Från solens rike till rosornas stad

Vicente Tur växte upp på Ibiza under spanska inbördeskriget 1936-1939. På 40-talet flyttade han till Mallorca, där han jobbade som lantbrukare och vägbyggare under 20-talet år.
En av vägarna drogs till stranden i Illfas. Där erbjöds Vicente jobb som solstolsuthyrare turismen hade precis börjat komma igång och skapat nya marknader.
Det var på den stranden Inger mötte honom, då hon var på sitt livs första utlandssemester tillsammans med mamma och två bekanta som varit på Palma tidigare.
De tu började prata, med gester, engelska och den lilla spanska hon lärt sig via en radiokurs. Fem år i rad träffades de då Inger och hennes familj åkte till Spanien på sportloven och sedan dess har de har hållit kontakten.
Han har blivit som en äldre medlem i familjen, säger Inger, och jag vet att kontakten med oss har betytt mycket för honom också.
I 28 år hyrde Vicente ut och reparerade solstolar och höll fint på stranden i Illfas.
För 14 år sedan gick han i pension. I början var saknaden av stranden och jobbet stor, berättar Inger, men nu lever han ett fritt pensionärsliv och kan koppla av på stranden, istället för att arbeta där.
Inger berättar att hon sedermera läste spanska i Lund och ett tag funderade på att bli språklärare. Det var innan hon började jobba inom turismen och blev kommunstyrelsens ordförande det.
Idag har Vicente hunnit bli 79 år. Han bor kvar i Palma, där han har en son, en sonhustru och två barnbarn. Utanför Spanien har han aldrig varit.
Eller hade, tills i måndags...
Då klev han nämligen på ett flygplan tillsammans med Inger, som åkt ner för att göra honom sällskap till Sverige och Gotland. Hon berättar att han funderat länge och också fick påtryckningar från en gammal arbetskamrat: ¿Ska du inte åka till Sverige nu medan du är frisk!?"
Jo, det ville han ju, säger Inger, men han sade att han ¿inte ens hade något pass och inte skulle veta hur man gjorde på flygplatsen". Han har levt i sin lilla värld, ett enkelt och sparsamt liv. Det här är stort för honom.
Inger lovade att hämta honom om han ville resa och i måndags klev de på flygplanet. Vicente fick se Alperna från ovan och häpnade över Smålands gröna skogar och glittrande sjöar, innan han landade i Visby.
Han har hunnit konstatera att gatorna innanför ringmuren liknar Palma och tycker att utsikten från Högklint är vidunderlig och att bilmuséumet vid Bro är fascinerande.
I övrigt är han mest förundrad över den lummiga svenska grönskan och att här är så varmt.
I går fick han träffa några av alla de svenskar han lärt känna på stranden i Illfas, de trogna Mallorcaresenärerna Aina (Ingers mamma), Sven-Erik och Karin Bengtsson och Evert Gardinge.
Midsommar ska naturligtvis firas på Paviljongsplan och hemmavid med sill, färskpotatis och nubbe. Klinteberget och Fårös raukar återstår, bland annat, så går färden vidare till Stockholm på måndag.
Sedan ska han fara igen från sitt besök i rosornas stad, hem till solens rike.