Ärenden som rör psykisk ohälsa tar resurser från det planerade arbetet men det går att hantera menar polisen Mats Östman.
Under flera år har antalet handräckningar som gäller psykisk ohälsa ökat, både nationellt och hos polisen på Gotland. År 2020 gjordes 22 utryckningar, 2021 var det 62, år 2022 var antalet uppe i 82. Under 2023 sjönk antalet till 69 fall men det är ändå tre gånger så många som 2020.
– När jag läser dagrapporten om vad som har hänt så tycker jag att det är många sådana notiser över året. Det är den bild jag har. Det har ökat de sista åren, säger Mats Östman.
Att det är polisen som får rycka ut och ta hand om psykiskt sjuka människor som antingen är i akut behov av hjälp eller ska tvångsintas, beror på att de har rätt att använda våld.
– Vi är den enda myndighet som får bruka våld, det vill säga ta oss in i en bostad och hämta någon som vägrar att följa med, öppna dörrar och ta i personer mot sin vilja, säger Mats Östman.
Att hantera psykiskt sjuka människor tar en del tid från övrig polisiärt arbete men här på Gotland är det problemet inte så stort.
– Det är de här planerade delarna som får stryka på foten. Det kan vara närvaro i samhällena, trafikövervakning eller att vi inte har den tid vi behöver att lägga på ungdomarna. Då får vi skära ner på sådana detaljer, säger Mats Östman och fortsätter:
– Vi kan inte säga att den psykiska ohälsan har slagit undan benen på vår planerade verksamhet. Men visst märker vi av att vi hanterar fler personer.
Varje år gör polisen många utryckningar som handlar om psykisk ohälsa och självmordsförsök.
Polisen får även rycka ut på självmordsförsök men där går antalet ärenden på ön lite upp och ner. År 2020 var de 209, året efter sjönk de till 111, år 2022 ökade de till 195 och fram till den 20 december i år var motsvarande siffra 130.
I landet som helhet har antalet ärenden som ledningscentralerna hanterar och som relaterar till psykisk ohälsa och suicidförsök, ökat med ungefär 40 procent sedan 2021. Förra året hanterades närmare 17 000 ärenden. På fastlandet innebär det att polisens övriga arbete får stå tillbaka.
– De flesta av de ärenden som kommer in till polisens ledningscentraler som har med den här typen av verksamhet att göra, inträffar mellan 15 och 23–24 på kvällarna. Det är då vi har som mest att göra i övrigt i samhället, säger Patrik Forsemalm, poliskommissarie och nationell verksamhetsutvecklare för polisens arbete med psykisk ohälsa. Han fortsätter:
– Dessutom prioriteras många av de här ärendena ganska högt och vi ska åka omedelbart på dem. Då kan det finnas andra jobb som inte resurserna räcker till för, det kan till exempel vara inbrott som får ligga och vänta.
Utryckningar på ärenden som gäller psykisk ohälsa gör att annat polisarbete får stå tillbaka, säger Patrik Forsemalm.
Patrik Forsemalm tycker att det finns många tillfällen där det inte borde vara polisens uppgift att ta hantera människor med psykisk ohälsa. Han efterlyser flera olika åtgärder där en av dem är att regionerna ska utveckla den prehospitala akutpsykiatriska vården, alltså den vård som kan ske utanför sjukhus, till exempel genom en psykiatriambulans. Att sjukvården får en bättre utbyggd egen transportorganisation som kan köra patienter till och från sjukhus är ett annat önskemål, liksom en del förändringar i sekretesslagstiftningen och en gemensam utbildningsgrund för alla blåljusmyndigheter som möter personer med psykisk ohälsa i tjänsten.
Om dessa åtgärder genomfördes skulle polisen få möjlighet att ägna sig åt annat polisarbete.
– Då kan vi lägga fokus på det vi ska lägga fokus på, det brottsförebyggande arbetet och att komma när folk behöver oss ur ett polisiärt perspektiv i stället, säger Patrik Forsemalm.