Förr fanns det 25 lotsplatser
Förr fanns också gott om lotsar, inte alla men många av lotsplatserna var bemannade. När Lotsförbundets 1954 firade sina 50 år kunde man i jubileumsmatrikeln räkna till ett 25-tal gotländska lotsar. Idag finns bara fyra!
I flera år var öns lotsar samlade inom ett eget sjötrafikområde med egen chef, men sedan några år tillbaka ingår Gotland som en lotsstation i det som kallas Ostkustens sjötrafikområde med chef placerad i Oskarshamn.
Numera beställs inte ens lotsning direkt hos lotsarna på Gotland utan fartygen får ta kontakt med VTS (Vessel Traffic Service) som nyligen flyttats från Oxelösund till Södertälje.
Vid Gotlands lotsstation - med bas i gamla men nyrenoverade lotsutkiken i Visby - finns numera bara fyra lotsar och sju båtmän. De har tillgång till sex lotsbåtar fördelade på fem hamnar: Fårösund, Kappelshamn, Slite, Visby och Klinte.
Lotspliktiga är fartyg över 90 meter (80 för tankfartyg) men flera fartyg har dispens. Det skulle ju se ut om gotlandsfärjorna skulle tvingas använda lots vid varje avgång och ankomst.
Det finns så kallade bordningsplatser, alltså där lotsarna möter fartygen för att gå ombord. Visby redd, utanför Klintehamn, syd Bungeör, utanför Svingrund (Fårösunds norra gatt), syd Magö och yttre delen av Kappelshamnsviken är några gotländska bordningsplatser.
De gotländska lotsarna har runt 800 lotsningar per år. Slite med sina kol- och cementbåtar och Storugns med sina kalkstenlaster är de hamnar som kräver mest lotsning, 230 respektive 200 lotsningar förra året.
Därefter kommer Visby med drygt 140 lotsningar, mest kryssningsfartyg. Strå, där kalkstenstrafiken blivit livlig, hade ifjol ett 50-tal lotsningar medan Klintehamn hade 32.
Ronehamn, som numera mist sin lotsbåt, hade bara tre lotsningar och det finns risk för att lotsleden där försvinner när spannmålssilon rivs.
Så jobbar vi med nyheter