Så skissar Gotlandsbolagets vd Jan-Eric Nilsson framtiden för Gotlandsfärjorna. Han har länge ägnat sig åt framtidens fartyg, först med de färjor vi har idag, men nu ser han nästa generation nära inpå.
Han tror inte att det behöver dröja många år innan vi får färjor som drivs med biogas. Flytande naturgas eller metangas kan man också säga, det är samma sak.
Det är egentligen inget krångligt med det. Lastfartyg som drivs med biogas finns redan.
Men - det är ett krux vad gäller Gotlandsfärjorna och andra passagerarfärjor. Med nuvarande teknik tar det 2-3 timmar att bunkra, att tanka, ett fartyg med biogas. Och så lång tid ligger Gotlandsfärjorna inte i hamn! Bara i 45-60 minuter under högtrafik.
- Men nu när problemet uppmärksammats, inte minst hos Lloyds i London, får vi nog snart fram en teknik för snabbare bunkring, säger Jan-Eric Nilsson och tror att det kan vara dags inom ett till två år.
Inte snabbare
Det krävs nya fartyg för gasdrift och ett nybygge beräknas ta två år. Men Jan-Eric Nilsson kan tänka sig att börja bygga innan den snabbare bunkringstekniken är klar. Då skulle det inte behövas många år innan vi åker till fastlandet per gasdrift!
- Om passagerarna kommer att märka skillnaden? Knappast. Och fortare lär det inte gå. Dagens fart på 28,5 knop har vi valt för att hinna med tre dubbelturer per dygn. Skall vi nå fyra turer, då krävs farter över 40 knop och det är inte realistiskt, säger Jan-Eric.
En osäkerhet är priset på gas. Det finns inget regelverk för gasdrift i Sverige, bara i Norge, och det finns, som för oljan, inga världsmarknadspriser att rätta sig efter. Men man tror att gasen kommer att kosta ungefär som oljan.
Nästa vätgas
Biogasen hoppas Jan-Eric Nilsson att kunna hämta på Gotland. En annan möjlighet är den LNG-terminal (LNG = Liquid Natural Gas) som skall byggas i Nynäshamn för att ta emot gas från Norge att användas för stadsgasnätet i Stockholm.
Med biogasen slipper vi svavelutsläppen, så gott som alla kvävedioxid och en 20-procentig minskning av koldioxiden.
Bra - men inte helt bra. Därför ser Jan-Eric Nilsson biogasen endast som ett mellansteg.
- Vi satsar mot vätgas - då blir det så rent det kan bli. Men här är problemen större. Till exempel krävs mycket energi för att få fram vätgas. Inte heller har vi något bra och säkert sätt att lagra vätgasen ombord, förklarar Jan-Eric Nilsson och gissar att det tar 10-20 år innan vätgasen kan användas i färjorna.
Kärnkraft!?
Men Jan-Eric Nilsson ser ett annat alternativ. Kärnkfraft!
- Redan för snart 50 år sedan, i början av 1960-talet, drevs ett amerikanskt lastfartyg, Savannah, med en kärnreaktor.
- Det skulle krävas bara småreaktorer för att driva en Gotlandsfärja. Och efter 30 års drift skall det inte bli restavfall än vad som kan rymmas i bakluckan på en vanlig personbil!
- En väldig skillnad mot de tonvis av koldioxid vi släpper ut idag!
Men - ur politisk synpunkt är det knappast troligt att en svensk färja skulle få använda kärnkraft
- Fast visste kan de ske en attitydförändring. Ändå är kärnkraft nog bara något av en ingenjörsdröm, säger den före detta mariningenjören.
Men en sak verkar säker - år 2025 kommer ingen Gotlandsfärja att drivas med olja. Eller hur?
- Det skulle förvåna mig mycket. Och det skulle vara ett misslyckande, ett nederlag för utvecklingen, säger Jan-Eric Nilsson.