Firade femtio kvinnliga år
Kvinnan tige i församlingen.Så står det i bibeln. Vad Paulus menat tvistar teologerna om, men klart är att på Gotland skulle det dröja länge innan kvinnoprästerna fick tillträde till predikostolen.
Eva Stibe utbildade sig till teolog 1954 men fick vänta till 1980 innan hon fick dela ut nattvarden. På lördagen tjänstgjorde hon i Visby domkyrkoförsamling i samband med 50-årsjubileet för kvinnliga präster.
Foto: Bengan Zettergren
Hon började studera teologi i Uppsala 1949 men prästvigdes inte förrän 1980. Då hade några kvinnor fått jobb som präst på ön, men de var vigda på fastlandet.
Så länge som Olof Herrlin var biskop på Gotland gick det inte. Han hade röstat nej till att kvinnor skulle få bli präster och kunde inte backa på det. Däremot gav han sitt diskreta stöd till Eva Stibe.
- Han föreslog att jag skulle vigas i Stockholm och sedan ta tjänst här, berättar Eva Stibe, som stod på sig.
- Nej, skulle jag jobba här, ville jag också vigas här.
Därför dröjde det innan hon kunde få tjänstgöra i kyrkan som hennes man gjort. Eva Stibe var prästfru i Hangvar och färdigutbildad diakonissa med teologisk inriktning 1954.
- De flesta var diakonissor med sjuksköterskeutbildning men jag studerade till teologie kandidat.
Lockade manliga präster
Det innebar att Eva Stibe var långt på väg i sin utbildning till präst, men biskop Olof Herrlin var motståndare och lockade i stället många unga manliga präster till ön som inte ville tjänstgöra tillsammans med kvinnor.
Präst fick hon inte bli och när hon gifte sig 1957 fick hon sluta sin tjänstgöring som diakonissa.
- Det fick inte gifta kvinnor vara, berättar hon.
Under 19 år var hon chaufför åt sin make, hjälpte honom med pappersarbetet, jobbade som lärare och var dessutom mamma.
- Jag arbetade som tjänstebiträde och gjorde det mesta som en präst gör, men med vissa begränsningar som att inte kunna ge nattvarden.
Eva Stibe växte upp i ett hem där både mamma och pappa var officerare i Frälsningsarmén.
- Där gjordes aldrig någon skillnad mellan man och kvinna.
Det gjorde inte biskop Tore Furberg heller. När han tillträdde 1980 prästvigde han Eva Stibe. Hon blev den första kvinnliga prästen som vigdes på ön, 20 år efter övriga i landet.
Eva Stibe märkte inte så mycket av klappjakten mot kvinnopräster även om motståndet varit kompakt på Gotland.
- Nej, det har inte varit några större problem.
Ledde mässan
På lördagen deltog hon i firandet av 50 år för prästvigda kvinnor.
- Biskopen bad mig tjänstgöra i Visby domkyrka, säger hon.
Med klar och stadig stämma ledde Eva Stibe mässan som hon gjort så många gånger förr.
Eva Stibe, som nu är 80 år, kunde glädja sig åt att 15 av stiftets 37 präster är kvinnor och att 7 av 20 är kyrkoherdar. Många av dem hade samlats för att fira det historiska vägvalet inom kyrkan. Festen inleddes i Visby Domkyrka och fortsatte med en helig dans och mingelfest i församlingshuset.
1921 fick kvinnor rösträtt i Sverige.
1923 slogs det fast i lag att kvinnor hade rätt att inneha statstjänst, men prästtjänsten undantogs.
1958 fick kvinnor rätt att vigas till präst. Kyrkomötets röstsiffror var 69-29. Sex biskopar röstade för förslaget och fem mot.
En samvetsklausul infördes som innebar att ingen biskop skulle tvingas att prästviga en kvinna och ingen präst skulle tvingas att tjänstgöra tillsammans med en kvinnlig präst.
Det innebar att regeringen undvek att utnämna biskopar som vägrade viga kvinnliga präster. Vid två tillfällen fanns det bara kandidater som var kvinnoprästmotståndare, 1962 då Olof Herrlin blev biskop i Visby samt 1970 då Bertil Gärtner blev biskop i Göteborg.
1960 vigdes de första tre kvinnorna till präster. Elisabeth Djurle och Margit Sahlin vigdes i Stockholm, Ingrid Persson i Härnösands domkyrka.
1982 togs samvetsklausulen bort.
1994 slog kyrkomötet fast att den som var kvinnoprästmotståndare inte fick bli präst.Källa: Wikipedia
1923 slogs det fast i lag att kvinnor hade rätt att inneha statstjänst, men prästtjänsten undantogs.
1958 fick kvinnor rätt att vigas till präst. Kyrkomötets röstsiffror var 69-29. Sex biskopar röstade för förslaget och fem mot.
En samvetsklausul infördes som innebar att ingen biskop skulle tvingas att prästviga en kvinna och ingen präst skulle tvingas att tjänstgöra tillsammans med en kvinnlig präst.
Det innebar att regeringen undvek att utnämna biskopar som vägrade viga kvinnliga präster. Vid två tillfällen fanns det bara kandidater som var kvinnoprästmotståndare, 1962 då Olof Herrlin blev biskop i Visby samt 1970 då Bertil Gärtner blev biskop i Göteborg.
1960 vigdes de första tre kvinnorna till präster. Elisabeth Djurle och Margit Sahlin vigdes i Stockholm, Ingrid Persson i Härnösands domkyrka.
1982 togs samvetsklausulen bort.
1994 slog kyrkomötet fast att den som var kvinnoprästmotståndare inte fick bli präst.Källa: Wikipedia
Så jobbar vi med nyheter