Festen där alla får vara med
För 63:e året i rad har Anna-Lisa Bendelin varit med på julfesten i Lokrume bygdegård. Hit är alla välkomna, men så har det inte alltid varit. - När en liten flicka kom och berättade för mig att hon inte fick gå för att hennes mamma inte var med i Centerkvinnorna, tyckte jag att det fick bli en ändring, berättar Anna-Lisa Bendelin.
Foto: Petra Jonsson
- Så kunde vi ju inte ha det. Det är väl bättre att alla socknens barn fick komma. Då kunde vi locka med fler i centerkvinnorna i stället, sa Anna-Lisa lite finurligt.
Håller ihop socknen
Enligt protokollet hölls den första julfesten 1947 och på den tiden höll man hårt på att det bara var de som var med i "familjen" som fick komma. För Anna-Lisa var det för övrigt inget stort bekymmer eftersom Lokrume var ett bondesamhälle där de allra flesta unga mammor ändå gick med i CKF. Men att något barn inte skulle få vara med på den traditionella julfesten kunde hon inte tänka sig.
- Julfesten är bra. Den håller ihop socknen. Det är viktigt särskilt nu när vi varken har skola eller affär.
Det enda som finns kvar är ett dagis, inrymt i bygdegården.
Dansar inte längre
Anna-Lisa Bendelin är på sitt 84:e år och satt ner på söndagen.
- Ifjol dansade jag inte heller, men på alla de andra julfesterna har jag dansat med i ringen.
En pacemaker hjälper numera hennes hjärta att slå.
- Jag är inte riktigt så pigg som jag känner mig, säger hon och slår sig på bröstet.
Hon berättar att hon alltid var tomte förr och berättar hur det gick till.
- Alla barn får ligga på knä och det är alltid de minsta barnen som får en påse först.
- Det ligger alltid en mandarin i påsen och ibland ett äpple. Sedan är det både choklad, kola och karameller. Mycket ska det vara, säger Anna-Lisa.
Centerkvinnorna bjuder på allt, både påsar, fika och underhållning.
- Det har alltid varit så. Det ska inte kosta familjerna någonting.
Lite pengar får arrangörerna in genom att sälja lotter till gästerna.
Den här julfesten var som alla andra 62 julfester. Mycket barn och föräldrar, kaffe och bullfat och musiker.
- Det enda som skiljer är att det är fler pappor med nu. De har väl lättare att komma ifrån, kan jag tro, säger Anna-Lisa Bendelin och ser sig belåtet omkring i den fyllda bygdegården.
Så jobbar vi med nyheter