Det var fredagen den 29 september som 39-årige Gustav försvann från sitt hem i Garda. Redan samma helg drogs en stor sökinsats igång, med polisen, frivilliga och inte minst av många från Missing People.
För hans tre syskon skulle mer än en månad följa, där de pendlade mellan hopp och förtvivlan.
Ingen av dem bor på ön, men Gotland har varit ett sommarparadis för både dem och stora delar av släkten.
– När våra föräldrar gick i pension köpte de ett stort hus på södra Gotland och bodde där som pensionärer, säger Johanna Agrell, äldre syster till Gustav, och berättar att deras pappa gick bort i cancer 2019 och att deras mamma drabbades av alzheimer.
För Gustav blev Gotland hemma. Här fick han vänner, och möttes av mycket värme.
– Han led av psykisk ohälsa och var mycket med våra föräldrar på Gotland. Han kom aldrig riktigt därifrån, säger Johanna Agrell.
Under den månad som följde hade familjen tät kontakt med polisen, där en ansvarig för människor som saknas fanns i stort sett alltid för frågor och samtal. Även en stab hos Missing People fanns där, när de behövde, bara ett samtal bort.
– De gav oss ett lugn, att de aldrig skulle sluta söka – även om han förmodligen var död, säger hon.
Flera helger genomförde Missing people eftersök, med frivilliga som gjorde ett stort arbete för att försöka hitta Gustav.
Av godhet hörde många utomstående av sig, med iakttagelser från hela landet. Så också flera som anser sig ha mediala förmågor.
– Många tipsade polisen, men inget av det stämde. Det var en kvinna från fastlandet som var på Gotland och jagade som hittade honom, säger Johanna Agrell.
Även om syskonen mentalt hade förberett sig på det värsta kom dödsbudet ändå som ett hårt slag.
– När de ringde och sa att han var hittad förstod jag att jag aldrig hade gett upp hoppet. Jag tror att vi alla hoppades, att han höll sig undan någonstans. Vi trodde att vi var förberedda, men när hoppet var ute var det fruktansvärt, säger Johanna Agrell och berättar att de samtidigt är tacksamma över att få klarhet:
– Hade vi aldrig hittat honom hade det varit gräsligt. Men att inte veta om vi kunde börja sörja gav en enorm stress, säger hon.
Kvar finns många minnen, fyllda av värme och skratt. Humor förenade syskonen och sammanhållningen dem emellan är stark.
– Vi kommer att sakna Gustavs humor, och han var en begåvad person som skapade mycket; fem böcker, dikter, artiklar och en serie videor, allt på engelska. Hans verk är kvar och lever, säger hon.
För syskonen, utspridda i Skåne, Bryssel och i Sundsvall, är det viktigt att rikta ett stort tack till alla som hjälpt till och visat medmänsklighet och stöd, allt från psykiatrin till många privatpersoner.
– Alla har gjort vad de kan, både han och vi har fått ett stort stöd, säger Johanna Agrell och berättar om människor i Gustavs närhet som brytt sig om honom, stödet från Region Gotland, polis, och frivilliga – där till och med mataffären i Stånga ställde upp med mat till de som hjälpte till att leta.
Att en 15 år yngre lillebror plötsligt inte finns kvar är svårt att ta in.
– Det känns väldigt fel att skriva en dödsannons till en som är född 1984, det är inte så det ska vara, säger Johanna Agrell och berättar att känslan för det som sedan 1969 varit ett sommarparadis nu fyllts av sorg.
Östersjön utanför Sundsvall kommer att bli en sista viloplats.
– Vi ska sprida hans aska i havet. Vi vill inte ha en gravplats dit en kan gå, han ska finnas överallt, säger hon.