas beskedet om uppehållstillstånd att komma. Fram till dess kan familjen inte annat än hoppas.
- Det finns problem i Burundi, men lösningen är inte att döda varandra, säger Claudien, som nu vill ut i det gotländska samhället - och så småningom också hjälpa barn som har det svårt i hemlandet.
Så jobbar vi med nyheter