För Janne är ljud ett sätt att njuta
Det är inte så att Janne Nordstedt mår illa av en sprucken högtalare.Bara nästan.- Allt som är gott och känns skönt och låter riktigt bra är kul. Jag är njutningsmänniska i största allmänhet, säger han.
- Jaså han!
Därmed vet de också vad intervjun ska handla om.
Tror de.
Men de vet ingenting.
Visst: Janne är sexualupplysare och utbildare inom sexualitet, genus och hiv/aids med gotländska skolor - och hela världen - som arbetsfält.
Men det finns förstås också en annan sida av honom, ett helt annat rum.
Vi ses i det rummet. Genom hallen i hans röda villa i Dalhem, sen in till vänster just före köket.
Afrikanska tyger på väggarna i svart, orange och gult, fönster mörklagda med röda och blå gardiner, en jättesoffa, filmduken där på långväggen, ljudanläggningen med sitt femkanaliga surround-ljud, projektorn monterad i taket.
Nya mål och drömmar
- Det är ett hop-plock, lite gammalt, lite nytt. De där fyra grå lådorna är slutsteg från Krell, ett HiEnd-försteg där från Primare, cd-spelare, dvdhögtalarna där är svenska, QRS och
Om det varit radio hade jag tonat, nu slutar jag bara att citera och reserverar mig för eventuella fel.
För Janne pratar mycket och fort och jag, som fortfarande nöjer mig med den stereo jag köpte när jag var 18, förstår inte hälften.
Men det spelar ingen roll.
Det är inte prylarna i sig som är det viktiga.
Det är känslan av det riktigt maffiga ljudet, och vad det egentligen gör med oss. Det är därför vi är här.
Engelske sångaren och musikern Peter Gabriel är Janne Nordstedts musikaliska husgud.
När intervjun är slut, men låt oss ändå börja med det: när intervjun är slut laddar Janne in en live-dvd, trycker igång låten In Your Eyes, drar upp volymen ochdet är en alldels fysik upplevelse.
Hur basen dunkar i kroppen.
Hur Gabriels sång är så nära och runt omkring att den går att ta på.
Hur vi verkligen är där, på den där konserten i Milano 2003.
Som liten hade Janne en National Panasonic monokassett-radio, på vilken han pratade in påhittade nyhetssändningar och lyssnade på Lindeman.
Din första riktiga anläggning?
Om jag själv fått frågan hade jag svarat "en grå, tror jag?". Janne är något mer precis:
- En Luxor 1200. Jag var 12, 13 år och köpte den av en klasskompis ochja, då började jag väl bli lite mer musikintresserad, Simon & Garfunkel, Mike Oldfield, jag hade en Kiss-period, men föll aldrig riktigtsen kom Genesis och Peter Gabriel och det hänger med än.
Innan han kom in på sex- och samlevnad i mitten av 90-talet arbetade Nordstedt i hifi-branschen, på Expert och i egna firman Visby Hifi-center.
Det var så han hamnade i detta ljudlandskap.
Ett landskap där det inte finns något slut, inte finns någon ände.
Alltid nya mål, nya drömmar:
Hela huset svänger
- Min dröm är att få tag i fem Krell-slutsteg, men de är svåra att hittajag bjuder på ett på e-bay nu, i Italien, vi får se hur det går.
Det är inga dussinvaror du har?
- Nej, det är det ju inteman är en krets som håller på, handlar på samma nätsajter, tunga grejer som inte går att sälja till vem som helst.
* * *
Reflektion 1: Visste man inte bättre kunde man tro att Nordstedt snackar knarkaffärer. Det är också därför han törs berätta om sitt intresse i tidningen - för att sakerna är praktiskt taget omöjliga att sälja vidare, om någon skulle få för sig att stjäla.
Vi dricker kaffe, svart. På bordet ett fat praliner, en skål med frukt. När vi ses är det bara några dagar sedan Janne kom hem från Indien och Kenya. Nästa resa bär till Zimbabwe i södra Afrika.
När jag, med det i minnet, frågar om detta snudd på fanatiska intresse för det perfekta ljudet säger han:
- Visst är det galet!..jag kan själv garva åt detatt sitta och bjuda på e-bay och lägga ner alla dessa pengar. När jag är utomlands är det det här jag verkligen kan längta efter. Det är ju en kontrast till det jag annars gördet är en ventil, ett sätt att rensa hjärnan.
Nordstedt reser 200 dagar om året, främst i Asien och södra Afrika. Håller i kurser, utbildningar.
Sex för njutningens skull, men också på ett helt annat plan:
- Det handlar bokstavligen om att rädda liv, där är sex på blodigt allvarofta är jag helt slut när jag kommer hem från en resa, jag kan sitta och se 20 filmer på en vecka, bara för att rensa skallen, liksom.
Mer sex sen, menska inte en del musik låta lite ruffigt? The Damned och New York Dolls och
- ja, men då handlar det om att få det att låta ruffigt bra, förstår du, att ta fram det ruffigajag gillar att dra på här ibland, det går med den här anläggningen, man kan spela nästan hur högt som helst utan att det låter illadet är kroppen som får säga ifrån.
Och grannarna?
- Njajag har rätt bra isolerat, men det är klartsommarkvällar med fönstret öppet när hela huset svänger...
Samlar på ljud
Du lyssnar bara för ljudets skull, erkänn.
- Nej, så är det inte, inte för mig. Musiken är det viktiga, anläggningen är ett medel att nå dit. Jag har väldigt tränade öron för vad som är bra...dåligt ljud kan jag faktiskt fara illa av.
Är det du som är Farbror Barbro.
- Farbror Barbro (sammetklädd hifi-freak i tv-serien NileCity 105,6, reds. anm)han är amatör i det här sammanhanget, men han hade lite rätt: det finns inga genvägar till det perfekta ljudetdet finns det inte. Jag fick böter i går förresten, inget bilbälte, 1500 spänn, det var en bra ljudkabel som rök!
Under intervjun står Genesis på i bakgrunden; skivan Selling England By The Pound från 1973. En av gruppens höjdare, enas vi om.
Men det finns ju dålig musik också och dåligt, rent av anskrämligt, ljud.
- Jariktigt dåliga högtalare, då är det inte kul längrejag får ont i huvudet, ont i kroppen av sånt.
Men tänk dig en bar, ett kafé i ett annat land, radion som skrapar där innanför disken på ett språk du inte förstårvisst är det härligt!
- I sitt sammanhang håller jag medmen då är det helheten, hela ljudbildennån stol som skrapar, porslin som klirrar, människor som pratarjag brukar samla på ljud på mina resorverkligen sitta och lyssna, fantisera om folk, det är fantastiskt.
Vilket är ditt favoritsvärord?
- Va?
Favoriten bland svärorden?
- Hmm...det är nog helvete. Fast jag använder jävlar mest. Men fuck har jag jobbat bort, jag tycker inte man ska använda ord som kan beskriva njutning till att bli en svordom.
Och då är vi inne på orden, du som är känslig eller lätt tar anstöt kan sluta läsa här.
För: Janne Nordstedt får säga "kåt" och "knulla" så mycket han vill på sitt jobb.
Has arbete är livsviktigt, inte tu tal om annat. Men det är ändå lite kul att just de orden är facktermer i hans bransch. Så jag frågar lite om det.
I mitt yrke är det ingresser och rubriker men du pratar knulla?
- Är det inte otroligt! Ibland måste jag verkligen stanna uppjag reser runt hela världen och pratar om kärlek och sex med ungdomar och säger kuk och fitta och knulla hur mycket jag vill och
det är verkligen humor!
- Haha, det är ju sånt folk älskar att prata omhemma, på krogenoch jag får dessutom betalt!
Mr Sexuality
Men så får du finna dig i att heta Kondom-Janne också!
- Jomen jag tar det, i skolor och på fritidsgårdar går jag under det namnet, det är helt okej. Utomlands heter jag Mr Sexualityden där mystiske mannen som kommer och pratar om sex fast ingen annan gör det.
Tomas Ledin gav ut skivan Sånger att älska till härom åretskulle det rinna till lite extra om man hörde den på din anläggning?
- Nja, hahadet handlar väl mest om sällskapeteller om det ska rinna till på egen hand, det går bra det ocksåmen, nej, i det fallet funkar det lika bra med en sprucken transistor!
Peter Gabriel där på väggen. Blåtonat konsertljus, basen, de tunga trummorna i bröstet, hans patinerat hesa röst; In your eyes I am complete.
- In your eyes I am complete, säger Janne, i dina ögon är jag fulländad, det är väl så vi alltid vill att det ska vara, är det inte?
* * *
Reflektion 2: Trodde aldrig jag skulle få skriva
Så jobbar vi med nyheter