Visst är de glada för priset och uppskattningen de får för sitt jobb. Men det vilar ändå någon sorts uppgivenhet vid köksbordet där vi sitter.
- Tur att vi fick priset i år, säger Alf Jakobsson. Nästa år kanske det inte finns några grisbönder på Gotland att dela ut pris till.
Det handlar om att dra ner på kostnader.
- Jag sitter varje dag och letar efter den minsta lilla kostnaden som vi kan spara på och så ska det ju inte vara, säger Kickan.
Alf och Kickan Jakobsson känner sig helt övergivna utan stöd från något håll när det gäller grispriset men de vill framhålla Eva Engströms insatser i förhandlingarna.
Riksdagshuset
- Den jordbruksminister vi har nu, Eskil Erlandsson, är den sämsta vi någonsin har haft i Sverige. Det var faktiskt bättre med den socialdemokratiska regeringen, säger Alf. Erlandsson, han visste inte ens hur läget var när Eva Engström sprang ifatt honom i korridoren uppe i riksdagshuset.
De kan inte förstå hur det kan komma sig att danskarna åker till Sverige för att köpa danskt fläskkött billigare än hemma.
- I Danmark produceras 23 miljoner grisar och i Sverige 2,7 miljoner. Avräkningspriset är ungefär detsamma. Ändå skiljer priset så mycket här i Sverige, säger Alf. Det är något som är galet i hela branschen.
En svensk gris är en glad gris. Det är de överens om men matkassen har aldrig varit så billig som nu. Det har de läst i olika mätningar. Ändå finns inte utrymme för någon krona till på fläskköttet. De får i dag 15 kronor men behöver ha 18 kronor per kilo för att få sitt företag att gå ihop. Avtalet är uppsagt och nya förhandlingar ska inledas.
- Hade vi inte haft sorken, Erik, 14 år, så hade vi nog sålt gården, säger Kickan Jakobsson. Han är så intresserad och tillbringar all sin fritid med att jobba på gården.
Erik är "sladdbarnet" och tre barn till har vuxit upp på gården. Det är Ann, 32 år, Ingemar, 28 år och Marie, 25 år, som alla är utflugna och har jobb. I familjen finns också två barnbarn som är två och fyra år.
- De är vår stora glädje, säger Kickan. Och vi har dem på Hemse. Det finns inget mysigare än att hämta dem på dagis och de kommer springande och ropar efter mommo.
"Tomteskogen"
Kickan lyser upp när hon pratar om barnbarnen. Hur hon leker med dem i "tomteskogen" och hur gärna de vill åka traktor.
- Jag tror det sitter i generna, säger Alf.
Paret har jobbat på gården, som är Alfs föräldrahem, sedan slutet av 1970-talet. I början drev de gården i ett handelsbolag med Alfs far och bror men det var 1990 som de köpte ut de andra delägarna. Fram till 1999 fanns 53 kor på gården och 150 suggor. Man hade två anställda och en anställd fanns kvar fram till förra året. Sedan dess har Alf och Kickan jobbat ensamma med hjälp av en säsongsanställd vid arbetstoppar samt en granne som hjälper till med tvätten tre gånger i månaden.
Paret har varit framgångsrika i avelsproduktion och levererar 1 200 avelsgrisar om året till två suggringar. I den gamla koladugården finns 600 slaktsvinsplatser. 2005 byggdes ett tillväxtstall. I dag säljer de 650 slaktsvin och 2 600 smågrisar per år.