En udde på Vivesholm har blivit betydligt större under lågvattenperioden.
Torrlagda strandängar, stenar som normalt sett är under vatten men nu ligger på torra land och betydligt bredare stränder än vanligt, ja så ser det ut längs Gotlands kust sedan en tid tillbaka. Men det är ingen som dragit ur proppen, utan vattennivåerna i Östersjön hänger enligt SMHI ihop med årstiden.
I februari i år var vattenståndet högt. Stormar och blåsigt väder i början av året tryckte in vatten genom Öresund och Bälten och fyllde på Östersjön. 20 000 kubikmeter i sekunden strömmade in och vattenståndet höjdes med en halvmeter. Men i slutet av månaden kom ett högtryck in över landet, det slutade blåsa så mycket och vattnet började dra sig ut ur Östersjön igen.
Högtrycket har legat kvar sedan dess (vilket för övrigt resulterade i att det inte kom någon nederbörd alls i mars vid mätstationerna i Visby och Hoburgen) och vattenståndet har sjunkit. Den tredje maj var det vid mätstationen i Slite 18 centimeter under det beräknade medelvattenståndet. Prognosen för den närmaste tiden är att det kommer att ligga på cirka 10 centimeter under medelvattenståndet enligt RH 2000.
Strandäng vid Ekstakusten som torkat ut under lågvattenperioden.
Men det här är alltså helt normalt och följer Östersjöns årscykel. Medelvattenståndet har följt samma variation de senaste 40 åren – högst i november, december och januari och lägst i maj. Fortsätter det likadant även i år så är stränderna snart lika breda som de brukar under sommaren, strandängarna fuktiga och stenarna återigen dolda under vatten.