Detta är tredje delen i vår artikelserie om försvarets återetablering på Gotland, och de intressekonflikter den lett till.
Den militära återetableringen på ön har inneburit en pedagogisk utmaning för Försvarsmakten. Att det är en dålig idé att bygga hus på eller i mycket nära anslutning till Tofta skjutfält förstår vem som helst. Men ett ynka fritidshus flera kilometer bort, hur kan det vara ett hot mot riksintresset? I synnerhet om det redan finns bebyggelse i området.
Allting kokar ner till miljötillståndet, som på detaljnivå reglerar hur övningsverksamheten på skjutfältet får bedrivas, förklarar Ulrika Gustafsson, tf sektionschef vid Försvarsmaktens infrastrukturavdelning.
– När en tillståndsansökan görs har man att beakta hur verksamheten kommer att påverka miljön och människorna runtomkring. Buller är en viktig faktor, och där finns det riktlinjer för hur mycket som är lämpligt vid bostäder. Man måste också redovisa hur många som blir påverkade av verksamheten för att få tillståndet. Allt detta avgör hur mycket vi får skjuta, med vilka vapensystem och när, säger hon.
Vilken skillnad gör då ett enda hus i redan bebyggda områden?
– Det handlar inte om att vi är rädda för att grannarna ska klaga på bullret. Så här: Om antalet människor som utsätts för bullret ökar, så kan det vid en omprövning av tillståndet krävas begränsningar i vår verksamhet. Jag kan förstå att det är svårt att se vad ett nytt hus skulle göra för skillnad, men det skulle kunna få en prejudicerande effekt. Har man sagt ja en gång är det svårt att säga nej nästa, säger Ulrika Gustafsson.
Om betydligt fler bor inom påverkansområdet än vad som angetts i Försvarsmaktens tillståndsansökan hade hela miljötillståndet hängt löst, menar man alltså.
Som vi berättat tidigare i denna artikelserie vill vissa, däribland riksdagsledamoten Lars Thomsson (C), att Sveriges regler och riktlinjer för buller ska ses över. Förhoppningen är att en sådan uppluckring ska möjliggöra bostadsbyggande i området.
– Jag kan egentligen inte kommentera det närmare, men vi kan säga så här: I vårt perspektiv handlar det om vad som räknas in i tillståndsprövningarna. Skulle det ske någon förändring där, till exempel vad gäller buller, så kommer det att påverka våra bedömningar, säger Ulrika Gustafsson.
Hon ifrågasätter dock att dagens påverkansområde skulle vara betydligt större än motsvarande på det gamla regementes tid, vilket Lars Thomsson med flera gör gällande.
– Det är lite bredare, annars är det inte så stor skillnad. Sedan beror det förstås på vad man jämför med. Påverkansområdet är större nu än det var efter P 18:s nedläggning, när det främst sköts med finkalibrig ammunition och det bedrevs mindre verksamhet på skjutfältet.
Även Gotlands regemente dras med en pedagogisk utmaning sedan återetableringen. Remissyttranden och överklaganden av byggbesked utgår från högkvarteret i Stockholm, inte staben på Gotland. Regementschefen Mattias Ardin har med andra ord ingenting med saken att göra, trots att han har blivit Försvarsmaktens ansikte utåt på ön. En sak vet han dock tvärsäkert: Det finns inga alternativ till Tofta skjutfält.
– Det är helt avgörande för vår verksamhet på Gotland. Försvarsmakten har ingen annan mark på ön som lämpar sig för övningsverksamhet i den här skalan, och vi behöver därför ha vår verksamhet i anslutning till vårt övningsområde, säger översten.
Mattias Ardin understryker att återetableringen inte var regionalpolitiskt beslut, utan ett svar på det försämrade säkerhetsläget i omvärlden.
– Det måste man ha med sig, sedan kan man så klart räkna plus och minus. På återetableringens pluskonto, om vi pratar regional utveckling, finns att Försvarsmakten blivit en av öns största arbetsgivare. I dagsläget handlar det om 300 nya arbetstillfällen. De som flyttar hit för jobbets skull har i många fall en familj som följer med. Och fler gotlänningar innebär ökade skatteintäkter. Uppbyggnaden av regementet har dessutom inneburit investeringar i miljardklassen, och det är pengar som delvis kommer det gotländska näringslivet till del, säger han.
Makthavare på ön pratar om en målkonflikt mellan det militära och det civila. Håller du med?
– Visst, men det är inget konstigt. Försvarsmaktens och Region Gotlands uppdrag skiljer sig trots allt åt. Målkonflikten blir nog tydligare eftersom regementet lades ner och sedan återuppstod. På andra håll i landet har man levt med den oavbrutet i 100 år och på så sätt har man vant sig vid att viljorna går isär ibland.