Fast i ringmärkarens garn

Termosarna är fyllda och solen börjar värma så smått.
Efter en första runda bland näten med transportpåsarna i händerna ska de infångade fåglarna föras till registrering. Så fortsätter det till framåt tidig eftermiddag när fåglarna inte flyger så mycket längre. Då rullas näten ihop och ringmärkarna "gör kväll".
Det kan se ganska dramatiskt ut när små fåglar hänger intrasslade i de finmaskiga näten. Men med vana händer lirkas de loss, det gäller att göra det i riktning mot det håll de flög in ifrån. Och det händer att någon maska måste skäras sönder om fågelfoten inte vill släppa sitt grepp.
Snabbt stoppas fågeln ner i påsen av ogenomskinligt tyg med en platta i botten. Där får den vänta i mörkret tills ringmärkarna återvänder till basen vid stugan där ringar ska fästas och loggboken fyllas i.
I ringmärkarnas värld har alla fåglar namn på fem bokstäver. Det kan vara jäspa, kotra, tösån, säärl och röhak. I ringmärkarnas värld är dessa koder som anges i loggboken lika självklara som de allmänt kända namnen järnsparv, koltrast, törnsångare, sädesärla och rödhake.

Under vår och höst, när fåglarna flyttar mellan vinterviste och sommarnöje, är det ringmärkningssäsong. Då brukar en trogen skara inrätta sig i dungen på Faludden.
Sedan 1981 har botaniker Ingvar Nordin från Göteborg och Lars-Åke Pettersson från Visby, tillsammans med olika medarbetare, märkt fåglar där. I år är inget undantag, från slutet av april och ett par veckor framåt finns de på plats.
Ingvar Nordins son Torgny har med sig barnen Sofia och Olof. Sofia gör skolterminens "prao" som ringmärkare. Med till synes vana händer plockar hon fram en liten rödhake ur transportpåsen och håller den varligt i benen.
Blicken från fågelns små pepparkornsliknande ögon är intensiv, men omöjlig att tolka. Kanske ett visst mått av stress, eller åtminstone förundran. Det händer att en och annan fågel är så uttröttad av den långa flygturen de har bakom sig att de avlider av utmattning och stress vid ringmärkningsstationen.
Men rödhaken håller sig lugn. En knappnålslätt ring, den näst minsta i kollektionen, fästs med en specialtång runt ena tarsen (den del av fågelfoten ovanför tårna som ser ut att vara ett underben). Så släpps "röhak" till friheten och försvinner mot skyn på snabba vingar.
- Ringen väger inte mer på fågeln än vad en armbandsklocka gör på en människa, förklarar Ingvar Nordin.
Just rödhake är den fågel de ringmärkt flest av på Faludden. Ett hundratal under de fyra första dagarna i år. Ungefär 11 000 av totalt omkring 40 000 fåglar av olika arter under de 27 åren på Faludden.

En mekanisk verkstad i Bankeryd tillverkar miljontals ringar i varierande storlek till fågelarter i 42 länder. På de svenska ringarna finns graverat Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm samt ett löpnummer.
Varje fågel får sitt individuella nummer, vilket ringmärkarna för in i loggboken jämte datum och tid för fångsten. Detta rapporteras sedan till ringmärkningscentralens databas "fagel2" på riksmuseet, där alla fåglar som ringmärkts registreras.
- Vi har fått ovanligt lite i år. Fredagen innan vi kom hit passerade en stor drös av rödhake, men sen har det inte varit något stort nedfall, berättar Lars-Åke Pettersson.
Varför det är jämförelsevis lugnt i näten i år finns ingen enkel förklaring till. Men kanske hann många fåglar anlända före ringmärkarna, dessutom hänger det på väderförhållandena. Om vädret är tillräckligt bra kanske de tänker "äh, vad ska vi stanna på Gotland för", det kostar på att göra uppehåll här, enligt Ingvar.
På Faludden fångar de normalt mellan 75 och 200 fåglar på en dag. Hittills i år har det varierat mellan 14 och 55.
- Men det har funnits dagar då vi har märkt 600 fåglar och druckit frukostkaffet klockan fyra på eftermiddagen. Då har en fått märka på löpande band medan de andra har tömt näten så att fåglarna slipper sitta fast där för länge, berättar Ingvar.
Det händer att ringmärkarveteranerna hoppar över vårveckorna på Faludden. Men hösten i flyttningstider, några veckor i slutet av september till början av oktober, missar de inte.
Då kan fåglarna ha 20 mil i vingarna när de kommer från Finland, Ryssland eller Baltikum på väg söderut. Östliga rariteter som taigasångare eller kungsfågelsångare kan då få en ring runt benet.

Ringmärkandet började med att en lektor på Jylland satte en ring på en stare den 5 juni 1899. I Sverige räknas 1911 som startår, och över 11,5 miljoner fåglar har ringmärkts i landet sedan dess.
För snart femtio år sedan, 1959, centraliserades ringmärkandet till Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Varje år ger ringmärkningscentralen ut en rapport om alla återfynd i Sverige till landets ringmärkare, omkring 220 stycken auktoriserade samt ännu fler licenserade medhjälpare, vilka arbetar helt ideellt.
Det finns 18 fågelstationer spridda över landet. Den största är Ottenby på södra Öland. 2006 ringmärktes där 18 322 fåglar.

På Gotland sker en mer omfattande ringmärkning vid Sundre fågelstation, där man 2006 märkte 4 979 fåglar. Säsongen där pågår från slutet av april till den tionde juni, samt från slutet av juli till mitten av september. Sedan starten för 31 år sedan har totalt 181 139 fåglar av 151 arter märkts där.
"Svensk ringmärkningsatlas" är under utgivning. Volym ett och två har kommit och omfattar Lommar till rovfåglar respektive Skogshöns till hackspettar. Volym tre är på gång med alla tättingar, alltså småfåglar.
Ingvar Nordin har arbetat i Göteborgs Botaniska trädgård, och samarbetat med "Botan" i Visby sedan ungdomen. Sedan 1955 har han också ringmärkt fågel. Hans identitetsnummer som ringmärkare är 194, vilket också anges i loggboken. Över 100 000 fåglar av alla möjliga arter har han hållit i sin hand, men aldrig örn.
Genom identitetsnumret får han, och upphittaren, uppgifter om alla återfynd som rapporteras till riksmuseet. Och det är framför allt återfynden av ringmärkta fåglar som kan berätta om deras liv och fylla våra kunskapsluckor om de bevingade vännernas vanor och förändringar i deras livsbetingelser.
Vi kan få veta hur gamla fåglarna kan bli, vart de flyttar, hur förändringar i miljön påverkar dem och så vidare. Och som Ingvar säger, om 15 miljoner bofinkar som ska komma till Sverige inte gör det så har något hänt.

Ingvar Nordin berättar exempelvis om en kungsfågel, Sveriges minsta fågel som det viktmässigt går fyra av på ett vanligt brevporto.
- Vi hade ringmärkt den här i oktober förra året. En månad senare hittades den i Tjeckien.
En mindre rolig historia är den om alla skogsduvor som skjuts i södra Frankrike när de är på väg för att övervintra i korkekskogarna på Iberiska halvön. Eller jakten på Cypern och Malta.
- Minsta lilla ätbart är de på och pepprar, som Ingvar uttrycker det, och tillägger att han hoppas att EU:s fågeldirektiv ska få stopp på jakten.
Återfynd av rödhake berättar att de varit i Atlasbergen i Algeriet och Marocko. Sädesärlor vilar upp sig vid östra och södra Medelhavet, i Israel och Nildalen till exempel.
Lars-Åke har deltagit i inventering av törnsångare. Man sökte orsaken till att den minskade och hittade förklaringen söder om Sahara. Där hade markerna blivit så hårt utnyttjade att törnsångaren inte kunde fylla på förråden efter den tärande turen över öknen.
Men nu ska den akuta faran för törnsångarens existens vara över, en del stannar numera norr om Sahara.
Däremot tycker sig ringmärkarna på Faludden inte kunna se några speciella förändringar i det gotländska fågellivet utifrån arbetet här. Urvalet är för litet för det, till skillnad från fågelstationernas större referensområde.

En annan form av märkning som Lars-Åke Pettersson också ägnar sig åt sker i holkar när fåglarna har ungar. Omkring 350 holkar i närmare 20 ängen från Hamra till Lärbro håller han under uppsikt.
Han är den i landet som märker flest skogsduvor, men även talgoxe, blåmes, svartmes, nötväcka, halsbandsflugsnappare, svartvit flugsnappare, stare, göktyta, tornseglare, pilfink, kattuggla och pärluggla tar han hand om. Och kommer han åt andra ungar som inte bor i holk så ringmärker han även dem.

Det har blivit dags att rulla ihop näten för denna dag. 24 stycken av varierande längd står dolda bland buskar och träd. Några eftersläntrare tas om hand. En lövsångaren är fräck och smiter innan transportpåsen hinner knytas till.
- Sveriges vanligaste fågel, men många känner inte till den, enligt Ingvar.
En rödhake som blivit märkt tidigare under dagen har oturligt nog fastnat igen, och släpps fri. En liten gärdsmyg, eller gäsmy som man säger på Faludden, Sveriges näst minsta fågel, har snott sig runt ordentligt men lirkas till sist loss ur nätet.
Fotnot: En kungsfågel väger cirka fem gram.

Fast i ringmärkarens garn

Det är gryning över Faludden. I det ännu vintervissna gräset i dungen på den södra sidan, en bit före fyren, smyger ringmärkarna runt bland slöjnäten som vecklas ut för dagens värv.