Det är rättegång i det uppmärksammade målet med misshandeln som filmades med mobilkamera och lades ut på internet.
På den andra sidan i samlingssal 2 i polishuset i Visby sitter två killar i ungefär samma ålder som den åtalade. Vi kan kalla dem Albin och Bertil. Det är de två killar som misshandlades; de är målsägande.
Men det märks på deras kroppshållningar och deras mumlande och svävande svar på frågorna som ställs att de inte är särskilt bekväma i den rollen. Helst hade de nog velat att det hela inte alls hade gått så långt som till rättegång. Det uttrycks också rakt ut av åklagaren. Han riktar sig direkt till den åtalade, som vi kallar Calle, och säger mycket tydligt att det inte är Albin och Bertil som ville ha det så här, utan att misshandeln faller under allmänt åtal och att det därför är åklagaren som driver ärendet. Varför är då Albin och Bertil så ovilliga att framstå som brottsoffer? Det är det hela rättegången till slut handlar om: samtycke. Hade Albin och Bertil samtyckt till att få ta emot slag? Ungefär som två boxare som ställs mot varandra i ringen, väl medvetna om att det hela handlar om att ge och ta emot slag? Ja, svarar Calle, kanske inte helt oväntat. Ja, svarar Albin och Bertil. Det visar sig nämligen, bortom rimligt tvivel, att alla inblandade i misshandeln, fyra ynglingar inalles, hade kommit överens om att träffas för att göra upp. De hade kommit överens om var de skulle träffas, när det skulle ske, och hur det skulle ske: Tallunden i södra Visby, klockan 17.00, slag och sparkar men inga tillhyggen och inga slag mot den som ligger. Men varför? Och varför filmades misshandeln och lades ut på internet? Den äldsta konfliktorsaken i världen: en flicka. Albin hade chattat med en flicka, som hade kopierat deras kommunikation och lämnat den vidare till en annan kille, David. I förlängningen kände sig Albin kränkt av David och ville till slut träffas och göra upp. David gick med på det, men ville att de skulle vara två på varje sida. Ok, tyckte Albin. Så han städslade sin kompis Bertil, och David tog med sig Calle. Men att mötet skulle filmas, och dessutom offentliggöras på internet, är inget som vare sig Albin, Bertil eller Calle säger sig ha känt till. David kanske visste, det uppges att det är hans kompisar som var åskådare och filmare, men varken han eller någon av hans kompisar är närvarande vid förhandlingen så vi vet inte. Uppgörelse blev det, och av vad som framgår av videon, som spelas upp för rätten ett flertal gånger, följde den de regler som man kommit överens om. Det utdelas sparkar och slag, men utan tillhyggen och inte mot någon liggande, det uttalas hot (omtvistat mot vem), och allt hade kanske förblivit privat. Om inte Calle träffat där han gjorde. Men ett av hans (kanske) två slag mot Bertil träffade på örat. Bertil blev groggy och fick problem med balansen, vilket syns på videon. Han raglar och faller och verkar helt borta, vilket också bekräftas av hans minnesluckor. (Bertil hade huvudvärk, balansproblem och problem med ryggen i några veckor. Symptomen uppges ha försvunnit.) Det är förmodligen den sekvensen som gjorde videon så "populär" på nätet. Och som gjorde att den kom framför åklagarens ögon. Så nu sitter de här. Medan åklagare och försvarsadvokat diskuterar samtyckets ansvarsbefriande grund och distinktionen mellan ringa misshandel och normal misshandel, vem hoten riktades mot, huruvida Albin fälldes av ett slag eller om han tappade balansen och om Calle slog Bertil en eller två gånger. David och hans filmande kompisar kan läsa om domen i tidningen nästa vecka.