Samtidigt som Romateatern närmar sig sitt 20-årsjubileum lämnar man för första gången Shakespeare och sätter upp Revisorn av Nikolaj Gogol. Shakespeare har trots allt en begränsad repertoar och Romateatern har redan iscensatt merparten av hans verk.
- Många har upptäckt Shakespeare tack vare oss. Varför inte gå vidare och presentera andra klassiska verk som kanske inte spelas så ofta? Shakespeare kommer tillbaka, försäkrar Nina Pontén som spelar borgmästarinnan.
Oro i staden
I år får vi alltså bekanta oss med Nikolaj Gogol genom hans verk Revisorn, som utspelar sig i en rysk småstad på 1830-talet.
När det ryktas om att en statlig revisor, som reser inkognito, ska inspektera stadens finanser blir såväl borgmästaren som andra höga ämbetsmän oroliga för vad som kan uppdagas. En ung tjänsteman från Petersburg tar in på stadens värdshus och blir förväxlad med den statlige revisorn, något som han inte är sen att dra nytta av.
Nina Pontén spelar inte bara borgmästarens fru utan är även med och regisserar. Thomas Segerström, som har det huvudsakliga regiansvaret, har nämligen en betydande roll på scen som stadens borgmästare. Efter ett sent avhopp i ensemblen valde man en annorlunda lösning, när Thomas står på scen tar Nina på sig rollen som regissör.
- Det är lite klurigt. Det är två helt olika saker rent konstnärligt, att stå på scenen eller stå bredvid och betrakta. Man måste gå i och ur två roller, säger Nina Pontén.
Ensemblen har mycket större del i regin än tidigare år och det är positivt för slutresultatet.
Två skilda roller
- Teater är en kollektiv konstart och jag gillar att hitta kollektiva lösningar. Men det måste finnas någon som tar det slutgiltiga beslutet, säger Thomas Segerström.
Att både vara skådespelare och regissör är nytt även för honom.
- Det blir en annan stämning, jag är mer integrerad i ensemblen än jag brukar vara.
Många likheter
Det finns uppenbara skillnader mellan Shakespeare och Gogol, som när och var deras verk utspelar sig.
- Men mycket är likt trots allt. Deras texter är så rika. Man behöver inte fråga sig varför en karaktär gjorde si eller sa så, alla ledtrådar finns i texten. Men Gogol är mer fars än komedi, mer skruvat, säger Nina Pontén.
En annan nyhet i år är att skådespelarna själva står för musiken. Samtliga på scenen har fått lära sig att spela balalajka och sjunga på ryska.
- Det är inte helt lätt. Man känner sig lite som ett barn som lär sig rabbla obegripliga haranger utantill, säger Nina Pontén.