Från pingisreferat till en åsikt om dagen

Efter nära ett halvt sekels skrivande och tidningsmakande lägger Hans E. Andersson från och med idag penna och redigeringsprogram åt sidan.
I stället för offentliga utredningar och den senaste samhällsdebatten blir det kanske mer skönlitteratur som läsning på kvällskvisten. Väckarklockan behöver inte ställas varje morgon, och han och hustrun kan ta chansen och åka iväg på en sista-minuten-resa när tillfälle ges. Eller sticka iväg på ett spontanbesök till barn och barnbarn på fastlandet, eller varför inte på trav.

En stöttepelare
Han säger att han ser fram emot den lugnare och mindre tidsbundna tillvaro som nu väntar.
För mycket jobb har det varit.
- Ja, och sen jag tog över som chefredaktör på Gotlänningen 1987 har det framför allt varit väldigt inrutat. Det är en sida som ska göras varje utgivningsdag, det blir väldigt bundet, säger han.
En sida, säger han, men vi som jobbat nära honom vet att det ofta varit mycket mer än så. Att jobbet handlat om mycket mer än den egna sidan.
Hans E. Andersson, eller Hasse som han oftast kallas på tidningen, är och har varit en av de verkliga stöttepelarna på Gotlands Tidningar. En som alltid ställer upp och som tar det ansvar som krävs, oavsett om det handlar om att gå in som ansvarig utgivare, sköta insändarna eller ta över som redaktionschef när det krisar i företaget.

Journalist av en slump
Han är en som kan ge råd i knepiga situationer, som vågar ta publicistiskt ansvar och som vet svaret på det mesta. Han är något av redaktionens "kloka gubbe", en klippa att luta sig mot.
Och själv lutar han sig mot 46 års erfarenhet.
Han berättar att det var slumpen som förde honom in i journalistiken och tidningsbranschen. Slumpen i skepnad av Allan Nilsson från När.
- Vi åkte i samma bil Allan och jag. Jag gick på gymnasiet och han var sportjournalist på Gotlänningen. Plötsligt sa han: "Du som går på gymnasiet, du kan väl skriva?" Det var jag ju tvungen att svara ja på och det var så det började. Jag fick börja skriva sport i Gotlänningen, säger han.
Då var han inte ens 17 år fyllda. Sen blev det sommarjobb, mer frilansande och hösten 1965 erbjöds han fast jobb som reporter.
- Bison, Bernt Nilsson, hade slutat och flyttat till fastlandet och jag erbjöds hans tjänst. Jag hade visserligen en termin kvar på gymnasiet, men jag hoppade av skolan och tog jobbet, berättar han.
Och sen rullade det bara på.

Åsiktsbyggande
Ansvar och chefsjobb dröjde inte länge. Hasse var bara i 20-årsåldern när han hoppade in som nattchef första gången och efter lumpen blev han redaktionssekreterare, det som nu kallas nyhetschef. Under ganska många år kombinerade han redaktionssekreterartjänsten med arbete på sporten.
- Att jag bytt arbetsuppgifter har gjort att jag inte tröttnat på jobbet, säger han.
1987 blev det ett ganska radikalt byte. Hans E. Andersson erbjöds tjänsten som chefredaktör på Gotlänningen.
Du bytte från nyhetsjournalistik till åsiktsjournalistik, var det ett svårt steg?
- Det var inget jobb jag hade sökt, jag blev tillfrågad. Men svårt, nej det kan jag inte säga. Jag behövde inte särskilt lång betänketid innan jag tackade ja.
Vilken period har varit roligast, tycker du?
- Roligast var 1994 när jag var sportchef på Skrubbs! Nej, riktigt så menar jag inte, men det var ett nyttigt avbrott från tidningsvärlden. Roligast tycker jag nog det varit att vara ledarskribent, det handlar ju inte bara om att tycka saker och ha en åsikt, utan om att bygga åsikter på en faktagrund. Man tvingas sätta sig in i mycket, läsa mycket. Det har jag tyckt om.

Hårda duster
Vilka frågor har engagerat dig personligen mest?
- Spelfrågan har alltid varit ett personligt intresse. Jag tycker det är viktigt att det reglerade spelet blir kvar och jag ser rött när man talar om en avreglerad spelmarknad. Rådjuren är en annan stridsfråga, men där har jag redan förlorat, idag har vi ju en rådjursstam på Gotland.
Några hårda duster du minns?
- Visst har det varit fajter. Jag slogs bland annat, på tvärs mot majoriteten i mitt parti, för en lokalisering av Högskolan till hamnen. Centern ville ha den på A7. Kongresshallen tog jag också tidigt ställning för, säger han.

Ingen blogg på gång
Finns det ledare du i efterhand önskat oskrivna?
- Det finns det säkert, men det är inget jag går och ältar. Om jag ångrat något har det gällt sådant som har uppfattats som personangrepp, att jag gått för hårt åt nån enskild person. Men det har inte hänt ofta, med åren har jag också dragit den erfarenheten att en inte alltför uppskruvad ton ger större trovärdighet, säger han.
Kommer skrivande att ha någon plats i ditt liv framöver?
- Nej, inget offentligt skrivande och jag ska definitivt inte börja blogga. Skrivandet har tagit så stor plats i 46 år så nu är det dags för något annat, svarar Hans E. Andersson.

Från pingisreferat till en åsikt om dagen

Den 15 januari 1962 skrev han sin första artikel. Ett pingisreferat i Gotlänningen.Idag, 46 år, tre månader och 15 dagar senare, skriver han sin sista ledare i samma tidning. Chefredaktören, tidningsmannen och journalisten Hans E. Andersson går i pension.