Fick smärtsamma utslag på utflykten

Den 28 juli befann sig en ung man med sin sambo och deras snart två-åriga dotter på stranden vid Faludden på sydöstra Gotland. Mannen letade efter drivved längs stranden.
Några timmar senare kände han smärtor i huden på den ena armen och på benet. Huden var röd och började svullna upp. Till slut blev det vätskefyllda blåsor varav de största var ungefär som en femkrona.
Mannen drog sig till minnes att han hade dragit upp en mörk bräda som låg nedbäddad i bottnen i det grunda vattnet och han började misstänka att det kunde ha varit något ämne på brädan som nu orsakade de smärtsamma brännblåsorna. Han tog kontakt med en läkare per telefon som sa att mannen skulle sträva efter att inte punktera blåsorna eftersom det lätt kunde bli infekterat. Det enda man kunde göra var att i så fall stryka på ett tunt lager kortisonsalva och avvakta.
Senapsgas
Många gotlänningar har hört talas om att det finns mängder av senapsgas som har dumpats i Östersjön öster om Gotland och det har hänt att fiskare har fått upp senapsgas med trålen. Visby lasarett har tagit emot fiskare som har utsatts för senapsgas.
I Lettland är det vanligt att människor går på stränderna och letar efter bärnsten. Det händer ibland att de hittar gulaktiga klumpar av senapsgas som vid första påseende påminner om bärnsten. De får svåra brännskador på händerna och det kan bli livslånga missbildningar.
Kusten genomsöktes
Den unge mannen började misstänka att han hade kommit i kontakt med senapsgas och tog kontakt med miljö- och hälsoskyddskontoret som i sin tur kontaktade Christer Stoltz, beredskapschef vid räddningstjänsten.
När Stoltz tog kontakt med mannen och fick se blåsorna började han också misstänka att det kunde röra sig om senapsgasdet är exakt så som skador efter senapsgas kan se ut på bilderna i instruktionsböckerna.
Följande dag befann sig Christer Stoltz och en medarbetare vid det aktuella kustpartiet vid Faludden iförda skyddsutrustning och letade efter misstänkt virke under flera timmar. Man trodde att virket i så fall kunde ha kommit från lådor som fiskare förvarar sin fångst i. Det sägs att när fiskare får upp något som de misstänker kan vara senapsgas, kastar de allt som har kommit i kontakt med detta i havet. Det kan vara lådor, garn och annat. Respekten för senapsgas är stor. Det kunde ha varit en sådan låda som hade flutit iland vid Faludden. Stoltz hittade dock ingenting.
Trögflytande
Christer Stoltz berättar att senapsgas har en fryspunkt på 14 plusgrader. Är vattnet varmare än 14 grader blir senapsgasen som tjockflytande olja, alltså inte löslig i vatten.
I trögflytande tillstånd kan dock senapsgasen sitta fast på ett föremål, exempelvis virke.
Den unge mannen åkte till en kompis i Valleviken eftersom de skulle sätta flundrenät tillsammans. Han berättade om sina skador och fick då veta att kompisen också hade fått liknande skadorhan fick blåsor på magen och ena armen upp i armhålan den 18 juli! Båda började tro att de varit utsatta för senapsgas och kompisen i Valleviken trodde att han kommit i kontakt med det då han har dragit flundrenät. Mannen i Valleviken brukar enligt uppgift alltid ha t-tröjan på sig och utsätter sig inte för direkt solljus.
Teorin var att han råkat få senapsgas på handen och sedan kliat sig på magen under t-tröjan.
Kontakt med sjukhus
Flera kontakter togs med Christer Stoltz som tog kontakt med Visby lasarett och hudläkaren Bo Lindberg.
Lindberg kom med en ny teori.
Det kunde röra sig om ett slags kvalster som kan finnas i gräs. Dess bett ger aggressiva reaktioner och blåsor i huden. Det har förekommit fall under sommaren på södra Gotland.
Kvalstret har fått namnet "harvest mite" (skördekvalster). Bo Lindberg hade hört detta av en annan hudläkare, Erik W Ohlsson.
GA tog kontakt med Erik W Ohlsson som efter beskrivningen av den unge mannens skador säger att det inte kan röra sig om skördekvalster.
Kvalstret ger små blodfyllda och kliande blåsor där man kan se ett litet insektsstick i mitten. Ohlsson kommer med ett annat förslag på vad det kan vara.
Vid den här tiden varje år så brukar människor komma till honom med den här typen av skador. Då rör det sig om en dilliknande växt som kan vara talrik på vissa stränder. När man kommer i kontakt med växten får man ett ämne på huden som reagerar i solljus och som gör att stora brännblåsor bildas på huden.
Samma ämne, psoroalen, finns också i jättebjörnloka och ger exakt samma skador.
Senapsgas inte troligt
Att det skulle vara senapsgas tror inte Ohlsson eftersom detta ger mycket svårare skador på huden. Varje sommar vid den här tiden brukar 5-10 människor ta kontakt med vården och visa upp de här skadorna och då rör det sig, enligt Erik W Ohlsson, om kontakt med den giftiga växten som kan finnas på våra stränder men också som ogräs i trädgårdar. Den ger inte bara stora vätskefyllda blåsor utan kan även ge röda långa streck i huden. Exakt sådana streck har mannen på sin arm.
Ohlsson påpekar att benägenheten att bli skadad har ingenting med förekomst av allergi att göra utan alla människor kan råka lika illa ut. Det är dock ofarligt och läks ganska snabbt även om det är otrevligt.
Den unge mannen vet varken in eller ut. Han vet inte om det var en lindrig dos senapsgas han blev utsatt för eller om han möjligtvis kan ha varit i kontakt med den giftiga växten. Kvalster tror han inte en sekund på eftersom beskrivningen av skadorna avviker så mycket från varandra.
Han är mycket glad över att hans ettåriga dotter inte kom i kontakt med samma ämne. Skadorna på ett litet barn måste bli väldigt omfattande och plågsamma.
Kan vara nålkörvel
Marguerite Walfridsson, Lärbro, journalist, författare och föredragshållare, vet mycket om våra växter.
Efter beskrivningen av den dilliknande växten återkommer hon och berättar att det, med reservationer, kan röra sig om växten nålkörvel (lat. scandix pecten-veneris). Nålkörvel är allmän på Öland och Gotland, berättar Walfridsson. Man hittar den på stränderna.
Det enda GA kan göra är att råda sina läsare att var försiktiga med flockblomstriga dilliknande växter på stränderna.