Fortfarande ingen lösen för funna silverskatterna

Så gott som varje år hittas en silverskatt på Gotland. Intresset för skatterna är stort, både från antikvariska myndigheter och allmänheten. Det talas om skattens stora historiska värde och mer eller mindre uttalat får upphittarna löften om lösensummor eller hittelön.
Men många upphittare har samma tråkiga erfarenheter av vad som händer när skatten har lämnat gården.
Då blir det tyst.
År efter år får de vänta på inlösen utan besked.
Johan Lundqvist i Othem är en av ett tiotal gotlänningar som har väntat.
När han för tre år sedan skulle bygga en golfbana på sina marker kom en silverskatt i dagen. Vid det sextonde hålet påträffades 600 arabiska silvermynt och mängder av bronsföremål. Johan fick höra att här skulle det betalas ut lösen och det skulle nog kunna ske redan till våren. Men våren kom och gick utan att Johan Lundqvist fick besked. När han började forska kring hur det gått för andra gotlänningar som hittat skatter många år före honom kunde han konstatera att han inte var ensam om att vänta. Några hade fått vänta i ett decennium. En upphittare hade hunnit avlida utan att få sin lösen. En pojke som hittat en skatt hade hunnit bli vuxen.
Besluten om lösen för de gotländska silverskatterna fastnar helt enkelt i den handläggning, där flera olika myndigheter är inblandade, som måste ske före ett beslut

Utredningen har stannat upp
För två år sedan skrev GA om skatterna som väntat så länge på att lösas in av staten. De flesta tog saken med jämnmod, men alla var ense om att så här fick det inte gå till. Det var inte pengarna i sig som var det intressanta, utan principen. "Risken finns att folk annars låter bli att lämna in vad de hittar", förklarade en av upphittarna för GA höstern 2003.
Förre länsmuseichefen Majvor Östergren höll med:
- Det är en skandal att skatternas upphittare behandlas på det här sättet.
Och riksantikvarie Inger Liliequist stämde in:
- Det är orimligt att det ska ta så lång tid innan upphittarna får sina pengar. Det finns brister i systemet. Vi måste reda ut dem, förklarade hon.
På Riksantikvarieämbetet inleddes en utredning som syftade till att påskynda handläggningen, men i dag, när två år har gått, har man ännu inte fått någon rätsida på "bristerna i systemet".
Den här utredningen, som skulle få handläggningen att gå snabbare har ännu inte blivit klar.

"Bedömningar tar tid"
Riksantikvarie Inger Liliequist hoppas fortfarande att det ska bli ett bättre flyt i hanteringen av skattfyndsärenden:
- Alla bedömningar tar tid, så att man får vänta något år är rimligt. Men det ska inte behöva ta så här lång tid, det håller jag med om, säger Inger Liliequist.
Problemet är att det är så många parter inblandade i handläggningen. Fynden vandrar den långa vägen från länsmuséet på Gotland, där arkeologerna sammanställer rapporter över varje enskilt fynd, till alla de enheter på Riksantikvarieämbetet, Historiska muséet och Myntkabinettet som måste säga sitt innan lösen kan betalas ut. Det är inte bara skatten i sig som ska värderas, utan man måste också klarlägga om skatten har tillhört en fast fornlämning eller inte. Är fyndplatsen bedömd som en fast fornlämning så tillhör skatten staten, rättsligt sett. Då betalas det inte ut någon lösen, utan då blir det fråga om upphittaren ska få hittelön.
- Det hänger på att alla ska ha samma system och prioriteringar, men det handlar om verksamheter med olika huvudmän och jag kan exempelvis inte ge några order till Fornsalen. Vi ska försöka hitta något bättre system där det inte är så många parter inblandade, säger Inger Liliequist.

"Bedrövlig handläggning"
Trots detta ser det ändå ut som om det äntligen finns ett beslut i frågan om inlösen eller hittelön för de gotländska skatterna.
Lillemor Schützler, som är handläggare på kulturminnesenheten, tror att Riksantikvarieämbetet ska kunna komma till beslut i frågan till hösten. Då har fynden hunnit vandra hela den långa myndighetsvägen och fram till beslutsbordet.
Johan Lundqvist i Othem är belåten över att statens inlösen av skattfynden äntligen kan vara på gång. Det handlar inte om lösensumman i sig, utan om att rätt ska vara rätt, tycker han:
- Handläggningen av den här frågan har varit bedrövlig! Jag utlovades en snabb belöning, men sedan hände ingenting. Om myndigheterna inte har personal som har tid att hantera detta så ska de inte heller ta in så många skatter. Och om handläggningen drar ut på tiden så kan de ju åtminstone höra av sig och ge en förklaring till varför det dröjer, säger Johan Lundqvist.