Idag presenterades den nya boken boken Statens Järnvägar på Gotland – historien om järnvägens nedgång och fall vid museijärnvägen i Dalhem. Två av bokens författare, Anders Svensson, projektledare föreningen Gotlandstågets utbyggnadprojekt, och Martin Ragnar var på plats.
– Boken omfattar det tristaste kapitlet i Gotlands järnvägshistoria, men absolut inte det tråkigaste, säger förläggaren Frank Stenvall från Malmö.
Boken börjar då järnvägshistorien börjar gå utför, när SJ tog över trafiken 1947. Med ett förstatligande skulle man skapa en bättre infrastruktur i landet.
– Man gjorde en storsatsning för att göra trafiken mer enhetlig, man skapade bättre arbetsvillkor, höjde taxorna och köpte in åkerier och bussföretag och satsade mycket pengar på nya banor och signalsystem, säger Martin Ragnar.
Det kan tyckas märkligt att staten satsade så stora pengar i järnvägen för att bara några år senare börja avveckla. Modernare vagnar köptes in och ångloken byttes ut mot diesellok.
– Man var lite tondöv för samhällsutvecklingen, samtidigt började folk att köpa alltfler bilar. Det var inte rationellt att ta tåget till stan när man först var tvungen att åka till Roma för att byta.
När persontrafiken minskade var godstrafiken länge stöttepelaren för trafiken. 1953 lades linjen Slite-Roma-Klintehamn-Hablingbo ner och 1956 byggdes flygfältet i Visby.
– När flygfältet var klart brydde man sig inte så mycket om järnvägen. Man lät till och med spåret vara kvar, tvärs över fältet. När flygen skulle landa fick de ringa till SJ och försäkra sig om att inget tåg var i vägen. En gång körde ett tåg fast i snön, mitt på flygfältet och stoppade all flygtrafik, berättar Martin Ragnar.
Anders Svensson har fokuserat på spårens fordon. Han berättar att innan SJ tog över var det en stor spridning på loken och vagnarnas ålder.
– 1948 rullade ännu ånglok från 1878 nere i Visby hamn.
När persontrafiken minskade ersattes loktågen med rälsbussar. Många av de gamla vagnarna slutade som sommarstugor på den gotländska landsbygden.
– Många av dem har vi i föreningen räddat, två av vagnarna är med i tåget som går idag, säger Anders Svensson.
1960 lades järnvägstrafiken på Gotland ner och tyvärr revs spåret upp.
– Slutsatsen är att det var väldigt dumt att riva upp järnvägen, säger Martin Ragnar.
Författarna menar att om spåren legat kvar hade man bara behövt rensa lite sly för att få igång trafiken igen.
Att få tågtrafiken lönsam hade ändå varit helt uteslutet, men även kollektiv busstrafik är olönsam idag och Anders Svensson och Martin Ragnar hade gärna sett rälsbussar som komplement till busstrafiken.
– Alla tycker att det är attraktivare att åka tåg än buss, säger Martin Ragnar.
Varför revs rälsen upp?
– Jag tror att SJ var rädda för kravet att återuppta trafiken, säger Anders Svensson.
Ingen av dem tror på tågtrafik som framtidens kollektiv trafik, men Anders Svensson hoppas ändå att den blivande sträckan Roma ska göra tåget lite mer attraktivt även om transportmedel.
– Tanken är att man inte bara ska åka för att det är roligt, utan även att man ska kunna ta sig mellan Roma och Dalhem. Det kommer bara att fylla ett litet transportbehov, men ändå, säger Anders Svensson.