- Det enda positiva som hänt är att vi lyckats förhandla oss till ett lägsta garantipris från slakteriet så att vi vet vad vi får för köttet de närmaste månaderna, säger Eva Engström, Vänge.
Fast garantipriset är en klen tröst, tillägger hon, eftersom det ändå inte räcker för att få en lönsam produktion.
- Kostnaderna ökar hela tiden, höjda spannmålspriser gör att fodret blir dyrare och räntorna stiger, konstaterar Eva Engström.
Foderpriset stiger
Tillsammans med maken Mats har hon grisproduktion på gården i Vänge. Hon är också ledamot i LRF:s regionstyrelse och är med i den förhandlingsgrupp som arbetar för bättre avräkningspris på grisköttet och bättre villkor för producenterna.
I höstas konstaterades att foderpriset stigit med 60 procent jämfört med året innan, men att det pris producenterna fick för köttet stått stilla. Många har gjort stora investeringar och har fått allt större problem att få ekonomin att gå ihop de senaste åren, och nu bedöms läget vara akut.
Nya kontrakt
- Nu håller vi på att skriva under kontrakten. Men vi har bestämt att vi ska säga upp dessa direkt eftersom det är sex månaders uppsägningstid. Då har vi tid att var och en gå igenom sitt eget företag och räkna på om det går att fortsätta eller om man tvingas sluta med grisarna. Grisproduktion är ingenting man avvecklar på en vecka, så vi behöver noga ta reda på hur det ser ut när det blir dags att förhandla om nya kontrakt inför sommaren, säger Eva Engström som räknar med ett nytt möte med grisproducenterna om ett par månader.
- Vi kommer också att fortsätta uppvakta politikerna. De tar beslut som gör vår produktion dyrare än konkurrerande länders, och sedan köper de importerat kött vid offentliga upphandlingar. Det känns märkligt så där har vi en del att göra. Det är bara 20 procent av grisköttet som går till butikerna, resten säljs till storkök, restauranger, industrin och annat, säger Eva Engström.