Frihet, skamfilade baksidor och ozonhål
Semester, förresten... Känner du dig utvilad, så här efter nyavslutad ledighet? Själv skulle jag kunna - och vilja - sova i en vecka.
Skulle jag få det, skulle jag drömma sköna drömmar om det faktum att jag i stället för att vila har, på egen hand och med gott resultat, fått gården såld, att den häst jag ska sälja verkar få en finfin ny matte, att den häst jag ska behålla får flytta till ett finfint ställe strax utanför stan och att min vovve charmat sig rakt in på det finfina hunddagiset.
Därmed återstår bara min egen bostadssituation att lösa.
Jag har ingen panik att lämna gården, så jag kostar på mig att vara kräsen ett tag till. Nära hoppar ingen hage, som min dyslektiske vän brukar säga.
Jisses så spännande det ska bli att se var jag landar! Visst suger processen och ovissheten kraft, men mest känner jag tillförsikt och tacksamhet.
Jag står ju mitt i mitt eget liv, med full frihet och fullt ansvar. Jag väljer själv vad jag vill lämna och ha kvar. Jag går i vilken riktning jag vill, stannar vart jag vill och förbehåller mig rätten att säga ja respektive nej. Jag har inget som binder mig - om jag inte vill låta det göra det.
För ibland vill man ju vara bunden. Väl?
Av tanke, känsla och hänsynstagande. Avsaknaden av den sortens band är den givna och möjligen lite skamfilade baksidan på det frihetens gyllene mynt jag för tillfället har förmånen att spegla mig i.
****
apropå skamfilad. Kritiken mot den tjänsteman som valde att försöka förändra upplevda missförhållanden på länsstyrelsen, gör mig uppriktigt bedrövad. Ibland känns det som att det här landet har bättre grundlagar än befolkningen förtjänar.
****
1,345 liter.
Det är snittförbrukningen efter de 60 första milen med min nya bil. Dagen efter handpenningen för gården landat på mitt konto, blev den fyrhjulsdrivne min. En Ford Explorer Limited, Black edition. Under den blanksvarta huven sitter en mullig och mullrig 4.0-liters V6:a.
- Och klimatet? knorrade vännen, kollegan och konkurrenten Bofride befogat när jag stolt visade upp min nya lek- och livskamrat.
Tja. Det har aldrig legat för mig att vara vare sig politisk eller politiskt korrekt. Jag kan dock, möjligen, tänka mig att klimatkompensera bilköpet med en miljövänlig röst. Dessutom är jag en jäkel på återvinning!
****
Grattis, Visby!
Hur det nu gick till, med tanke på allt regn som öst ner över ön, så vann staden årets solliga. SVT:s Rapport har räknat ut att solen i sommar gassat över Visby och dess medmänniskor i 527 timmar.
Den här veckan kommer förresten årets ozonhål över Antarktis - det finns bara när det är vår där och höst här - att växa sig tio miljoner kvadratmeter stort.
Hm. Undrar just om det finns elkonverterare till Explorer?
****
Du. Glöm inte att ge någon en kram!
Så jobbar vi med nyheter