Det blev långt ifrån någon sorgestund utan snarare en känslosam hyllning till "Fårögubben" Ingmar.
Under onsdagskvällen fanns runt 160 personer på plats i Fårö bygdegård för att hedra minnet av Ingmar Bergman. Minnesstunden, som var öppen för alla, inleddes med några ord från Kerstin Kalström, ordförande i bygdegårdsföreningen.
Tillsammans med flera andra, bland andra Ann-Marie Werkelin, märkte hon att det fanns ett behov bland fåröborna att få samlas och prata om Ingmar Bergman och vad han har betytt för ön. Och det var det som var viktigast under kvällen. Fåröbon och människan Ingmar Bergman. Det talades inte om någon världsomtalad mästerregissör. - Jag har nog aldrig förstått hur stor han var. När han var här fanns det inget stort över honom, sa Hilding Olsson, som var Bergmans närmsta granne. Under talen skrattades det ibland och det var gott om applåder under den knappa timme som minnesstunden pågick. Det var ingen sorgestund utan en hyllning till Ingmar Bergman som människa. Skådespelerskan Barbro Hiort af Ornäs, som var både kollega och vän till Bergman, läste dikter och sa sedan några ord. - Minnet av Bergman kommer att finnas kvar på Fårö i morgon och nästa sekel och seklet efter det, precis som berghällarna består, sa hon. Men prata poesi med Bergman själv det gjorde man inte, berättade hon. - Han var alltid upptagen. Vi möttes ofta på Dramaten, men då hade han fullt upp med sitt där. Eller så möttes vi här på Fårö, och då hade han fullt upp med sitt här, sa hon. Bergman stöttade henne dock alltid. Hon berättar om en gång då han talade för Poesihörnan, som hon höll i i 22 år. - Folk trodde kanske att det var slut med Poesihörnan men när någon som Bergman, talade för den var det annat. Sådan pondus hade han. FårögubbeDet var fler som delade med sig av sina minnen och historier. Arne Carlsson berättade hur han för fyrtio år sedan som ung pojke började jobba för Bergman när "Skammen" skulle spelas in på Fårö. Hur Bergman tog honom under sina vingar och såg till att Arne skolades in i filmens värld. När han berättade om sista mötet med Bergman under förra årets Bergman vecka, märktes det på honom vad denne store man betytt för honom. - Ingmar sa till mig att han nu var en riktig Fårögubbe och undrade när jag skulle bli detsamma. Sedan skojade han med mig och sa att vi borde filma ihop igen, eller åtminstone träffas för att ha kul. - Nu blev det inte så. Nu har vi gått skilda vägar, sa han. Teaterman
Ann-Britt Rosengren, fåröbo, fanns bland de som inte kände Bergman personligen men änåd kommit för att hedra honom. Tillsammans med sin väninna Ninni Blomstrand mindes hon den 30 juli, då besked om Ingmar Bergmans bortgång kom. -Det kändes vemodigt. Det var som att hela ön kändes speciell. Det var vindstilla och regnet föll hela dan, sa Ann-Britt Rosengren. Ninni Blomstrand som bor i Stockholm, men är fåröbo under sommarhalvåret, säger att för henne har Bergman betytt mest som regissör och teaterchef. - Han har betytt väldigt mycket för mig som den teaterman han var, sa hon. Under stunden i bygdegården bjöds det även på sång av syskonen Maria och Johan Aronsson, som bott granne med Bergman. Även Gunilla och Petra Drysén sjöng sånger för att hedra minnet av Bergman. Bland annat framfördes "Visa till Fårö" och "Soli gynnar hälle".