Cykelstölder är vanliga, men eftersom det sällan finns något att gå på för polisen, är det få anmälningar som utreds vidare.
Åren 2020 och 2021 gjordes omkring 7 000 polisanmälningar per år där brottsplatsen var Gotland. Siffrorna gäller bara anmälningar där ett brott har begåtts. Utöver det görs ett stort antal anmälningar som inte är brott, men som ändå ska registreras, till exempel viltolyckor eller förlorat gods.
Av de anmälda brotten på Gotland år 2020 och 2021, avskrevs 43 procent utan att någon förundersökning inleddes.
– I många anmälningar som upprättas finns det inget att gå på, det kan till exempel vara en buckla på bilen eller en stulen cykel, där det inte finns något att gå vidare med, säger Mats Östman, operativ koordinator polisområde Gotland.
För vissa brott, som cykelstölder, är uppklarningsgraden väldigt låg.
– Där är det väldigt få ärenden där det inleds en förundersökning, det är inte ens procent utan promille där det finns något att gå vidare på, säger Mats Östman.
Klotter, som räknas som skadegörelse, är ett brott som det görs många anmälningar om, men som sällan leder någon vart.
Ett annat exempel är skadegörelse.
– Skadegörelse sticker ut, det är många anmälningar där inte någon förundersökning inleds. Klotter är typiskt, det ramlar ju in hundratals anmälningar men bara i någon promille av dem finns något att gå på.
Men de flesta polisanmälningar som görs på Gotland, utreds faktiskt.
– I alla ärenden där det finns några uppgifter och något att gå vidare på, säger Mats Östman.
En del avskrivs dock snabbt.
– Det kanske finns någon som sett något, men sen ringer vi upp och håller förhör och så blir det inget och det läggs ned. Det är vanligt att när vi håller förhör med vittnen och målsägande så kanske de objektiva rekvisiten (kraven för att en lag ska gå att tillämpa, reds. anm.) inte räcker till, säger Mats Östman.
Av alla brott som polisanmäls är det få som går hela vägen till rättegång. I rättegångsbalken finns också undantag då polis och åklagare inte ska fortsätta att utreda brott, så kallad förundersökningsbegränsning. Det gäller till exempel om straffvärdet är lågt och utredningen skulle innebära orimliga kostnader.
– Om vi tar exemplet att en äldre person har snattat till ett mycket ringa värde, då kostar det samhället för mycket att utreda och hålla rättegång, säger Mats Östman.
Det gäller också är när en och samma person är misstänkt för många brott och fler brott inte påverkar straffvärdet.
– När maxstraffet är uppnått så fortsätter vi inte att utreda, säger Mats Östman.
Av alla polisanmälningar som görs är det få som går hela vägen till rättegång.
Begränsningarna finns för att spara på samhällets resurser. Men Mats Östman tycker att det är bekymmersamt att många brott inte utreds.
– Särskilt för de målsägande vars ärende blir nedlagt. Det är fruktansvärt frustrerande även för oss.
Mats Östman tar som exempel ett fiktivt bedrägeri, där en person lurat till sig små belopp från 80 personer. Då kan det räcka att utreda 50 av dessa för att uppnå maxstraff.
– Det är inte roligt att lämna besked till de övriga 30. Jag förstår att folk tappar förtroendet för rättsväsendet och tycker att ”är inte jag också en målsägande”.
Enligt Mats Östman är det dock bättre här än på många andra håll.
– Vi är faktiskt väldigt duktiga här på Gotland att inte hamna i den situationen alltför ofta, så att alla målsägande får upprättelse. Folk anmäler för att de vill få upprättelse, men systemet talar emot och samtidigt säger vi på polisen att man ska anmäla för att det ska synas i statistiken.
Han menar att polisen på Gotland är måna om gotlänningarnas förtroende.
– Bryr oss, det gör vi. Vi har en stor förmåga att tänka ur ett medborgar- och målsägandeperspektiv här. Det är viktigt i ett så här litet samhälle, vi har inte råd att släppa på det för det får sånt genomslag.
För tillfället har polisen på Gotland 529 öppna ärenden. Av dem är fler än hälften 0-3 månader gamla. Bara 74 ärenden är äldre än ett år. Att en utredning drar ut på tiden kan till exempel bero på att polisen väntar på analyssvar eller tekniska utredningar.
– Så vi har inte så många brott som är gamla, vi hinner med alla ärenden även om det ibland tar lite längre tid, säger Mats Östman.
Ärenden prioriteras också olika.
– Ärenden där det finns frihetsberövade är prioritet ett, sen grova brott i övrigt, våldsbrott och då särskilt relationsbrott prioriteras högt, liksom brott av och mot unga, säger Mats Östman.
Längst ned på priolistan hamnar de brott där det inte finns någon målsägande, alltså inget brottsoffer.
– Det kan vara en olovlig körning till exempel, där någon kört utan körkort. Det är ju sånt som kan få ligga tills någon har tid eftersom det inte finns någon som har lidit av det, det är bara staten som har bestämt att det är ett brott.
Mats Östman tycker att det är viktigt för polisens förtroende hos allmänheten, att alla anmälda brott utreds så långt det är möjligt.
Mats Östmans uppmaning är att gotlänningarna ska fortsätta att polisanmäla brott – även då chanserna att brottet ska klaras upp är små.
– Ja, det ska man göra. Vi tittar ju också på brottsmönster, modus och skeenden över lag, för att se om det finns mönster. Har vi till exempel ett antal cykelstölder där det dyker upp en röd lastbil, då blir det ju intressant, om det är mer organiserat och inte bara någon som inte orkar gå hem.
I Polismyndighetens strategiska verksamhetsplan 2020–2024, finns en ny utredningsstrategi som ska implementeras i år.
– Den gäller hela polismyndigheten och säger att vi måste tillämpa förundersökningsbegränsning mer och satsa på de ärenden som leder till rättegång – vi ska bli bättre på att utreda det som renderar i ett straff, säger Mats Östman.