Fjärilslarv orsakar värk och klåda
En ullig, gullig liten fjärilslarv orsakar stora problem för boende i delar Vamlingbo på södra Gotland. De till synes harmlösa håren på larverna är i själva verket djurens försvarsvapen som innehåller ett kraftigt allergiframkallande ämne.
Foto:Robert Gahnfelt
Foto:
Något måste göras, vi är många som fått stora problem. Jag har själv fått massor av utslag som kliar. Man blir rödflammig och klådan gör att det är svårt att sova.
Larvernas behåring är en förrädisk fara för människor.
Man behöver inte ta i larverna för att råka illa ut. Det räcker med att man cyklar, promenerar eller bara vistas i ett område där larverna finns. Larverna ömsar nämligen skinn flera gånger på sommaren och från skinnen som blir kvar i träden, lossnar håren i vinden och flyger i väg. Har man otur och får de tunna nästan osynliga larvhåren på kroppen och om man dessutom är känslig för larvernas försvarsgift, är det kört.
<span class=MR>Svider, värker och kliar</span>
Utslagen kommer efter några timmar. Först syns de inte, man känner bara klådan. När man börjar klia svullnar huden upp, de röda prickarna blir till stora rödflammiga fält på kroppen. Klådan kan övergå i en het värk som Tommy Sjöberg liknar vid svedan från ett skrubbsår.
Jag har inte sökt läkare men jag vet ju andra som åkt till vårdcentralen akut och fått medicin mot besvären. Själv har jag sannolikt fått på mig av larvernas hår när jag suttit och arbetat i traktorn eller när jag kört in ved, till exempel. Man kan inte värja sig, larverna och håren finns överallt. Och jag är ju tvungen att jobba vidare.
Tommy Sjöberg har nu kontaktat styrelsen för Hoburgs Lrf (där han själv är kassör) för att se om inte Lrf kan göra något. Kanske samla folk till ett möte som en början, samla information och undersöka vilka vägar man kan gå för att försöka hitta en insats mot larverna.
Det här är ju både en ekonomisk och en humanitär fråga, menar han.
Om inte folk kan bo kvar i sina hus kommer det att drabba allt som har med turismen att göra. Om inte larverna går att hålla i schack, kommer lidandet att öka år från år.
<span class=MR>Kokande vatten</span>
Lotta Sallnäs bor i närheten av Augstens och visar runt på tomten vid fritidshuset. Överallt på marken ligger döda larver, på många ställen i högar. I tallarna vid huset sitter hundratals, kanske tusentals larvskinn med de lömska håren på. Vid en kraftig vindpust, lossnar håren och förs med vinden i värsta fall till huden på en människa.
Jag vet inte hur många larver jag tagit död på i sommar, de finns överallt. Man måste göra något, säger hon och visar sin metod: hett vatten från en vanlig vattenkokare som hon häller på larmsamlingarna.
Larverna kallas processionsspinnare just för att de uppträder i stora samlingar som vandra fram i landskapet på rad, ringlande som en orm!
Lotta Sallnäs har ätit antihistaminer sedan midsommartid när hon och övriga i familjen fick den första kontakten med larverna för i år.
Sedan dess äter jag full dos varje dag.
Att lämna det älskade fritidshuset är inte något alternativ, menar hon. Längtan till Vamlingbo är ännu så länge starkare än fruktan för insektslarverna.
Men det är hemskt att vi inte längre kan vandra, cykla eller bara vara här omkring som vi brukar. Det tar självklart bort en del av nöjet med att vistas här.
Andra i familjen är också drabbade.
Min man Ulf, var ute på en joggingrunda häromdagen. En stund efter att han kommit hem var han alldeles full med röda utslag. Han hade ändå kläder som täckte ben och armar, men utslagen fanns under kläderna i alla fall.
Hon liksom många andra som drabbats, berättar om sömnproblemen. Klådan går inte att bli kvitt, man river och kliar och så blir det bara värre.
Lotta Sallnäs hoppas att myndigheterna, d v s länsstyrelsen i första hand, ska agera och börja med att inventera problemet. Sedan vill hon att man tar frågan på största allvar och sätter in konkreta åtgärder.
Jag tycker att det är fel att man låter populationen växa.
Familjen har både varit hos läkare och prövat med huskurer som tigerbalsam, tee-treeolja och potatismjöl. Nattetid bidrar vanliga värktabletter till att lindra plågorna. Till detta kommer antihistaminpreparat som läkare skrivit recept på.
Mats Björck i Sundre, insektskännare och initiativtagare till Gotlands entomologiska förening, berättar att larverna finns i två populationer. Den ena ger mycket kraftiga angrepp på tallar (och människor), den andra i mindre omfattning. det betyder att dröjer två år till nästa stora larvutbrott.
Men det är inte bara södra Gotland som har problem med tallprocessionsspinnarna, det är ett stort bekymmer i Grekland bland annat och där har man satt in bekämpning med ett biologiskt preparat.
<span class=MR>Sällsynt fjäril dessutom...</span>
Den bekämpningen fungerar inte i Sverige eftersom larverna just vid den här tiden, efter sista hudömsningen, gräver ner sig i marken, förpuppas och sedan kläcks till en nattfjäril. I Grekland finns larverna ovan jord året om och är mer mottagliga för besprutningar.
Men det finns ett annan delikat ingrediens i problembilden: tallprocessionsspinnaren är en mycket ovanlig insekt i Sverige och finns egentligen bara på några platser på Gotland samt på Öland. Den har klassats som "missgynnad" i artdatabankens förteckning över rödlistade insekter i Sverige och med det följer att det förmodligen inte är möjligt att starta utrotning av fjärilen.
Länsstyrelsens skogvårdare kan i nuläget inte göra mycket åt angreppen som ju förutom att de ger problem för människor, också slår mot tillväxten i skogen.
Vi är också drabbade kan man säga. Vi hade ett arbetslag vid kustvägen vid Husrygg norr om Majstregården där vi röjer skog vid havet. Men vi tvingades stoppa arbetena och skicka hem folket, det gick inte att jobba där, berättar Håkan Havdell på skogsvårdsfunktionens kontor i Hemse.
Larvplågan tycks ha minskat lite de senaste dagarna, sannolikt för att larverna har ätit färdigt och nu söker sig mot lämplig mark där de kan gräva ner sig, förpuppas och övervintra. Nästa år väntas en lindrigare larvförekomst, men om utvecklingen följer tidigare mönster, blir det åter ett elände sommaren 2006...
Så jobbar vi med nyheter