Från förfall till succé
I åtta år har den stått övergiven, igenväxt, förfallen och plundrad.Nu är den åter i representabelt skick, och både turister och lokalbefolkning har börjat hitta dit.Peter Djuplin har jobbat dag och natt i över tre månader med att restaurera gamla campingen i Bungeviken.
Det var som ett paradis som bara lämnats åt slumpen. Jag tänkte direkt att man borde göra något åt stället, berättar Peter Djuplin, där han sitter på en nyrenoverad veranda på campingens receptionsbyggnad.
Sagt och gjort. Peter Djuplin började forska i vem som ägde campingen, och om det var möjligt att komma över den för att öppna den igen och driva den vidare. Det var det.
I mars i år var det klart. Ett företag i Stockholm äger själva campingen, Gotlands kommun äger marken, och nu är det Peter Djuplin som är arrendator av det hela.
I början var det en lite kinkig inställning till mitt projekt här ute, men så fort folk såg att det faktiskt hände något så blev allt mycket lättare. Lokalbefolkningen har gett mig ett fantastiskt stöd, berättar 33-åringen, och berättar att han till och från nästan ångrat vad han gett sig in på.
I praktiken skulle jag här och nu lika gärna kunna säga tack och hej och gå härifrån, för nu har jag bevisat att det faktiskt gick att göra något bra av området, det har stärkt självkänslan. Men samtidigt vill jag ju fortsätta att utveckla allting, säger Djuplin, vars camping nu är i fullt brukbart skick.
Men för det krävdes det enormt mycket arbete.
Under de första tre månaderna av renoveringsarbete, sov Peter Djuplin hemma i lägenheten i Visby tre gånger.
<span class='mr'>1980-talet glansperiod</span>
Bungevikens camping invigdes för tjugotalet år sedan och hade sin glansperiod på 1980-talet. Campingen har ett vandrarhem med 48 bäddar, över tio stugor för uthyrning, samt stora ytor för tält eller husvagn.
När Peter Djuplin kom in i bilden hade området fått förfalla fullständigt.
Rutorna var sönderslagna, en del fönster var stulna, dörrar var borta, folk hade under åren varit här och snott takplåt, toaletter, kranar i tvättställen... Folk såg mig nog som en tok, som gav mig på att ta över stället.
Området, 52 000 kvadratmeter stort, hade växt igen, och från den väg som går genom campingen gick det inte att se havet, som ligger inte mer än kanske femtio, sextio meter bort.
Peter Djuplin klippte gräs och sly för hand.
Det var alldeles för många stenar, rötter och sånt för att det skulle gå att komma in med en motorgräsklippare, så först fick jag faktiskt klippa ner med en handgräsklippare, säger han.
<span class='mr'>Uthyrningsklart</span>
Nu mera är elva av stugorna totalrenoverade och uthyrningsklara. Receptionen är uppbyggd med en restaurangdel, och framför allt stranden är rensad och uppfräschad.
Vi bestämde oss för att börja med det viktigaste markarbetet, först och främst stranden. Är det sommar och man har en schysst strand så kommer det folk.
Det innebär att Bungevikens långgrunda strand numera är i det närmaste helt fri från släke, och Peter Djuplin beräknar att han en riktigt bra dag kan ha mellan 300 och 400 personer, mestadels barnfamiljer, på stranden. Fördelningen gotlänningarturister är ungefär 5050, tror han.
Men även om Peter Djuplin, som från början är utbildad bilmekaniker och inte alls skolad i camping- eller restaurangbranschen, på kort tid har förändrat Bungevikens camping från förfall till succé, så är han långt i från klar med sitt projekt.
I höst fortsätter restaurerandet av bland annat gamla restaurangbyggnaden, lekplatser och liknande för barn ska ställas i ordning, och en minigolfbana och en tennisbana ska anläggas.
För att nämna något.
Hade jag på förhand vetat hur mycket jobb det hade varit, så hade jag aldrig tagit mig an det här. Men jag är en ständig optimist och trodde förstås att det är klart att jag fixar det här. Det har kostat mycket, både ekonomiskt och sett till familjelivet, men ändå sett till de månader som jag har jobbat här, så har det här varit en rekreationssommar för mig. Tänk dig att slå dig ner uppe på verandan på kvällen; havet är helt blankt, solen är på väg ner, och det är helt tyst... Det är skönt, säger Peter Djuplin och blickar nästan lyriskt ut över Bungevikens vatten.
En vik som för övrigt kommer att byta namn inför nästa turistsäsong.
När läget är som det är och den här campingen har varit övergiven så länge, så har "Bungevikens camping" en viss negativ klang över sig. Jag känner att när man nu drar igång något nytt så är det dags att lämna det gamla bakom sig. Det här ska bli "Fårösunds havsbad".
Så jobbar vi med nyheter