De båda männen, som är i 50-årsåldern och hemmahörande på fastlandet, hade ledande befattningar i tre bolag inom HVB-branschen som ingick i samma koncern, varav ett var Hassela Gotland, som försattes i konkurs i oktober 2017.
Örebro tingsrätt har dömt männen till fängelse i ett år och fyra månader samt näringsförbud i tre år för grovt bokföringsbrott i ett av de andra bolagen i koncernen, Värmlandsgården AB i Örebro. Verksamheten avvecklades 2017 och bolaget försattes i konkurs 2021, medan det tredje bolaget i koncernen ännu bedriver HVB-hem.
De aktuella bokföringsbrotten skedde under 2016 och 2017, och även Hassela Gotland berördes av oegentligheterna. Enligt domen finns inga av Värmlandsgårdens verifikationer från verksamhetsåret 2016 kvar och bokslutet saknade väsentliga uppgifter.
Enligt domen bedrev bolaget HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn och hade vid tiden flera ungdomar placerade. Mer än 90 procent av bolagets tillgångar 2016 skulle ha bestått av fordringar från två kommuner, vilka skulle ha placerat ungdomar i hemmet. Enligt kommunerna fanns inga avtal med bolaget och de placerade heller aldrig några ungdomar där – eftersom bolaget saknade tillstånd att bedriva HVB-verksamhet.
De påstådda intäkterna överfördes dessutom till Hassela Gotland som ett koncernbidrag på mer än fyra miljoner kronor.
Förutom bristerna i bokföringen, saknade alltså Värmlandsgården tillstånd att bedriva HVB-verksamhet. Bland annat saknade personalen rätt kompetens och den verksamhetsansvariga var bara ett namn på pappret. Bolaget hade sökt tillstånd, men fått avslag och valde att driva verksamheten ändå. Ivo gjorde flera oanmälda inspektioner under perioden och polisanmälde också bolaget. När verksamheten under 2017 avvecklades avslutade dock Ivo ärendet.
Även Hassela Gotland, som bedrev HVB-hem på flera platser på Gotland, lade ner verksamheten under 2017 efter att Ivo dragit tillbaka tillståndet att bedriva verksamhet. Bristerna bestod bland annat i att bolaget inte kontrollerat sina anställda mot polisens belastningsregister.
De båda männen pekar ut en tredje person som den som skött det ekonomiska och tecknat avtal med kunderna. Domstolen slår fast att även om så är fallet så var det deras ansvar att bokföringen sköttes på rätt sätt och att de båda männen medvetet försökt få ”bolaget att framstå i positiv dager, trots att det i själva verket bedrev lagstridig verksamhet och var bortom varje möjlighet till fortsatt drift.”