Fredrik gör svensk mentalitet till humor
Fredrik Lindström har med sina kunskaper kring det svenska språket och svenskt beteendemönster byggt upp en modern uppfattning kring svensk nationalism och mentalitet.
Foto: Tomas Oneborg / SvD / SCANPIX
I vår är han aktuell med sin nya TV - serie "Vad är en människa" där han samtalar om vad en människa egentligen är tillsammans med bland annat hjärnforskare, idéhistoriker och författare.
Samtidigt återvänder Fredrik Lindström nu till sina rötter som komiker med enmansföreställningen "Svenskar är också människor" som i lördagskväll sågs av över 900 personer på Wisby Strand. Av titeln att döma gör Fredrik Lindström inte något som är honom helt obekant, men han kombinerar nu sina separata frågor till en och samma.
Världens bästa land
Inledningsvis tar Lindström fram pall, bord och en nostalgisk grön flanellograf för att sedan på ett pedagogiskt sätt förklara för publiken hur kvällens olika förlopp kommer att utveckla sig. För att inte oroligheter skall uppstå i den svenska massan pekar han på scenografins olika ansvarsområden, där till och med glaset och de två flaskorna med mineralvatten har en betydande funktion för showen. Han klargör dessutom sina och publikens intressen för en lyckad föreställning, "så det inte uppstår några missförstånd".
Därmed förvandlas föreläsningstonen till en integrerande stand-up samtidigt som hans fyndighet pekar på svenskars behov av trygghet och deras svårigheter att stå inför oklara ansvarssituationer.
Formen blir inte fördummande i förhållande till åskådarna, då han genomgående driver med sin egen föreläsande roll i föreställningen, men ibland blir han onekligen en klyschig kopia av sig själv.
Det skrivna materialet påminner om det han tidigare gjort och det blir ingen större aha-upplevelse. Dock fylls salongen av skratt när Fredrik Lindström målar upp sina teser kring svenskt beteende; Sverige är världens bästa land och svenskarna världens sämsta folk, som han själv uttrycker det. Vi är ett ingenjörsfolk som gärna tar till förnuft före känsla, regler är till för att hållas och det som är tillåtet blir så gott som en tvångstanke.
Roligast är det när han beskriver den svenska majoritetens rädsla över att äta någonting som passerat bäst-före-datum på förpackningen och hur dåligt samvete uppstår i en klädbutik om vi inte provar eller köper någonting.
En allvarlig ton
Lindström väljer att se Sverige som "landet extrem" istället för "landet lagom". I synnerhet med tanke på svenskens mindervärdighetskomplex och ständiga strävan efter att vara tidsenlig.
Det är här Lindström tar fram en allvarlig ton i sin föreställning, för ur flanellografens diagram kan man välja att se det ur två perspektiv. Antingen är vi världens mest självständiga och modernaste folk eller världens mest ensamma och traditionslösa.
I själva verket kanske vi inte längtar bort från vår nationella tillhörighet utan bort från oss själva?
Så jobbar vi med nyheter