Från mångfald till enfald i Gotlands kommunala historia

­ Är ni beredda att bilda Gotlands kommun? Ja, svarade alla och ingen var där emot. Att skapa en kommun på Gotland gav möjlighet för demokrati och öppenhet.
­ Det hade varit mer odemokratiskt och mindre öppenhet om de 13 gamla kommunerna på Gotland fortsatt, konstaterar Carl-Bertil Stenström

Gotland2002-02-21 04:00
C B Stenström vet. Han var samarbetsnämndens ordförande och därefter ordförande när 13 små kommuner på Gotland blev till en enda storkommun.
I måndags satt Carl-Bertil Stenström bänkad på högskolan. Där redovisade studenter på Europaprogrammet övningsuppgifter inom området politisk geografi.
"Från mångfald till enfald" var en av rubrikerna under vilken Katarina Erbacke, Christina Ferry, Anna Gahnström och Georg Gyllenfjell hade studerat gotlands kommunala historia.
Sakkunnig, om än här inte i position som opponent, lyssnade CB Stenström till respondenternas redovisning. Legendarisk efter många år som bland annat kommunalråd, kom han med inlägg i debatten.
I "Från mångfald till enfald" har de fem studenterna dokumenterat utvecklingen av Gotlands administrativa system från 1700-talet och framåt. Historien visar på ett antal omstruktureringar av det som i dag är en kommun på Gotland.
<span class=MR>Egen sockenstämma</span>
På 1700-talet indelades ön i 92 socknar, var och en med egen sockenstämma, och med prästen som självskriven ordförande, fattade alla viktiga beslut. 1800-talet medförde utökade befogenheter för sockenstämman, men också förändringar. 1817 skildes kyrkliga och kommunala frågor och i församlingarna infördes kyrkoråd. 1843 infördes sockennämnder och 1862 infördes nya kommunallagar varefter varje socken blev en landskommun. Sockenstämman ersattes med kommunalstämma med vald ordförande och varje län fick landsting som överordnad kommunal församling.
1952 kom nästa förändring med kommunsammanslagning enligt riksdagsbeslut från 1946. För Gotlands del innebar detta bildandet av 13 landskommuner på ön samt Visby stad. Och 1960 debatterades storkommunen Gotland.
­ Det fanns olika förslag och det blev en tvist, konstaterade CB Stenström som klart minns alternativen och de diskussioner som följde.
­ 1971 blev Gotland en kommun och landstinget försvann, men dess befogenheter införlivades i kommunen. Från början fanns sex kommunkontor, men dessa försvann efter hand och i princip har därefter allt koncentrerats till Visby, noterade studenterna.
<span class=MR>Avståndet ökar</span>
Vad gäller närhet till de förtroendevalda konstateras i studien att avståndet mellan folk och förtroendevalda snarast ökat över tiden som gått.
­ 1940, innan sammanslagningen fanns 45-50 förtroendevalda i varje socken. 1952, med 14 kommuner på ön, fanns 130 förtroendevalda per kommun. Nu, år 2002, finns cirka 230 förtroendevalda på hela Gotland.
Närheten till de förtroendevalda har minskat med kommunstorleken, slår gruppen som studerat saken fast. Till nackdelarna hör också försämrad service på landsbygden, samt en tungrodd organisation.
Bland fördelarna nämns större personlig integritet, regional samhörighet och samordningsvinster. Det som skulle bli så bra, hur blev det egentligen och om inte varför?
­ Det var mycket bekymmer med att få ihop Gotland till en kommun, minns CB Stenström som själv reste runt och intervjuade samtliga berörda om deras önskemål och samlade in handlingar.
­ Innan storkommunen fanns kommunkontor hemma i köken hos de förtroendevalda och räkenskaperna låg i skåpen. Så småningom fick vi in en packe på 1,8 meter med räkningar på saker som var gjorda. Däremot fanns inga beslut. Jag var den som skulle verkställa beslut och visste mig ingen råd.
Men till slut fann Carl-Bertil Stenström på en lösning ­ det enda möjliga var att höja skatten med 2 kronor och 30 öre. Då fick vi in pengar och dessutom fick vi statsbidrag också. Det gjorde att vi kunde betala räkningarna.
För den som inte var med när det begav sig kan nämnas att Carl- Bertil Stenström, född i Roma, kom med i stadsfullmäktige i Visby 1963 och 1968 blev han kommunalråd i Visby stad. Åren 1971-1980 var han sedan kommunalråd och ordförande i kommunstyrelsen i Gotlands kommun.
Som representant för folkpartiet engagerade han sig i kommunalpolitiken. 1963 blev han ordförande i fp-distriktet och tog samma år plats i stadsfullmäktige. Under åren hade han uppdrag som ordförande i många av de olika utredningar och kommittéer som fullmäktige tillsatte. Han valdes också till landstingsman och blev slutligen kommunalråd.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!