Fängelse och fattigdom i Ove Järlös förflutna

Ove Järlö hade inte så mycket kontakt med sin far, och hans mor dog tidigt. I stället var det ett par i Eksta som kom att betyda mycket för Ove, efter att han som 4-åring varit sommarbarn hos dem.
- Jag hade ingen aning om att pappa suttit inne, säger Ove Järlö när släktforskaren Mats Ekedahl berättar om sina efterforskningar i radioprofilens förflutna.
Mats Ekedahl förklarar:
- Polisen delade inte deras syn på tillverkning och hantering av destillerade drycker, konstaterar han när han avslöjat att Ove Järlös pappa Tore och dennes bror Holger satt i fängelse i några månader våren 1942.
Då var Karl Ove Järlö bara sex år, och uppgiften kommer som en fullständig nyhet för honom.
- Jag träffade inte min far så mycket. Jag vet väldigt lite om släkten över huvud taget och har inte mycket kontakt med den, egentligen bara med kusin Roger, förklarar Ove.

Hans familj hette tidigare Johansson men bytte till Järlö någon gång före den mörka våren -42 då pappan återfinns i kriminalregistret. Orsaken, olaglig sprithantering, tillhör dock inte de allvarligare brotten.
- Det var väldigt vanligt i Stockholm under den tiden, både för eget behov och för att tjäna pengar, säger Mats Ekedahl, innan han avslöjar fler mörka spår i släkten Järlös livsvandring som Ove inte känt till.
När Ove föddes 1946 bodde familjen mittemot Råsunda fotbollstadium i Solna. När han bara var ett år drabbades han av polio. Det var sex år innan epidemin bröt ut.
- Jag var då mest på Vejbystrands sjukhus i Skåne i nästan fem år. Barn med polio isolerades för att inte smitta andra. Men 1950 fick jag komma som sommarbarn första gången till Elvira och Kalle Andersson och deras son Erik på Kvie i Eksta.
Oves far hade deltagit i finska vinterkriget, men mer än att det tog hårt på honom vet inte Ove om detta.
- Jag vet att pappa ett tag hade egen smidesfirma och deltog i byggandet av tunnelbanans norra linje, det brukar jag tänka på när jag åker där.

När Ove bara är åtta år skiljer sig föräldrarna. Mats Ekedahl berättar att pappan då gifte om sig, och det visar sig att Ove hört det genom en kollega på radion som själv släktforskat och av en slump upptäckt detta. Men att det blev en ny skilsmässa efter sex år är en nyhet. 1973 dog pappan, och några halvsyskon har inte dykt upp i släktrullarna.
När Ove var 11 dog mamma Alice i cancer. Morfar Hilmer blev förmyndare men brydde sig inte så mycket. Det var 15-åriga systern Gun som fick vara "mamma" åt Ove och 14-åriga brodern Kjell.
- Hon har slitit fruktansvärt hårt för att hålla ihop familjen. Vi bodde ensamma i Årsta, och hyresvärden ville bli av med oss. Men hyresgästföreningen stöttade oss, och vi fick hjälp från socialen.
I denna tuffa tid minns Ove Årstaskolan och de vuxna där som tryggheten i tillvaron. Lärare såg till att han åter fick vara sommarbarn på Gotland, denna gång i Mästerby.
- Då återupptog jag kontakten med Eksta också. Kalle kändes som min far, de var som en familj för mig och jag behöll kontakten med Erik tills han dog för några år sedan.
Farfar Klas har också en plats i Oves hjärta. Han hade egen villa i Stortorp som Ove ofta besökte. Han sålde höns och vilt i Östermalms saluhall, "Klas på hörnet". Skylten från boden finns numera att beskåda på Nordiska riksmuseet.
Ove berättar inspirerat om hur farfar bestämde sig för att "ge fanken i allt", sätta sprätt på pengarna och leva livet när farmor gått bort och han sålt sin rörelse.
- Han blev lite av en idol för mig, han hade en förmåga att leva livet.
- Men farfars far hade det inte så roligt. Och inte farfars farfar heller. Det var genomgående fattigt och eländigt, flera generationer tillbaka, inflikar Mats Ekedahl och halar fram sin sammanställning av utskrifter från gamla dokument.

Två vuxna med sex barn bor i ett rum i en eländig träkåk på Värmdögatan på Söder i början av 1900-talet. Det är farfars far, grovarbetaren Karl Johan Johanssons familj, som enligt anteckningarna får hjälp av det sociala till skor och läkare åt barnen.
Hustrun Edla blir sjuk, vistas på hem och dör ung, kort efter att ena sonen gått under i tbc. Några år senare dör ytterligare en son i tbc, och dottern flyttar till Jämtland endast 11 år ung. När så ytterligare en son dör av tbc på fattighuset och sönerna som överlevt flyttat, ger Karl Johan upp och hänger sig. Han blev bara 49 år.
- Fast farfars farfars far är bland de fattigaste jag nånsin hittat, säger Mats Ekedahl för att ytterligare spä på eländet.
Johan Persson och makan Anna Maria får också sex barn. De är egendomslösa statare, och tre av barnen dör tidigt.
"Fattigt, ett kräk" och "utfattiga, obefintliga" är anteckningar om familjens status som hänger kvar från platser de varit inhysta på.
- Men jag hittade en anknytning till Gotland här, när de är bosatta hos änkan Sturtzenbecker. Hennes svärfars far var kommendant på Enholmen utanför Slite i början av 1700-talet, berättar Mats Ekedahl.
- Du ger mig en helt ny bild av släkten. Jag visste ingenting om den här fattigdomen, eller om självmordet. Det väcker en massa funderingar om varför saker blivit som de blivit, menar Ove.

För hans egen del var det kanske närheten till Råsunda som som väckte intresset för sport. Och somrarna på Gotland ledde till ett permanent förhållande i och med flytten hit med egna familjen 1973. Barndomens upplevelser gjorde honom till engagerad ledare på ungdomsgården Puma. Och trots att polion fortsätter att tära på kroppen ger han inte upp radiojobbet förrän kanske nästa år, när han fyller 65.
Kanhända är det släktskapet på faderns sida med den stridbare ärkebiskopen Nathan Söderblom, och generna från livsbejakande farfar Klas, som slagit igenom hos Ove Järlö.