Märit Jansson är en av personerna bakom rapporten ”Lekplatsers kvalitet och kvantitet över tid”.
Hon är universitetslektor vid Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltningen vid SLU, och står tillsammans med Julia Schneider bakom rapporten ”Lekplatsers kvalitet och kvantitet över tid”.
Märit Jansson berättar att uppgiften om 200 lekplatser på Gotland år 2005, kommer från en tjänsteman på regionen. Hon fick siffran i samband med att hon samlade in uppgifter hos 20 kommuner till en annan rapport hon arbetade med vid den tiden.
– Det kan vara missuppfattningar för just Gotland, det kräver ju alltid en definition, säger Märit Jansson.
Det skulle kunna vara så att samtliga lekplatser som förvaltas av regionen, alltså även de vid skolor och förskolor, är inräknade i siffran 200. Men även om siffrorna inte stämmer, går utvecklingen på Gotland, liksom i många andra kommuner, mot färre lekplatser.
– Den vanligaste strategin som vi ser över landet är att man satsar på färre men större utflyktslekplatser eller temalekplatser, man kallar dem lite olika, säger Märit Jansson.
Hon är inte lika övertygad om att det är rätt väg att gå.
– Det finns en problematik i det. En grund för en barnvänlig miljö är att barn har nära till flera bra lekmiljöer och genom utvecklingen på senare år har det till stora delar försvunnit. Det går från att barn i vardagen leker nära hemmet till mer helgutflykter. Men hur utvecklingen blir lokalt beror också på hur barns miljö i övrigt ser ut.
Lekplatsen på Mässgatan, placerad i ett bostadsområde, föreslås flyttas till kommande nybygget Gråbo ängar.
Enligt Märit Jansson beror utvecklingen till stor del på att lekplatsernas utformning och förvaltning är hårt styrda av budgetar och regelverk.
– Vi har tidigare haft regelverk som främjat närheten, man har till exempel haft 150 meter till närmaste lekplats som ett mått. Det skapade närhet och ytor. Det finns inget som främjar den närheten i dag.
I stället har säkerheten blivit viktigast.
– 1999 kom en förnyad standard för lekplatser. Vissa delar av standarden är jättebra, som mått för att barn inte ska fastna eller skada sig, men sen är det jättemycket som handlar om underlag och fallhöjd. Det gör det svårt att skapa lekplatser som inte bygger helt på lekredskap, säger Märit Jansson och fortsätter:
– Jag tror att det är en väldigt svår roll i dag att bygga och förvalta lekplatser. Följer man standarden till punkt och pricka kan det bli med resultatet att vi får få, tråkiga och dyra lekplatser. Det gör barnens miljö allt mer fattig på intressant innehåll.
Märit Jansson påpekar att spännande lekmiljöer inte behöver vara just lekplatser, utan även kan vara naturmiljöer som en skogsdunge. Färre lekplatser hade kunnat ersättas av andra miljöer, men istället försvinner även den typen av miljöer alltmer.
– Och samtidigt visar studier att skolgårdarnas yta har krympt och att barns rörelsefrihet har minskat, alltså barns möjlighet att själva ta sig till aktiviteter.