Friarbrevet från änkan Yvonne i Källunge är fyra sidor långt, det hjälpte föga. Det blev inget mellan henne och Hans Klintboms farfars far.
Till den 29 februari 1912 fick herr Ludvig Klintbom i Boge ett kärleksdränkt friarbrev, frankerat med tio öre, daterat i Visby och poststämplat i Källunge.
Det var änkan Yvonne som bedyrade sin kärlek och föreslog giftermål med den 58-årige änkemannen. För det var ju så på den tiden, endast på skottdagen var det tillåtet för ”det svagare könet” att fria.
”Dyre tillbedde hr Klintbom! Skulle ni vilja vara hågad blifva min äkta man, älska mig i nöd och lust, allt intill lifvets sista pust, i med- som motgångar”.
Yvonne var 43 år och änka sedan tre år, hon hade ett ”ganska fördelaktigt utseende, som hvarje ung flicka skulle afvundas mig”.
En relevant upplysning, så klart, det var ju lite tidigt att googla.
Ludvig Klintbom är farfars far till Hans Klintbom, känd främst för sitt politiska arbete inom Centerpartiet.
Friarbrevet har levt kvar genom generationerna i Hans Klintboms gömmor och avsikten är att lämna det vidare till Arkivcentrum.
– Det är ett fint tidsdokument. Men något giftermål mellan de båda blev det inte, inte ens något förhållande, vad jag vet, säger han.
Yvonne i Källunge passade på att fria den enda dagen vart fjärde år den möjligheten fanns för kvinnor.
Hur det då verkligen gick för Yvonne på den framtida kärleksfronten, efter att hon uppenbarligen fick nobben, förtäljer inte historien. I brevet till sin älskade Ludvig, som hon hört ”är något öfver 50”, skriver hon dock med sin sirliga handstil:
”Skulle det bliva ett beklagt nej, då brister af ångest mitt bröst, då får jag i lifvet ej mer någon tröst.”