Det känns i luften att det drar ihop sig till student och skolavslutning på Wisbygymnasiet. Solen gassar, kastanjerna står i full blom och måsarna skriar över skolhusens tak. Men skolgården ligger öde. En ensam lärare rullar in på cykel.
– Det känns skumt att vara här igen, säger Lina Appelgren och Tove Sandelin som träffas på skolgården, några dagar innan sin studentexamen.
De har inte varit här sedan i slutet av mars. Då ställde skolan om till distansundervisning från en dag till en annan och Lina, som inte var i skolan den dagen, fick sedan bara komma förbi för att hämta sina böcker.
Det blev ett abrupt slut för deras skolgång. I stället för att möta våren och den förestående studenten med alla kompisarna har de fått sitta hemma framför datorn, uppkopplade mot lärare som undervisat via Skype.
Att plugga hemma var lite skönt i början. Det tyckte både Lina och Tove. Men med tiden blev det tufft att ha studiedisciplin och klara sig utan den hjälp de har kunnat få i skolan.
– Och när vi inte fick komma tillbaka efter påsklovet började jag ana att det här nog skulle påverka vår student, berättar Tove Sandelin.
Tove och Lina har slagit sig ned intill den lilla plattform som har byggts upp utanför Sävehusets sydöstra entré. Det är här de kommer att ha sitt utspring i dag och tas emot av sina anhöriga. Eller åtminstone två, för fler än så ryms inte när sällskapen ska hålla avstånd till varandra på den avspärrade skolgården.
Det här utspringet är vad som är kvar av det fullspäckade schema som brukar omgärda studentfirandet på skolorna i Visby. Det blir varken samling med lunch på Wisby Strand, utspring från terrassen, tårta på Östercentrum eller flakåkning. Och hemma i garderoberna hänger oanvända balklänningar. Linas är mörkblå, Toves är vit.
– Flakåkningen är det jag är mest ledsen över, säger Lina.
Tove håller med:
– Jag trodde att det skulle gå. Vi skulle ju inte vara 50 personer på vagnarna. Men det var ju det första som ställdes in.
Lite molokna är de. Det går inte att ta miste på.
– Många säger till oss att det här är en "jättebra erfarenhet", men så känns det inte för oss just nu, säger Tove.
Men Tove och Lina har bestämt sig. De ska få en riktigt bra studentdag tillsammans med klasskompisarna i SA17A. Alla klasser har organiserat sitt eget firande och denna klass har gjort det bästa av situationen.
Champagnefrukost kommer det att bli hemma hos en elev i klassen. Och traktorvagnen ersätts av en sväng med ett minitåg. Efter utspringet från skolan kommer de att träffa sina familjer, men till kvällen träffas de igen för att äta middag och ha fest.
– När vi väl är där, då kommer det att bli roligt, säger Lina Appelgren.
– Och vi har en bra klass som inte har deppat ihop. Våra klasskompisar har inte varit griniga, säger Tove.
Vad kan vi andra göra för att er studentdag ska bli bra?
– Var glada! Det drar ner lite om ni tycker synd om oss, säger Lina.
– Ja, jag hoppas att alla kan vara glada för vår skull, låter oss ha en bra student och inte blir arga om vi stör, säger Tove.
Så då gör vi det. Och så tar vi i från tårna och hurrar vi för alla årets studenter:
De har klarat av att gå i mål med sina studier på egen hand. De har hittat på alternativa lösningar för studentfirandet. Och de har inte beklagat sig mer än vad som är rimligt.
Fy f*n vad dom är bra!