Första gotlandsstövaren har blivit jaktchampion

Gotlandsstövaren Cello som till sommaren uppnår den aktningsvärda åldern av åtta år har blivit historisk. Cello är nämligen den förste gotlandsstövare som blivit jaktchampion. Ägaren och ordföranden i Gotlandsstövarföreningen Lennart Pettersson i Rone har forskat lite i klubbens historia och dokument men inte hittat någon annan stövare som lyckats med denna bedrift.
- Många gotlandsstövare har under åren blivit duktiga jakthundar men ägarna har inte ställt upp i stövarklubbens arrangerade elitprov, kanske av rädsla att misslyckas, säger Lennart Pettersson.
- Men utan att försöka kan det ju aldrig bli några framgångar heller, fyller han i.

Startade aldrig på jaktprov
Historiskt berättas om Arvid Ohlssons gotlandsstövare på 40-talet, mycket duktiga jakthundar, men som aldrig startade på jaktprov.
Den här framgången hoppas nu medlemmarna i Gotlandsstövarföreningen skall bli avstamp för en ny era och lite uppmärksamhet och popularitet för den gotländska rasen som fortfarande är liten till numerären och också blivit ifrågasatt, bland annat av Kennelklubben.
- Vi som valt att satsa på rasen har varit dåliga på att starta på jaktprov, och jag har verkligen kämpat länge för den här framgången, säger Lennart Pettersson som hoppas att den här framgången nu skall följas upp av andra.
- Jag startade i elitprovet för flera år sedan med en 2:a som bästa resultat, sedan dess har det bara varit otur på vägen. Har det inte varit hällregn under proven så har skaren legat stenhård. Jag har varit på väg att ge upp många gånger, men både jaktkamrater och hunddomare har stöttat och peppat, och den här gången fungerade allt perfekt, berättar Lennart Pettersson.

Rävhund som jagade hare
Cello är en utpräglad rävhund men vid årets elitprov tog han upp en vithare under den första dagens prov som gick vid Smöjen.
- Det var bra förhållanden och en ganska snäll hare och Cello låg på i det närmaste taptfritt i 84 minuter. Domare Lindstedt gav 53 egenskapspoäng, en 2:a för dagen var säkrad och elitettan låg nu inom räckhåll, berättar Lennart.
- Vid andra dagens prov möttes vi av regn och blåst i Hejde men det skulle gå om Cello lyckades få upp en räv. Och så blev det - han jagade på en räv i fyra och en halv timme varav han fick tillgodoräkna sig 139 minuter och därmed var 1:an och championatet klart, säger en stolt och glad Lennart Pettersson.
När vi träffas i Lennarts kök ligger Cello lugnt i hundkorgen och lyssnar. Han är lite moloken trots framgången, det är nämligen färdigjagat den här säsongen och han får just nu penicillin för en kommande operation mot stövarsjuka.
Några kommande utställningar och ett eventuellt dubbelchampionat är inte aktuellt för det här paret.
- Jaktchampionatet och rasens jaktliga utveckling är det viktigaste för mig, säger han.

Fem timmars hörbar jakt
För Cello är det som sagt rävar som gäller, och vanligtvis handlar det om ett 60-tal jakttillfällen under en säsong. Det har blivit ett 30-tal fällda under åren. Lennart skjuter inte gärna hare för sin hund.
- Jag minns ännu den där vinterdagen då jag satt på pass på ryggsäcken och lyssnade till fem timmars hörjakt innan räven kom - det är sann lycka, förklarar Lennart.
Cello är Lennarts fjärde gotlandsstövare och nu är en ny valp på åtta månader på gång.
Rasen står fortfarande lite och stampar även om stövarna inte längre används som enbart gårdshundar. Tre kullar, varav två på Gotland, har sett dagens ljus under förra året och det finns fortfarande öppna parningslinjer även om rasen inte består av mer än 130-talet registrerade individer.
- Därför är det här jaktchampionatet så viktigt, upprepar Lennart Pettersson.
- Kanske kan det innebära ett uppsving. Vi behöver fler jaktmeriterade hundar i aveln, säger han.
- Vi är mycket noggranna med avelsarbetet. Vi skyndar långsamt och hoppas att varje valp får rätt jägare som ägare. Det handlar ju trots allt om en mycket duglig jakthund
Inkorsning har varit den stora frågan under många år, trots att ingen kunnat se några defekter av det avelsarbete som hittills gjorts. Kanske kan det här innebära att rasen kan leva vidare utan blod utifrån.
- Det här innebär också att det blir lite "go" i Gotlandsstövarföreningen, avslutar Lennart Pettersson.