Från Västervik till Lärbro och därifrån till Visby

Jan Bergström är en av alla som har flyttat från fastlandet till Gotland. Som de flesta andra i det läget ville han först bo på landet, men valde sedan att flytta till stan. Han är därmed ett typiskt exempel på och ger samtidigt liv åt statistiken och kartorna som berättar om flyttmönstren till och från och på ön.
Jag fick jobb i Lärbro där jag redan hade en sommarstuga för permanentboende och det föll sig självklart att jag skulle flytta dit. Efter en tid bosatt på den gotländska landsbygden kändes det lika självklart som nödvändigt att flytta till stan.
Jan Bergström är organist och arbetar i Lärbro pastorat. Han är född och uppvuxen i Visby, först på Klinten och sedan på Nikolaigatan. I tonåren började han som musikelev vid P18 musikkår där han var verksam från 1958 till 1969. Under de åren utbildade han sig också vidare i Göteborg, Karlstad och Örebro. Efter studier vid Kungliga musikaliska akademien i Stockholm och avlade han examen 1968.
Efter tips från en kollega sökte och fick jag därefter en tjänst som musiklärare i Västervik där jag började 1969 och slutade år 2000. Jag tillhörde den kategori lärare som ställde krav och tröttnade på lärarjobbet när jag fann att krav inte hörde hemma i den svenska skolan.
<span class=MR>Längtan växte</span>
Från 1972 till 2000, och vid sidan av jobbet som musiklärare, hade Jan Bergström en tjänst som organist på landsbygden i Västerviks pastorat. Från 2000 till 2002 arbetade han som organist i Västerviks församling.
2000 var ett omvälvande år. Min fru dog i cancer och jag valde att sluta som lärare. Vi hade tillbringat alla somrar på Gotland och hade byggt en vinterbonad sommarstuga i Lärbro.
Längtan till Gotland växte och ett tips om en ledig organisttjänst i Lärbro lockade. Jan Bergström tog chansen, sökte och fick jobbet och flyttade till Lärbro.
Det var jag och katten som flyttade till den gotländska landsbygden. Barnen varnade mig lite smått, jag är inte en enstöring, men jag tänkte att det nog skulle gå bra att bo på landet.
Men många års sommarboende i Lärbro, vänner och bekanta i trakten och jobb som innebar mycket kontakter med en härlig personalstyrka och dito körsångare inom kyrkan räckte inte.
Jag trodde att mina sociala behov skulle bli tillgodosedda, men jag fick helt enkelt lappsjuka. Ensamheten blev alltmer besvärande. Inte ett ljus i närheten och ingen trafik. Jag var van med ett aktivt och utåtriktat liv och klarade helt enkelt inte av tystnaden och mörkret på landet.
<span class=MR>Allt mer i stan</span>
Med en bror boende i Bingebyområdet i Visby blev resorna till stan allt fler. Vid visbybesöken föll ögonen allt oftare på en liten lägenhet på bottenvåningen i kvarteret Gurkan.
Där tänkte jag att katten och jag skulle kunna trivas, men tänkte väl aldrig att just den bostaden skulle kunna bli min. Så ringde brorsan en morgon och tyckte jag skulle ringa på en lägenhetsannons i området. Efter viss tvekan slog jag numret och åkte på husesyn. Lägenheten visade sig vara just den som jag tidigare hade sett.
Ett perfekt boende på nedre botten för mig och Spinneman som är van att gå ut och in och som aldrig skulle stå ut med att vara innekatt. Bingeby är centralt, med cykel tar jag mig till Östercentrum på några minuter och att pendla 3,5 mil med bil till jobbet i Lärbro pastorat går snabbt och bra. Att få komma till stan och bo i Visby var min räddning. Jag behöver leva ett aktivt och socialt liv och stod helt enkelt inte ut med att bo året runt på landet. Men jag har huset kvar i Lärbro till övernattning och som sommarbostad.
Jan Bergström flyttade från fastlandet till Lärbro och därifrån till Visby. Han fick lappsjuka på landsbygden men stortrivs nu i stan.