Veterinären Lotta Persson jobbar för Gotlands igelkottsfond och tar emot de igelkottar som kommer in, här syns de vinterhägn där många av årets ungar kommer att få bo över vintern.
Telefonlinjen går varm hos Gotlands igelkottfond med samtal från oroliga eller rådvilla privatpersoner som hittat igelkottsungar i dåligt skick.
– Man ser dem ute och knalla på dagtid, förvirrade och ofta utan mamma. Jag är lite bekymrad, måste jag säga. Det är något som är tokigt, säger veterinären Lotta Persson, och en av de frivilliga som arbetar med Kottelinjen på Gotlands igelkottfond.
Sannolikt är de aktiva på dagen för att leta mat, och ensamma för att mamman blivit överkörd eller på annat sätt inte överlevt den varma sommaren.
– Säkert är i alla fall att de är mycket mindre än normalt. En unge ska väga 300-350 gram så här års, men de vi fått in ligger på 100-150 gram. De försöker äta upp sig nu, men många kommer att få svårt att bli starka nog inför vintern.
Om igelkotten behöver någon form av vård kommer den alltid till rehabiliteringen, eller om den inte kan släppas ut på ett tag och behöver övervintra i hägn.
Kanske är de små ungarna resultatet av en andrakull. Men Lotta Persson konstaterar också att igelkottshonorna tycks få sina kullar allt senare på året – att deras reproduktionscykel förskjutits.
– Det härrör från de torra somrarna vi sett, då hondjuren var i mycket dålig kondition och egentligen inte färdiga för att reproducera sig. Det har lett till allt senare kullar.
Lotta Persson uppmanar allmänheten att agera om de ser en igelkott som inte verkar må bra, eller små ungar som är uppe och vandrar mitt på dagen.
– Ser man en kotte som ligger i solen så är det inget bra tecken, eller ett djur som är synbart skadat, förstås. Ring till oss, hellre en gång för mycket än en gång för lite. Det viktigaste är att man gör något och inte väntar en dag eller två, säger hon, och konstaterar att många av de igelkottar hon får in till sin rehabilitering, tyvärr kommer in för sent.
Redan efter förra sommaren berättade Lotta Persson att många gotlänningar vittnat om att man sällan ser igelkottar numer. "Jag tycker verkligen man kan hjälpa dem med mat och vatten, men gärna skyddat från katter och andra djur".
På Gotlands igelkottsfond sker arbetet ideellt. De donationer som kommer in går till mat och mediciner för de igelkottar som hon och de andra rehabiliterarna i fonden tar emot.
– Det underlättar om alla som hör av sig kan hjälpa till med att få hit djuren, så vi slipper lägga tiden på att köra över hela ön och lägga pengar på bensin, säger Lotta Persson.
Om läget är akut får man som privatperson ta in en igelkott i upp till 48 timmar, fortsätter hon.
– Se till att den har skydd från sol eller andra djur som katter, kråkor och skator. Man kan ta upp en igelkott och flytta på dem, även ungar. Det gäller egentligen de flesta vilt, som fåglar – det är en myt att man inte får röra ungarna, mamman kommer inte att lämna dem. Men man ska tänka på att igelkottar kan sprida sjukdomar, som salmonella, så var noga med handhygienen och använd gärna handskar när du hanterar den.
Lotta Perssons egen matningsstation hemma i Gnisvärd, som hon placerat i ett hörn av trädgården med skydd av buskage.
Den långa och varma perioden i sommar har inte varit optimal för igelkottarna som är känsliga för framför allt vätskebrist. Redan efter förra sommaren berättade Gotlands Igelkottfond att många gotlänningar vittnat om att man sällan ser igelkottar numer.
– Det allmänheten upplever stämmer nog. Det är trots allt en rödlistad art sedan en tid.
Man vet att de flyttar på sig, från landet till stan. För Lotta Persson är det självklart att man ska hjälpa den uråldriga kotten på traven, om man har möjlighet.
– Det är ju Gotlands landskapsdjur. Kan man ställa ut vatten och mat så är det bra nog. Men man får gärna tänka till när man väljer plats. Gör en matningsstation av en kartong eller pall de kan gå in under. Ett ganska lågt tak är det viktigaste för att skydda mot exempelvis katter – som inte gillar att äta där då.
