Förskolebarnen får fler sagoläsare

De tycker om barn.Och de älskar att läsa böcker.Snart får förskolebarn på Gotland nya sagoläsare.

STUDIECIRKEL. Barnbibliotekskonsulent Karin Blomquist tog initiativ till Allas barnbarn på Gotland 2001. I går startade hon en studiecirkel för nya sagoläsare. I bakgrunden sitter tre av dem, Inger Ljungman, Monica Grant och Elisabeth Dahl.

STUDIECIRKEL. Barnbibliotekskonsulent Karin Blomquist tog initiativ till Allas barnbarn på Gotland 2001. I går startade hon en studiecirkel för nya sagoläsare. I bakgrunden sitter tre av dem, Inger Ljungman, Monica Grant och Elisabeth Dahl.

Foto: Tommy Söderlund

Gotland2007-10-02 04:00
-Jag har arbetat med barn i förskolan och skolan i 40 år. Nu när jag är pensionär så saknar jag att läsa sagor, säger Inga-Britt Ahlby, en av de sex kvinnor som i går kom till första träffen för dem som vill läsa sagor för barn i förskolan.
Hon har faktiskt redan börjat, på förskolan Skräddaren i Visby. Men för övriga fem blir det något helt nytt. Därför börjar man med en studiecirkel där man talar om förskolans värld, barns språkutveckling, träff med en van sagoberättare och en hel del boktips bland annat.

20 sagoläsare
Allas barnbarn kallas verksamheten som innebär att pensionärer eller andra som har tid läser för barn en gång i veckan, eller fler om man vill det. Det startade som ett projekt i Stockholm 1999 och på Gotland har sagoläsarna i förskolan funnits sedan hösten 2001. I dag finns ungefär 20 stycken, men det skulle behövas många fler.
-Alla som är intresserade är välkomna att höra av sig. Även om vi börjat studiecirkeln så går det att hoppa in senare. Eftersom vi inte är så många så kan tyvärr alla förskolor eller alla barn inte få en sagoläsare, säger Karin Blomquist, barnbibliotekskonsulent, som tagit initiativet till verksamheten på Gotland.
- Samtidigt tycker vi att det är viktigt att gruppen barn som lyssnar inte blir för stor. Man läser för 4-5 barn åt gången och tanken är att man ska träffa samma barn under en längre tid så att man lär känna varandra. Det handlar inte bara om att läsa, utan även om att prata, sjunga, eller läsa ramsor. Det bestämmer man själv. Det viktiga är att man är en vuxen som kommer med sin tid, säger hon
Tidigare var man tvungen att vara medlem i en pensionärsorganisation för att bli sagoläsare. Det är borta och nu och man behöver inte vara pensionär. Vem som helst som har tid är välkommen. Av de sagoläsare som nu är aktiva finns bara en man. Men det vill man gärna ha fler.

Tystnadsplikt
-Precis som för alla andra som arbetar inom barnomsorgen så krävs det ett utdrag ur belastningsregistret, säger Karin Blomquist. Och sagoläsarna omfattas av samma tystnadsplikt som förskolepersonalen.
Hon säger att sagoläsandet ger en guldkant, både för barnen och dem som läser.
-Berättelserna och orden skapar rum där barnen kan värma sig.
Och för många barn är mötena med sagoläsaren den enda kontakt de har med den äldre generationen.
Annika Hallgren är en av dem som kom till träffen i sagorummet på Almedalsbiblioteket i går.
-För några veckor sedan satt jag hemma i morgonrock och lyssnade på radio. Då fick jag höra att det skulle vara en informationsträff om det här en halvtimme senare. Jag skulle ut med hunden och rusade ned till biblioteket med hunden, talade om att jag var intresserad, och rusade sedan hem med hunden igen innan jag kom tillbaka, berättar hon.

Trevlig motpol
Annika Hallgren har arbetat ideellt inom Röda korsets besöksverksamhet för äldre och ensamma personer och kände att läsandet för barn kunde vara en trevlig motpol till det uppdraget.
-Jag har tid och så har jag mitt barnbarn i Stockholm. Och så tycker jag att det är jätteroligt att läsa, säger hon som förklaring till sitt intresse att bli sagoläsare.
Allas barnbarn startade som ett treårigt projekt av pensionärsorganisationer och studieförbund. Bakgrunden var att barns bokläsande var på nedgång i mitten av 90-talet och man ville göra en kraftansträngning för att skapa läslust hos barnen redan innan de kunde läsa, påverka barnens språkutveckling och skapa möten mellan generationer och etniska kulturer.
När projektet närmade sig slutet hade verksamheten spridit sig till 44 kommuner som tillsammans hade 800 sagoläsare.
Sagoläsarna läser för 4-5-åringar en gång i veckan. På Gotland fanns som mest drygt 30 personer som läste för barnen, just nu är man nere på knappt 20. Målet är att bli många fler och rekrytering pågår varje termin.
Efter projekttidens slut bildades Riksföreningen Allas barnbarn i februari 2004. Målet är detsamma men nu behöver man inte vara pensionär eller med i en pensionärsorganisation för att få läsa för barn i förskolan. Alla som har tid är välkomna.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!